You are currently browsing the monthly archive for maj, 2007.
Hur många av oss frågar om läkaren tvättat händerna innan hon/han rör med dem vid vår kropp? Det verkar finnas goda skäl att göra det:
Spridningen av multiresistenta bakterier ökar (se SvD 29/5). Infektioner till följd av bristande hygien kan få mycket allvarliga konsekvenser! Inte för den som glömde tvätta och sprita händerna, men för dig som patient. Jag skrev om det i mars (14/3) och tjatar om det igen!
Dagens Medicin har flera informativa artiklar som handlar om att det slarvas med hygienen. T ex refererades en rapport som visat att bara 58 procent följde godkända hygienrutiner. Man hade observerat och räknat under en tid efter att man uppmärksammat medarbetarna på hygienreglerna. Innan var resultatet ännu sämre. I höstas beskrev samma tidning en annan studie, som visade liknande skrämmande siffror. Där framgick t ex att var tredje kvinnlig och varannan manlig anställd inte följer de regler som anger hur man ska sköta hygienen i arbetet.
Precis som det blir rabalder när livsmedelsbutiker slarvar med datummärkning borde det bråkas mer om hygienen i sjukvården. Det är svårt att förstå att de som bäst borde veta konsekvenserna av slarv tillåter sig att slarva. Inte kan det väl vara fråga om att man struntar i att konsekvenserna drabbar någon annan, dvs patienten??
Det är inte en struntfråga! Det är en patientsäkerhetsfråga! Den enskilde kan drabbas när personalen överför smitta. Dessutom bidrar nonchalans mot hygienföreskrifter till ökningen av multiresistenta bakteriestammar. Idag läste jag i SvD om att det nu konstateras allt fler fynd av sådana bakterier hos hundar, som kan smitta människor förutom att de blir sjuka själva. Inte bra!!
Du har rätt att skydda din kropp. Säg Stopp! nästa gång och fråga: “Har du tvättat händerna?” innan någon rör vid dig i sjukvården.
Andra bloggar om: läkarblogg, patientsäkerhet, sjukvårdshygien
Känner stark sympati för den drabbade familj vars situation beskrivs i denna artikel i DN och tidigare berörts av SvD och även denna blogg.
Lösningen på problemen kan finnas inom räckhåll, om man får framgång i sin ansökan och med det medicinska förfarandet och har tur. Jag håller tummar!
Jag har svårt att förstå ståndpunkten hos dem som är principiella motståndare till matchning av provrörsbefruktade embryon i syfte att rädda livet på ett äldre syskon. Det rör sig ju om enstaka fall där den enskilda individens liv och hälsa är spelbrickan som kan förloras eller vinnas. Det handlar inte om att ändra synen på människan eller människovärdet i vår kultur.
Det finns många exempel på tillfällen när de flesta av oss anser att det är rätt att avvika ifrån normer och regler för att rädda en människas liv.
Vad sägs till exempel om att köra 90 på en 50-väg när man har sin 11-åring i bilen som drabbats av en allergisk chock efter ett getingstick? Luftvägarna håller på att svullna igen och kvävningsdöden hotar, om man inte kommer snabbt till vårdcentralen eller akuten. Vem skulle bry sig om hastighetsskyltar eller stopplikt vid vägkorsningar då??
Vad sägs om att ta en stekpanna och slå den galning i huvudet som just står med fingret på avtryckaren beredd att meja ner en skolklass med automatvapen? Om du just då råkade komma in och ha en rejäl järnpanna i handen och befinna dig inom räckhåll. Vem skulle klandra dig i efterhand? Skulle du stå där och överväga de etiska konsekvenserna av ett handlande vars syfte är att försätta en annan människa i medvetslöst eller åtminstone ofarligt tillstånd? Knappast!
Principer är en bra sak i tillvaron, ledstänger och riktmärken för vårt handlande. Det är bra att se och fundera över hur vi betraktar människan och människans värde. Men ibland hamnar olika etiska principer ibland i konflikt med varandra. När den ena principen är Att göra gott (t ex rädda liv) kan andra principer behöva stå tillbaka. Om man inte accepterar det riskerar man konsekvenser som man knappast skulle strida för om det handlade om ens egna närstående.
Tidigare inlägg i denna fråga:
23 mars Nyttig barntillverkning
16 apr Nyttig barntillverkning 2
15 maj Nyttig barntillverkning 3 och Nyttig barntillverkning 4.
