You are currently browsing the monthly archive for september, 2007.
Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.Verner von Heidenstam
Than Shwe (obildad) och Robert Mugabe (dement?) missbrukar sina positioner för att berika sig själva. Att det kostar deras medmänniskor trygghet, hälsa, mat och möjligheter att göra något bra av sina liv struntar de i. På samma sätt verkar det som om (Läs SvD.se här) en rad bloggare använder sina bloggar för att väcka största möjliga uppmärksamhet på sig själva. De gör det genom att systematiskt strunta i mellanmänskliga normer för hyfs och hur man beter sig mot andra här i tillvaron.
Det är trist om bildning och kultur blir “verkligt rara djur”!
Gamla grunkor har ibland en egendomlig charm. Bruksföremål med tanke och innehåll men hopplöst omoderna. Inte alltid lätt att veta vad det skulle användas till. Man kan sucka lite över alla dessa gamla grejor. Men om man känner efter noga (mellan suckarna) så hörs en liten pingla och kommer en liten värme farande. Ett knappt hörbart budskap om omsorg och om kärlek till det Vackra Tinget.
SvD: Körkortsprov kan privatiseras
SvD: Läsare: “Så dumt det kan bli”
Det är 1 1/2 månads väntetid till uppkörning för körkort. Och det motiverar åtgärder, bl a ett regeringsförslag att trafikskolorna själva ska ta hand om examinationen. Eller snarare hjälpa Vägverket, som utfärdar licensen. Trafiken skadar 22500 personer och dödar 440 personer per år (avser år 2005 enligt Statistisk årsbok 2007). Det är alltså rimligt att hävda att körkortet och fritt fram att köra bil är frågor av viss betydelse. Klokt av regeringen att intressera sig.
Men, varför är 6 veckors väntetid något att hetsa upp sig över? I sjukvården får man inte sällan vänta både 6, 12 och 36 veckor på att få hjälp med något som kan vara en mer eller mindre daglig plåga. Några av dem kanske skadats i trafiken.
Att det här och där är långa väntetider i sjukvården är förstås inte ett argument för att ungdomar ska behöva vänta på att köra upp. Det menar jag inte. Men det ger åtminstone lite proportioner i diskussionen.
Varför är det så hemskt att behöva vänta en tid? Det är väl inte dumt att hinna öva mera inför uppkörningen, särskilt med tanke på att ca 20-30 procent kuggas vid första försöket!
En och en halv månad!? “Big deal!”
Ännu ett fall av mishaps i vården går till allmänt åtal. För en tid sedan fälldes en sjuksköterska som räknat fel på dosen, vilket ledde till ett barns död. Nu står en läkare inför rätta för att ha begått misstag i samband med en operation och patienten dog med svår hjärnskada. Läs mer i Dagens Medicin här och här. Fallet är inte avgjort ännu och kanske blir resultatet friande, kanske berodde dödsfallet på sjukdomen, inte misstag vid operationen. Men man kan fundera över hur såna saker hanteras när det gäller perspektiven Ansvar och Påföljd.
Är det en sak för tillsynsmyndighet och ansvarsnämnd? Eller är det i själva verket en rättssak som ska avgöras i domstol?
Jag tycker inte att det är alldeles enkelt. Sveriges Läkarförbunds ordförande har protesterat mot rättegångsförfarandet. Hon menar att det är HSAN:s sak att bedöma och utdela ev. straff. I allmänhetens ögon kanske detta förefaller lite för “internt”, lite för “priviligierat”.
Vad tycker jag själv då? Tja, inte helt säker. Som läkare kan jag tänka att det finns massor av ting som man riskerar göra fel i jobbet, varav de flesta inte får några konsekvenser av betydelse för någon. Allra minst patienten. Men de där stora misstagen, de som leder till svåra konsekvenser, nja, då tycker jag nog att det är en utveckling i rätt riktning när rättssystemet blandar sig i saken. Samtidigt är det knepigt! Människor kan drabbas av oavsiktliga konsekvenser av vård, även när ingen begått något fel. Läkemedelsbiverkningar är ett vanligt exempel. Skador kan ske därför att någon gör fel pga av okunskap. T ex händer det att unga läkare lämnas att arbeta mer självständigt än de egentligen har kompetens till. Vems ansvar är det då om en patient kommer till skada när läkaren inte ens kände till risken? Vad ryms inom juridiken?
Man kan förstås hoppas att det professionella ansvaret tas med större allvar när man som sjukvårdsproffs riskerar ställas inför rätta och där ta konsekvenserna av det man gör i sin yrkesutövning. Och att det i sin tur leder till att frågor om patientsäkerhet, prestige i yrkesrollen, arbetskamraternas ansvar att öppna munnen och reagera när de ser något konstigt, etc. etc. lyfts upp till öppen diskussion i vården. Det behövs nog.
Till det kan läggas frågan om kostnadsansvar, som kd i Sthlms läns landsting nu föreslår ska läggas på vårdgivaren. Det skulle nog också skärpa uppfattningar om professionellt ansvar och arbetsgivarens roll i organiseringen av vården!
