Är det rätt att mannen ska ha mindre makt över sitt ofödda barns liv än över sitt barns förhud?

I Sverige har vi en utbredd respekt för livet. Vi värnar om våra fridlysta blåsippor, vanskötsel av djur är straffbart, att fälla träd hur som helst är straffbart och bonden måste behandla sina grisar väl, annars slår djurskyddsmyndigheten till. Men det ofödda barnet då?

Så skriver idag statsvetaren Stefan Swärd på SvD Brännpunkt i en debattartikel om abortlagstiftningen. Dags att se över den, enligt författaren som disputerat på ämnet.

I artikeln ställer han frågan om dagens abortlag på något sätt bidrar till att förstärka “manlig ansvarslöshet och frånvaro i förhållande till barnen” och utvecklar resonemang kring pappornas roll. Det fick mig att associera till debatten om rituell omskärelse av små pojkar. Jag bloggade om det igår och refererade till en artikel av kirurgen Dan Holmlund i Läkartidningen. Där görs en jämförelse med utgångspunkt i vad lagen säger:

Så här ligger det till: abort görs när kvinnan vill, omskärelse när båda föräldrarna vill.

Hur väl stämmer det med de prioriteringar vi vill ha i vårt samhälle?

Till skillnad från debattören Swärd har jag aldrig haft någon förtroendepost i kyrkliga sammanhang. Det är liksom inte mitt bord. Frågan om fri abort är mångbottnad och jag ser själv inga enkla svar på vad som är Rätt och Fel i dessa sammanhang. Men jag kan tänka att:

1) 30 000 aborter (2005: 34 978 ) i ett land där det föds 100 000 barn per år (2005: 101 346) är ett högt antal. Är det för högt? Kanske behövs en förändring som leder till färre oönskade graviditeter och fler välkomna barn?

2) Pappornas roll i barnens liv stöds av utvidgade rättigheter i föräldraförsäkring etc. Är det då rimligt att mannen har mindre rätt att påverka framtiden för sitt ofödda barns liv än för sitt barns förhud?

Andra bloggar om: , , ,