17 maj Nyttiga barn
Andra bloggar om: läkarblogg, provrörsbefruktning, medicinsk etik, människovärde
Nu har Uppdrag Granskning (och DN) berättat om personer som fuskar och förfalskar för att få jobba som läkare. Det är mycket illa att sådant händer. Man kan undra om myndigheter och arbetsgivare har “noll koll”, i likhet med de exempel som beskrivs på Gabrielles blogg.
Hur ska man vara säker på att den som kallar sig läkare också uppfyller alla kriterier för att få vara det? Jag menar då inte enbart de formella kriterierna. Sveriges Läkarförbund (SLF) och andra är ju emot att den läkare som dömdes för barnpornografibrott ska få inneha läkarlegitimation. Det har jag skrivit om förut här (Lämplig för jobbet? 8/3) sedan detta fall debatterats efter att läkaren som dömts för sådant brott fick behålla legitimationen enligt dom i Regeringsrätten tidigare i år. (Länkar till debattinlägg sist i detta inlägg.)
Idag skickar SLF ut ett nyhetsbrev som bl a länkar till detta, vilket är en rapport från specialistföreningarnas representantskapsmöte (en del i SLF) som ger stöd åt förbundets syn.
Och jag funderar.
För det första måste man inför beslut om legitimering/deslegitimering bättre klara kontrollen av formella kriterier (examensbevis o liknande). Socialstyrelsen jobbar på det.
För det andra måste man kontrollera straffregistret. Görs det?
För det tredje måste man väl då också kontrollera böjelser och intressen! Ty, det är väl inte så att SLF och specialistföreningarna vänder sig emot den här läkaren som följd av själva domen mot honom? I så fall skulle ju barnpornografibrott som försiggår oupptäckta vara OK för förbundet. Det måste väl vara så att förbundet anser att det är aktiviteten i sig, som är så opassande att den motiverar ett hinder för legitimation som läkare?
Då är konsekvensen att det blir nödvändigt att utforma ett mer finmaskigt filter som bättre sållar bort dem som inte uppfyller “tredje gradens kriterier”. Inga barnpornografiintressen tolereras. Frågan är vad mer som kan tänkas behöva bevakas.
Hur är det med sexköp? Det är också ett brott, som förblir oupptäckt i många fall. Statistiken säger oss att var 8:e man någon gång betalat för sex. Många läkare är män. Innebörden är att många läkare gjort och gör sig skyldiga till sexbrott. Hur ser SLF det?
Tänk på hur ett sådant urvalsinstrument skulle behöva utformas för att säkra att de som legitimeras till läkare verkligen uppfyller fackförbundets kriterier! Och ställ frågan om det är rimligt! Jag anser nog inte det. Jag anser inte heller att förbundets starka reaktion mot läkaren som dömdes för barnpornografibrott var balanserad eller adekvat.
För tydlighetens skull behövs det kanske också att jag talar om att jag är emot barnpornografi, att jag inser att priset för sådant betalas av hårt drabbade offer bland de allra mest skyddslösa och sårbara. Jag önskar att alla sådana brott skulle upphöra genast och att det är hemskt att de som tjänar pengar på det gör det på bekostnad av barnen och genom att utnyttja människors böjelser och inre hemliga önskningar.
Länk till Dagens Medicin:debattinlägg 7/2 och svar 14/2.
Andra bloggar om: läkarblogg, läkarlegitimation, barnpornografibrott
Att vara svår på brudar och känd för att föredra öl och pizza framför sitt toppjobb (se SvD 15 maj) är nog inget eftermäle en amerikansk statschef önskar sig. Kanske är det av det skälet som expresidenten Bill, ni vet han med cigarren, har förvaltat sina möjligheter för att “göra gott”.
Clintons stiftelse ägnar ansträngningar åt att få ned priserna på HIV-läkemedel genom att påverka tillverkarna. Inte utan framgångar, enligt denna artikel i E24.se. Han har f ö sällskap av en annan megakänd Bill (Gates) i sina strävanden.
Det tycks finnas en karriärväg för föredettingar från Vita Huset till välgörenhet.
Det synes vara ett bra sätt att kontaktnätet man fick på den höga förtroendeposten kommer till nytta för dem som kanske bidrog att sätta en där och överhuvudtaget för andra människor. Och att syftet inte är att i första hand berika sig själv.
