You are currently browsing the monthly archive for juli, 2007.
För många år sedan hade Pekka Langer och hans fru ett myspysigt radioprogram tillsammans där de uppmanade oss alla till kärvänliga kontakter med sin slogan “Krrrama OM varandra!”
Det där ska man nog passa sig för i dessa dagar. Stafylokocker av den mest illasinnade typen sprids via hudkontakter och den s.k. sjukhussjukan är nu en smittorisk var som helst i samhället, inte bara på sjukhus. Artikel om saken i SvD och DN 26/7.
MRSA - en akronym vars betydelse kan bli att vi måste börja använda skyddshandskar när vi går och handlar, tar bussen till jobbet eller hälsar på hos gamla vänner??
Gräslig nyhet, den om de oskyldigt dömda som kunde ha friats om FBI inte valt att helt cyniskt låta dem sitta i finkan. Livet ut för två av dem. För de andra nu frihet (efter 33 resp 29 år i fängelse!) och pengar som kompensation. På FBI visste man att männen inte var skyldiga till det mord de dömts för. Men man ville skydda en informatör och tog därför beslut att knipa käft om vad man visste. Med argumentet att det är skillnad på det federala och det delstatliga. Läs artikeln i SvD eller DN!
Cyniskt! är det minsta man kan säga. Och inte kan pengar kompensera. Särskilt inte för de två som hann dö innan saken reddes ut.
Jag kommer att tänka på det här med det personliga ansvaret. Någon eller några inom FBI har vetat sanningen. Individer inom organisationen har med öppna ögon tillåtit att deras medmänniskors liv förstördes. Hur orkar de leva med det moraliska brottet? Och vilket straff ska de ha? De borde väl nu sättas i fängelse på vatten och bröd resten av sina liv?
Men enligt nyhetsartikelns beskrivning så talar man inte i sådana termer. Istället läggs ansvaret på FBI och på staten.
Jag tycker det är orimligt att man ska kunna gömma sig bakom en anonym gigantisk organisation när man medvetet sabbat livet för flera “fellow americans”. Det borde ha funnits ett annat sätt! Det är inte - menar jag - ett amerikanskt fenomen. Det skulle ha kunnat hända nästan var som helst. Det moraliska dilemmat och den moraliska skulden är så stor så ingen orkar riktigt med att ta tag i den. Istället slätar man över, betalar ut mer än 100 miljoner dollar och tror att allt är OK! Fegt och ynkligt!!
Andra bloggar om: FBI, moraliskt ansvar, oskyldigt dömd
När jag var kandidat på infektionskursen i mitten av 1970-talet kom en man in till sjukhuset och sa att han hade maskar i huvudet. Det fanns ett sår på tinningen och han sa att han sett ett vitt huvud röra sig där. Såret hade han fått när han slogs omkull av en våg vid bad någonstans i Västindien. Det hade läkt men gått upp igen. Hade han sett i syne eller var det verkligen möjligt att det kunde finnas något i hans sår? Inget syntes när man undersökte honom, till en början. Bara ett litet sår och rodnad i området runt omkring.
Det blev så småningom en del oro kring det här fallet. En av specialisterna tipsade oss kandidater om att det fanns fluglarver som kunde äta sig igenom vävnaden, t o m genom ben. De kallades “american screw-worm” för att de liksom kunde skruva sig fram. Egentligen var det fluglarver som utvecklats ur ägg som en fluga passat på att lägga när den hade turen att hitta ett öppet sår.
Tinningen ligger nära hjärnan och för oss framstod mannens belägenhet som väldigt riskabel. Det tyckte nog de riktiga doktorerna också. De bestämde operation!
Två kandidater skulle få vara med och jag var en av dem som drog vinstlott. Vid operationen plockade kirurgerna fram inte mindre än fem tjocka vita fluglarver. Mannen hade tur, de hade bara mumsat på mjukdelar under sin mer än månadslånga vistelse i hans kropp.
Kanske var det samma art som bosatte sig hos den man SvD skrev om häromdagen! Tur att även han fick rätt diagnos så småningom!
Andra bloggar om: fluglarver, american screwworm, sår
Konsten att sätta en rubrik är något varje bloggare övar sig i då och då. Därför tittar jag ibland lite extra på hur proffsen gör. Idag såg jag denna i SvD över dagens artikel om en Kd-riksdagsman som ställt fråga om vad regeringen avser att göra åt snigeleländet som drabbat landet. (Här avlägsnar vi ett par hundra varje kväll… )
Snigeln har kanske inte så stort nyttovärde som husdjur eller trädgårdsgäst. Men som metafor kan den komma till nytta… Läs den här eftertanken i SvD kolumn.
