Sanningar i urval

För somliga verkar det vara viktigare att säga ”sanningar om folk” än sanningar om sitt demokratiskt givna uppdrag.

Vem är mest rakryggad och hedervärd? Den som påtar sig rollen som orakel för bedömning av andras karaktärer eller den som håller igen med kommentarerna och ställer upp för den goda sakens skull i ett dött äktenskap?

Saknar ord (som passar här) att beskriva den ”obehagliga sanning” jag skulle kunna tänka mig att formulera om intervjuobjektet alla talar om dessa dagar. Jag avstår och håller för näsan kl 20 ikväll. Skönt att det är sista delen!!