Det hedrar dem som väljer så.
Undrar vilka sysslor det kunnat innebära för GP om han valt en liknande bana från Rosenbad i stället för det val han faktiskt gjorde.
Engagemang i Viktväktarna? Eller kampanjledare för kvinnojourerna, kanske?
Andra bloggar om: politik och samhälle, göran persson, välgörenhet, HIV
Besöker unionsstaden Kalmar en kväll med försommarkänsla. På slottet, en gång byggt som befästning mot invasion och hot utifrån, står gamla kanoner på rad. Mynningarna envetet riktade åt havet i sydost. Mot de hotfulla som på den tiden kunde tänkas komma till vårt land i syfte att ta över och trycka ner. Idag är de minnesmärken över en tid som flytt. Passande som påminnelse om att saker och ting var på ett annat sätt förr, att vi lever i en värld av ständig förändring.
De allra flesta som idag kommer till vårt land gör det i syfte att få ett bra liv, att bidra till blomstring och utveckling, bilda familj och tillföra nya friska moment i en kultur som förändras, förnyas och berikas.
Ingen tänker sig att rikta några kanoner mot dem utom möjligen några bakåtsträvare som tänker omoderna tankar om dem som inte är “svenskar”. De verkar höra hemma mera i en tid som länge sedan är förbi. Stackars dom!
Andra bloggar om: främlingsfientlighet, invandring
I vems intresse skaffar människor barn? Frågan är kopplad till den pågående debatten om matchning av embryon vid provrörsbefruktning när man behöver en perfekt donator till ett svårt sjukt syskon.
Igår kunde vi läsa att kd-ledaren är tveksam till den lag som tillåter detta. Hans motivering handlar om att det är principiellt fel “att en människa används som redskap för att rädda en annan människas liv”. Det kunde vi läsa i SvD och Dagens Medicin igår.
Ja, det låter konstigt att använda en människa! Men är det verkligen det man gör när man tar vara på navelsträngsblod i samband med en förlossning för att kunna använda stamceller i transplantation till en svårt sjuk? Och menar han i så fall att det också är fel att människor av egen fri vilja donerar organ i livet eller efter döden?
Men åter till frågan. Argumentet att det är fel att använda en individ för att uppnå ett visst mål för en annan person tycks bygga på premissen att barn annars kommer till världen för sin egen skull. Men hur sant är det egentligen? Är det inte ett mycket vanligare skäl att man själv vill ha ett barn? Dvs. ren egoism.
Jag hittade en akademisk uppsats om kvinnors skäl att skaffa barn (pdf här). Här kan man lära sig att barnen blir till för att människor vill föra sina egna gener vidare, för att skapa stabilitet i ett förhållande, för att manifestera kärlek i sin relation etc. etc.
Är inte allt detta möjligt att beskriva som att man faktiskt använder barnet i ett visst syfte? Inte barnet som individ, dock. När det föds får det nog automatiskt ett egenvärde - oavsett om det tillkom på normalt sätt eller genom provrörsbefruktning, oavsett om det förekom matchning av embryon eller ej.
Tidigare inlägg i denna fråga:
23 mars Nyttig barntillverkning
16 apr Nyttig barntillverkning 2
15 maj Nyttig barntillverkning 3 och Nyttig barntillverkning 4.
Andra bloggar om: provrörsbefruktning, stamceller, organdonation, transplantation, kristdemokraterna
Det har pågått en intensiv debatt om kommunismen på Gabrielles blogg. Flitiga och tålmodiga debattörer med många ord på lager, oförtröttliga fingrar på tangenterna och imponerande uthålliga i sin argumentation. Jag har inte varit lika uthållig i mitt läsande av varje guldvägd pärla som kastats, men har inte svårt att veta vilken sida jag ställer mig på, nämligen den ena.
För dem som kämpar för demokrati och det fria ordet kanske gårdagens artikel i SvD om en svensk riksdagsman med många järn i elden kan vara en uppmuntran. Det är stimulerande att läsa om en person som står upp för dessa värden trots hot från en av världens mäktigaste kommuniststater. En skrämmande inblick i hur kommunistiska regimer fungerar i verkliga livet!
Förvånad läser jag att Kd-ledaren motsätter sig lagen som medger matchning av embryon för organdonation. Är det ett sätt att mildra reaktionerna i de egna leden efter abortlagen? Inte så klädsamt, GH!!
