Fablernas värld?

(Uppdaterad 070322) Ojoj! Vad ska man tro? Som många andra har jag denna kväll förundrats inför del 2 i intervjuprogrammet alla talar om. Inte nog med att man fick höra diverse underliga omdömen om en partiledarkollega, det kom även en överraskande redovisning av påstådda erbjudanden till en avgången dito. Men ojoj, man sitter där med runda ögon och undrar… Är det denne person vi haft som högste ansvarige i vårt land i tolv år?? Och vad ska man säga om den som gick närmast i skuggan av den store tyckaren?? (Läs mer om ”tyckare”/pdf)

Grattis Cordelia!

Trevligt att Cordelia Edvardsson får ännu en utmärkelse! Hennes reportage och reflektioner från konflikthärden i Israel har alltid varit givande och lärorik läsning liksom annat hon skrivit i SvD. Minns också det lysande programmet Här har du ditt liv för många år sedan när hon var gäst och huvudperson hos Lasse Holmqvist. Bra TV-program på den tiden… Grattis och det är dig väl unt, Cordelia!!

Maktlöshet som upprör

Karin Thunbergs krönika i lördags (SvD) handlade om svårigheten att få stopp på sexuella övergrepp på barn när man inte kan bevisa att det sker. Hon avslutar den mycket berörande berättelsen om en orolig mormor med en undran hur det är möjligt att barn ”kan tillåtas fara så illa i ett land där lagen utgår från deras bästa”.

Kan bara hålla med! Hur är det möjligt??

Rättssäkerheten ställer förstås krav på att anklagelser kan styrkas på ett trovärdigt sätt och det är väl där haken finns. Ett barns berättelser, med detaljer som de flesta av oss nog skulle acceptera som bevis nog, räcker tydligen inte för att komma åt problemet.

Och vad blir följden av det? Jo, att det lilla barnet – som vi alla har ansvar att skydda – fortsätter utsättas för samma sak tills hon eller han blir stor nog att skydda sig själv. Sårad för livet!

Förmodligen är förövaren också sårad för livet av någon tidigare händelse när han var barn en gång. Och så går det på, generation efter generation! Trots att kunskapen ökat, lagar har stiftats, samhällets aktörer har fått verktyg och mandat att ingripa och göra det de ska, dvs skydda barnet!

Vi som inte är direkt berörda av en sådan situation kan bara föreställa oss den mardröm det måste vara för en person i barnets närhet som ser och förstår men inte kan ingripa! Är det inte dags att i handling visa att barnets intressen verkligen prioriteras? Ge familj och sociala myndigheter bättre befogenheter att sätta stopp för övergrepp och hjälpa offer och förövare. I den ordningen!

Att ha eller ta ansvar

Det var inte roligt att förstå häromdagen att systemdisken kraschat. Som tur var hade de en liknande till bra pris hos en återförsäljare jag nöjd handlat av tidigare. Bara tråkigt att jag lät timmarna gå i väntan på den utlovade hämtleveransen eftersom det visade sig att de inte kunde hålla vad de lovat. Förlorade timmar som jag istället kunnat ägna mig åt att köpa hos någon som kunde leverera genast, för att kunna komma igång med installationer och allt.

”Jovisst, den kommer att finnas här klockan femton!” Kan man tolka det på så många sätt? Idag, när jag undrar vad de är beredda att göra för att kompensera mig (de säger nu att de kanske i bästa fall kan ha en åt mig i morgon… kanske) så får jag bara veta att det är ”sånt som händer” och ”vi har tusentals försändelser och ordrar varje dag”.

Aha! En utfästelse är alltså inte något man som kund (hos det företaget) ska bry sig om! Då tänker i alla fall inte jag handla där mera!

Undrar just om den försäljaren gjorde sitt bästa i företagets intresse när han låtsades som om en utfästelse bara skulle betraktas som ett av många möjliga scenarier, och kanske ett synnerligen osannolikt sådant också. Tog han ansvar för det han som försäljare måste antas ”ha” ansvar för – dvs. kundkontakt och kundtillfredsställelse?? Nja…

En annan som tycktes skylla ifrån sig var ”ordföranden” i gårdagens mångomtalade intervjuprogram i TV.