På en månad hinner man med en del. Bland annat att fotografera denna okända skönhet i brasilianska Paraná.
Jobb, omsorger om familjemedlemmar, långresa, virusinfektioner, bröllop och mycket annat har prioriterats före bloggandet. Och ibland har jag funderat över om jag nånsin skulle komma att återvända till tangentbordet i just det här sammanhanget. Varför hålla på att tycka en massa saker? Det finns ju så många andra som gör.
Det skrevs en del om nedläggning av bloggar, minns jag, då i början av sommaren(t ex här). Inte ska väl jag sälla mig till den skaran som slutar blogga? Nej, inte riktigt än.
Badhus på Riddarfjärden - Nej tack! Avbryt projektet snarast. Flytta det nån annanstans i en vattenyta med mindre central belägenhet. Idén må vara god i vissa avseenden, men platsen? Helt fel!!! Läs Gabrielles blogg och denna länk till Nätverket Rädda Riddarfjärden!
Såga BMI? - Nej. Bättre använda gammalt hederligt commonsense! Flera (exempel här och här) har skrivit om att larmrapporter om ökad fetma etc hänger samman med att BMI är ett opålitligt mått och varnar för att gå på den niten. Trams, tycker jag. Det vet vi väl själva när våra ‘love handles’ börjar välla omkring över linningen mer än de borde. Själv ser jag allt fler feta omkring mig i butiker och på gatorna. Det syns mer nu på sommaren. Och jag behöver inte veta några BMI-värden för att avgöra det. Ta ansvar för hälsan och se upp vad barnen stoppar i sig! Det tycker jag verkligen! (Och planerar som bäst för att eliminera några egna onödiga kilon, så det så!)
Betyg i skolan? - Javisst! Och varför vara så rädd för det? Är det inte en riktigt ymnig källa till glädje och stärkt självkänsla att få en bekräftelse på sin prestation? Även för den som inte presterade bäst i gruppen? Var och en kan ju jämföra sig med sig själv över tiden. Framöver - i arbetslivet - kommer prestationer att värderas, alltså är det lika bra att vänja sig vid det och inse att det finns en koppling mellan satsat engagemang och den kompensation som kommer sedan i form av betyg eller lön eller bonus eller befordran osv osv.
Slut för idag. En paranablomma till, bara!
Andra bloggar om: Riddarfjärden, BMI, betyg, Brasilien
Efter ett uppehåll som blev längre än avsett är det dags att skriva i bloggen igen. Nu tänker jag först på Sommarprogrammet med skådespelaren Michael Nyqvist i förrgår. Om ni inte lyssnade på det så föreslår jag ett besök på Sveriges Radios hemsida där programmet finns.
Jag har tidigare i bloggen skrivit om matchning av embryon vid provrörsbefruktning för donation av stamceller. En invändning mot en sådan åtgärd är att det nya barnet kan få problem med sin självkänsla, när det längre fram förstår något om hur det kom till.
I sitt sommarprogram berättade Michael om när han som sexåring fick besked av sina föräldrar att han inte var deras biologiska barn. Och hur det påverkade honom att långt långt senare söka sina rötter.
Kanske inget direkt samband med frågan om självkänsla efter en provrörsbefruktning där embryot matchas för donation och barnet senare kan komma att ifrågasätta om det tillkom för sin egen skull eller för sitt syskons. Men det finns förstås ett par tydliga slutsatser: att vi människor behöver veta något om vårt ursprung för att känna oss bra med oss själva och att vi har stor potential att förstå och acceptera det som skedde i vår tillkomsthistoria, när vi så småningom fått grepp om fakta.
Jag tror att samma sak gäller för dem som tillkom som provrörsbefruktade matchade embryon också.
Det ställer en annan fråga på sin spets: hur ska man se på samkönade pars barn när de tillkommit genom konstgjord befruktning med anonym förälder? Om jag inte har alldeles fel för mig är det tillåtet med anonym spermadonation i ett av våra grannländer (kanske flera?) och det är inte ovanligt att lesbiska par skaffar barn på så sätt. Hur ska de barnen få tag i den viktiga pusselbit i sitt liv som Michael Nyqvist så beslutsamt sökte och fann?
Andra bloggar om: Michael Nyqvist, barn, självkänsla, identitet, Sommar, provrörsbefruktning