Mina tidigare inlägg i frågan under samma rubrik 1 här, 2 här och 3 här.
Andra bloggar om: organdonation, provrörsbefruktning, kristdemokaterna
Ett Grattis till Yrsa Stenius och till pressen och oss läsare! Den nya Pressombudsmannen uppfattar jag som en reflekterande och intellektuell person och mycket läsvärd skribent. Hennes böcker har gett mig både läsnjutning och nya vinklingar och tankeenergi. Den senast lästa är boken om Jussi, Tills vingen brister. Rekommenderas varmt liksom Makten och kvinnligheten, berörande läsning för oss som gillar att läsa om kvinnors styrkor utan att hylla flåsfeminismen. Lögnens olidliga lätthet ser jag fram emot att läsa inom kort.
Man måste inte dela den politiska åskådningen hos nya PO för att tycka att detta är en intressant utnämning. Kanske kan vi se fram emot en livligare och djupare diskussion om pressens roll, mediadrev, det fria ordet och mycket annat i framtiden? Jag tror det!
Andra bloggar om: pressombudsmannen, pressfrihet, media
Jag fick ett par tveksamma reaktioner på mina inlägg tidigare (23/3 och 16/4) om matchning av embryon vid provrörsbefruktning. Det handlar om att skapa möjlighet till stamcellsdonation till ett svårt sjukt äldre syskon.
Jag menar att metoden måste ses som en möjlighet och en riktig väg att gå, en uppfattning som dock inte delas av alla (DN 20/3 och Dagens Medicin 21/3).
Undrar just om dagens reportage i SvD om en familj i denna svåra situation påverkar motståndare till metoden att tänka annorlunda?
Bra kunskapsunderlag Dagens Medicin 12/4.
Andra bloggar om: stamcellsdonation, organdonation, medicinsk etik, provrörsbefruktning
Jag har berört aborter förut (22/4, 4/5) i min blogg. Nu lägger jag hit en liten blänkare om en ny abortrapport från Socialstyrelsen. Rapporten redovisar utvecklingen på området 1975-2006. Den som har intresse av faktaunderlag till sina åsikter kan läsa här (pdf) på styrelsens hemsida. SvD och DN skrev om det häromdagen, båda med tonvikt på rapportens resultat angående tonårsaborter. De ökar!
Andra bloggar om: abort
Vad är rätt och fel för kvinnor som vill gömma sig för sina män? Vilken svår fråga! Kvinnojouren i Tranås frikändes trots att de i flera år hjälpt en kvinna att olagligt gömma barn för deras vårdnadshavare pappan. Och i SvD menar ledarskribenten att domen kan innebära krav på bättre kontrollerad kvinnojourverksamhet.
Jag träffade idag några kvinnor som jobbar i kvinnojouren sedan många år (inte Tranås). Fick veta att de hjälpsökande kvinnorna alltid är anonyma. Inte ens det egna förnamnet används. Det finns på hemligt ställe, inlåst och skyddat. Istället används ett alias.
Kan det vara så att tilltron till myndigheter är så skral att endast en verksamhet som garanterar anonymitet kan vara till verklig hjälp när situationen är desperat?
Hur ska det i så fall gå att arrangera något som säkrar att både kvinnors och barns och mäns behov och rättigheter tillgodoses samtidigt som inga olagligheter begås? Kan en kommun eller annan offentlig myndighet syssla med verksamhet som bygger på att de hjälpsökande garanteras anonymitet? De båda kvinnojouraktivisterna jag träffade menade att det är omöjligt. Jag är inte så säker.
Och hur rimligt är det att offentliga medel anslås i bidrag till ideella organisationer som använder dem till att hjälpa någon begå olagliga handlingar? Som kanske t.o.m. drabbar barn på ett negativt sätt, barn som undandras möjligheten till kontakt med en förälder bara för att den andra föräldern tack vare stödet lyckas gömma sig och dem.
Inte lätt att veta. Men jag tror att det är klokt att med utgångspunkt i tranåsdomen diskutera om det finns möjlighet att inrätta hjälp åt misshandlade eller hotade kvinnor på ett annat sätt. Ett sätt som inte lämnar utrymme för det som hände i det fallet! I offentlig regi i stället för ideell (och feministisk?). Med proffs och medmänniskor i samverkan för både kvinna, man och barn!
Internationella familjedagen idag, ser jag. Visste inte ens att det fanns en sådan. Den harmoniska lyckliga familjen är förmodligen en bra miljö för barn att växa upp i. En sådan önskar jag alla barn. Inte att bli brickor i ett spel mellan bråkande föräldrar eller offer för alltför välmenande kvinnojourer!
Andra bloggar om: kvinnojour, barn, internationella familjedagen, feminism
När nyhetsfloden bär med sig en ny abortlag (bra! Göran H.), en avgående PM och kolossal upprördhet hos somliga kring kommunalrådets framtid som PR-konsult, då finns påtaglig drunkningsrisk för annat som färdas i mera lugnt vatten.
Men jag läser om den venezuelanska musikskolan El Sistema, som tar hand om barn, tränar dem i orkesterspel och ger dem mycket mer än det. I det land som nu leds av en person vi knappast uppfattat särskilt sympatisk genomför man tydligen något ganska mirakulöst. Hur kan annars en av dem bli chefsdirigent hos Göteborgs Symfoniker?
Gustavo Dudamel, en av vår tids största dirigentbegåvningar står det på orkesterns hemsida.
Nog är det fantastiskt!
En liten kortis om hur nyttigt det är för oss kvinnor att vara där det finns gott om män. Dagens Medicin och Smålandsposten rapporterar nämligen idag att kvinnor är friskare på mansdominerade arbetsplatser.
Varför det? kan man undra. Jag undrar. Någon som har en idé?
För några år sedan hände det att ett par unga män, båda studenter vid universitetet, tog sig lite GHB för att förgylla tillvaron. Det slutade med en mycket svår hjärnskada för den ene av dem. Jag medverkade i intensivvården, men det var inte mycket vi kunde göra för honom. Tyvärr, tyvärr!
Så tragiskt och onödigt!
Det är svårt att förstå varför lockelsen till droger är så stark hos många människor som går ut för att ha en trevlig kväll. Kanske mera begripligt om man är tonåring, en tid i livet fylld av sökande och prövande. Men att vuxna personer som t.o.m. har en s.k. ställning i samhället tar droger när de ska festa till… nej, jag förstår det inte! Varför ta sådana risker? Vad är vitsen?
Ökad frihet för drogtillgång och droganvändning är därför en farlig väg. Jag visste inte att detta var ett politiskt mål för vänsterpartiet. Men det är det! Sanslöst!
Andra bloggar om: droger, droganvändning, vänsterpartiet
Jaha, först var det förra v-ledaren som skulle bli programledare i TV. Nu är det förre s-ledaren som ska bli pr-konsult. Håhåjaja! Det gäller att joxa sig fram till det där underbara njutningsmedlet som det är så svårt att vara utan när man väl fått smak på det. Ni vet, det som börjar med m och slutar med t och har ak i mitten. Vi får väl önska lycka till. Om det är den rekryterande eller den rekryterade som behöver en lyckospark där bak eller rentav kunderna… ja, det vet inte jag!
Rubriken? Jo, med hänvisning till en tidigare bloggpost är det politikers sätt att ta sig fram mellan olika maktpositioner jag syftar på. FLOFF !!!- - - en ny bro från den ena toppen till den andra…
En effekt av dessa kavata tramp över en djup klyfta till andra sidan kan kanske vara en ny dragkraft hos politiken som arbetsfält. En riktigt attraktiv karriärväg om målet är TV eller berömda konsultfirmor? Slutet på politikerföraktet?
Är det avundsjukan som talar? Nej, inte! Bara en stilla fundering kring människors sanna drivkrafter.
Läser i SvD och aftonbladet.se att fler studenter åker fast och stängs av till följd av fusk med uppsatser. Man lämnar tydligen in en uppsats som man hittat på webben och påstår att man skrivit den själv.
Varför gör man så?
Jag trodde i min naivitet att man läser på högskola för att lära sig nåt och inte bara för att passera “hindren” och få ett papper på en examen. Att tillfredsställelsen ligger i att klara utmaningar och få välförtjänta poäng. Att det är ringa glädje i att få poäng som man fuskat sig till.
Hur känner den sig som lyckades lura sin handledare och sina examinatorer? Mår de bra av det? Känner de sig nöjda med sig själva? Blir de stimulerade att fortsätta plugga?
Jag undrar det. Jag tror att det är skadligt för själen att ljuga och fuska. Kanske finns exempel på människor som nått framgång tack vare fusk och bedrägeri, men jag tror att det är många, många fler som upplever misslyckanden när de går den vägen.
Om fusket har blivit vanligare eller om högskolan bara blivit duktigare på att avslöja det, det förtäljer inte historien. Troligen är det en kombination.
Tycker att man borde försöka reda ut varför människor fuskar och därmed utsätter sig för risken att bli avstängda från utbildningen! Varför inte låta några doktorander forska om saken? (Kanske bäst att ha koll på att de gör det själva, förstås… ) Vad karakteriserar dem som fuskar? Vilka är drivkrafterna? Vad tror de att de ska uppnå? Varför väljer de en sådan risk?
Och så tycker jag att de som fuskat ska få det inskrivet i sitt examensbetyg, när de väl slutfört sin examen. Hur många arbetsgivare ser positivt på en sådan fotnot?
Andra bloggar om: fusk, högskolan, personlig utveckling
Hörde på Aktuellt ett intervjuat medicinalråd säga att man avstått från att söka reda på dem som genom blodtransfusioner smittats av hepatit C. Eftersom det “inte var lönt” när man ändå inte hade någon vettig behandling att erbjuda. Nu är det annorlunda. Nu har Socialstyrelsen rekommenderat landstingen att söka personer som kan ha smittats, ta reda på vilka som faktiskt är smittade och försöka hjälpa dem. Men länge har det varit känt att de finns. Och ingen har sagt något.
Hade det inte varit artigt att berätta så snart man visste? Man kunde ju åtminstone säga: “Så snart vi får fram en behandling så hör vi av oss igen. Om du får problem, kontakta oss!”?
När biltillverkare upptäcker ett fel i en ny konstruktion kallar man tillbaka alla bilar och rättar till felet även i de bilar där inga konsekvenser (ännu) uppstått. Borde inte sjukvården när den åsamkar en skada agera proaktivt på liknande sätt, även fast man kanske inte har boten klar?
Vore det inte på sin plats att be om ursäkt och säga att man är ledsen att det inträffat? Istället för att låta människor leva i ovetskap i många år, människor som i några fall (mellan 200 och 2000 enligt SvD) kommer att bli sjuka av sin smitta och sedan - när de hamnar under vård - få reda på att sjukvården sedan länge känt till att de utsatts för smittan?
Vilket gagnar tillit och trovärdighet bäst? Det kan man fundera på.
Andra bloggar om: läkarblogg, sjukvård, medicinsk etik, hepatit C
Att ha olika uppfattningar i ett parti är inget konstigt. Men, det är konstigt att abortmotståndet inom Kd gör skillnad mellan svenska och utländska kvinnor. Varför leder synen på abort till en gränsdragning kopplad till kvinnans nationalitet? Outgrundligt! (SR-intervju imorse).
Dessutom stämmer det i ringa grad med EUs övergripande regelverk när man vill förmena kvinnor av utländsk nationalitet de sjukvårdsinsatser som svenska kvinnor väljer fritt.
Plus att partiet en gång har enats om en pragmatisk hållning till aborterna (enligt deras hemsida). Hur rätt är det då att som partiföreträdare i Riksdagen ta en annan ställning?
Abortfrågan är alltid svår, men det är meningslöst (och riskabelt) att blanda ihop olika saker på det sätt som tycks ske bland motståndarna i Kd för tillfället.
Andra bloggar om: abort, kristdemokrater, abortmotståndare, lagförslag
Snabbt kastade jag mig på telefonen för att boka tid för TBE-spruta nr 3. Såg nämligen en blänkare om att de centrala lagren av vaccin är tömda. I ljuset av att fästingarna sprider sig alltmer och att det årliga antalet TBE-insjuknade har fördubblats sedan 90-talet så känns det väldigt viktigt att ha skydd mot infektionen. 40-130 per år enligt en källa, men ifjol var det 465 personer som drabbades! Och cirka 20-40% får bestående skador.
Det finns ingen behandling mot viruset… utom vaccin i förebyggande syfte. Det lär fungera bra.
Skydd mot själva fästingen får man ordna på egen hand. Lärde mig en gång att det är bra att spana in alla delar av kroppen innan man lägger sig på kvällen. Då har man chans att träffa på de små innan de bitit fast, vilket de tydligen föredrar att göra när det blir sen kväll och lite svalare.
Kanske är det också särskilt upplagt för en riktig fästingsommar, nu när vintern och våren varit så korta och milda? Experterna spår rekordår sommaren -07.
Som kandis (medicine kandidat, heter det egentligen) såg jag en gång en patient med TBE, dvs en infektion i hjärnan. Det var avskräckande på alla sätt, ändå har det dröjt till förra året innan jag kom iväg för att vaccinera mig.
Tydligen är det många som tänker på samma sätt, annars skulle väl lagren ha räckt. Hur har de det egentligen med beslutsunderlaget på SBL?
Min vårdcentral har vaccin hemma! Det finns nog gott om det lite varstans, enligt DN. Jag och många andra kan därför se fram emot att möta fienden utan fasa när både den och vi vistas barfota i gräset i sommar! 
Andra bloggar om: fästingar, vaccination, sommar, TBE
Idag är Pressfrihetens dag, instiftad av FN i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna 1948. En tredjedel av jordens befolkning lever i länder utan pressfrihet. Utvecklingen går åt fel håll i flera s.k. demokratier.
Detta är värt att uppmärksamma i mycket högre utsträckning än den traditionella Första- maj-manifestationen, som arbetarrörelsen så krampaktigt tycks hålla fast vid. Särskilt som ett stort och känt land som varit ledstjärna för många på den röda sidan utmärker sig på en föga hedrande 148:e plats, långt bakom länder som Angola, Nigeria, El Salvador, Rumänien och de flesta andra. Eritrea tillhör de få som hamnar längre ner.
Byt färg på dagarna. Ge helgstatus åt 3 maj i stället!
Obs! uppdat 4/5: Noterar att jag slarvat med siffrorna. En tredjedel av världens länder saknar fri press. Läs om vad det betyder i Gabrielles blogg. Det är enligt rapporten från Freedom House 43 procent av jordens befolkning som lever i dessa länder och därmed saknar det vi tar för givet (och använder när vi bloggar): Det Fria Ordet.
Andra bloggar om: politik och samhälle, första maj, arbetarrörelsen, pressfrihet, ryssland
Helgledig och förkylning och till råga på allt SvD-prenumerant… Nej, jag har trots dessa trösklar faktiskt inte missat DN:s artiklar om “knarkläkarna”. Ska inte lägga länkar här till dem alla, utan nöjer mig med denna, som är en intervju med socialministern med anledning av artikelserien.
Det blir konstigt att hålla igång en läkarblogg och inte kommentera de upprörande reportagen om läkare som förskriver narkotika i övermått. Jag har bloggat om det en gång förut (26/4) och fick då en kommentar som bekräftade tidningens bild.
Känner mig synnerligen övertygad om att ha de allra flesta av mina kolleger med mig när jag bestämt tar avstånd från den minoritet av läkarkåren som missbrukar sin förskrivningsrätt på detta sätt. Det borde inte finnas så många hinder för myndigheterna att sätta stopp för sådant.
Hägglund säger i intervjun att “vi utgår från att läkare är goda”. Jag tror att det är en bra utgångspunkt, de allra flesta läkare är nog “goda”! Men… det finns alltid undantag. Och det som DN skrivit om - omdömeslös och brottslig förskrivning av narkotika - skadar människor. Det ska inte läkare medverka till. Det bidrar också till en brist på förtroende för läkarkåren. Jag hoppas att Sveriges Läkarförbund ser och reagerar!
Andra bloggar om: läkarblogg, narkotika
Läser i SvD idag Lars Rydings kommentarer om Första maj och arbetarrörelsen. Kan bara hålla med honom, det verkar synnerligen otidsenligt och överflödigt med en särskild helgdag för detta ändamål numera. Skulle det inte fungera lika bra någon söndag på vårkanten istället? Inte heller önskas nya traditioner av det slag som förekom på Söder i Stockholm igår, som Maria Abrahamson skriver om i sin SvD-blogg.
Jag tycker det är trevligt med en ledig dag och tänker mig att många har nytta av fritiden för att putsa färdigt på sina självdeklarationer till D-day den 2 maj. Men visst vore det bra att främja landets ekonomi med en hel arbetsdag. Eller ge oss Annandag pingst åter istället!
Andra bloggar om: första maj, arbetarrörelsen, demonstrationer