Andra bloggar om: sjukvård, patientsäkerhet, felbehandling, läkare, ansvar
De flesta av oss tycker nog att 117 857 kr är väldigt mycket pengar, särskilt om vi talar om skattade pengar. Med en skatt på 30 procent motsvarar det 168 367 kronor i bruttolön. Det tar ungefär ett år för den som har en medelinkomst i Sverige att dra in den summan. Men då måste man spara vartenda öre av lönen efter skatt. Och det är ju få som har möjligheter till det. Kanske klarar man att spara en 1/4 av lönen?? Då tar det fyra år.
Men det finns ett enklare sätt, som beskrivs i SvD idag. 3,3 miljarder kronor i obetalda studielån för 28000 personer kan efterskänkas av CSN, som upplever det alltför kostsamt och komplicerat att driva in dessa studieskulder. Det kanske inte är alldeles rättvist eftersom det gäller exklusivt dem som flyttat från Sverige (och tog skulden med sig). Tänk att få betalt för att flytta härifrån!! (Det är förstås inte klarlagt vad som händer om eller när man kommer tillbaka.)
Om man istället stannar kvar efter sin utbildning (och därmed bidrar till landets utveckling och försörjning) så gäller det att bita ihop och tjäna in pengarna. Man kan inte bara bita ihop förstås. Man måste ju svälja också. Förtreten, menar jag! Särskilt mycket oxfilé, gåslever eller annan lyxmat lär det ju inte bli.
Andra bloggar om: studielån, utlandssvenskar, CSN
Slöläser nyheter på webben och ser i SvD och DN att Richard Gere gör reklam för Kapp-Ahl i kommande reklamfilmer. Budskapet påstås vara att “man duger som man är“. Det låter ju bra och stämmer förstås, inte minst på den stilige och ödmjuke Richard Gere. Om vi andra duger som vi är kan vi väl ha våra gamla paltor och då skulle Kapp-Ahl få färre kunder. Men för dem som förnyar garderoben kan det kanske vara trevligt att veta att de betalar lite till Gere. En knapp i kappan? Eller två? Han är nog inte så billig.
Gere tänker förstås inte behålla gaget, det ger han till välgörenhet. Skönt att åtminstone den där knappens pris går till ett gott ändamål. Kapp-Ahl vill nog ta hand om resten, med välgörande intäkter för dem själva. De vill sälja mycket kläder och behöver tydligen Gere för det. Tycker de inte att de duger som de är, utan den draghjälpen? Själv kommer jag säkert att tycka det är kul med Gere i TV-reklamen. Men köpa kläder på Kapp-Ahl är förstås en helt annan femma.
Andra bloggar om: marknadsföring, reklam, Richard Gere, miljoner
SvD: Landstinget tar över behandlingen
DN: Patient med dödlig sjukdom får behålla medicin
Aha! Nu tar SLL sitt ansvar. Det var ju bra. Kan de ha sett vad jag skrev i min blogg igår? 
Idag får vi veta att det planeras riktlinjer för ett nationellt ansvar för den här sortens läkemedelskostnader. Det låter mycket rimligt. Egentligen borde det nog finnas mer av nationellt perspektiv i sjukvården överhuvudtaget. Idag råder tämligen stora skillnader mellan landstingen i den vård som erbjuds befolkningen. Rehabilitering för vissa grupper är ett av flera exempel. Och ändå föreskriver Hälso- och sjukvårdslagen HSL “lika villkor”. Eftersom lagen avser hela Sverige så tycker man att den borde manifesteras i likadana åtaganden hos landstingen. Men så är det inte alls. Jag tror vi skulle tjäna på att få ett nationellt ansvarstagande i sjukvården, både som skattebetalare, patienter och medarbetare!
Andra bloggar om: sjukvården, läkarblogg, landsting, prioriteringar, HSL
SvD: Dyr sjukdom ett hinder till vård
DN: Patient med dödlig sjukdom “för dyr”
En mycket ovanlig sjukdom, en mycket dyr men effektiv medicin, en människa som hotas av svår ohälsa och för tidig död om behandlingen avbryts. Ett sjukhus med budgetbegränsningar. En ansvarsfull sjukhusdirektör.
Det är en berättelse (se länkar ovan) om en person vars hälsa hänger på fortsatt behandling med ett läkemedel som sjukhuset inte har råd att betala! Så vem ska betala? Någon ska göra det, förstås. I vårt land har vi råd att se till så att en person med behov av det slaget får dem tillgodosedda. Prioriteringsreglerna inom sjukvården anger väldigt tydligt att sådant ska prioriteras före en väldig massa annat (som kostar mer, totalt sett). Så här står det Prioriteringsgrupp I är (bl a): Vård av sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig död.
Det är alltså lätt att se att den här killen har rätt enligt lagen att få sin behandling. Om det krävs att andra, lägre prioriterade behov, får stå tillbaka så à la bonheur!
Kruxet gäller enbart vem som ska öppna plånboken. Men det är också enkelt. Det är landstinget som har ansvaret enligt lagen. Kära landsting ifråga! Det är bara att betala!
Andra bloggar om: sjukvård, prioriteringar, Hunters disease
Det är inte lätt att skriva något om 11 september. Men tankarna kommer förstås av sig själva och hågkomsten av den dagen 2001. Och den dagen 2003 också, förresten. Sådana dagar som finns i tydligt minne, till skillnad från en massa andra dagar. Vad jag gjorde, hur jag fick veta, vad jag kände.
Terrorangreppen på WTC och Pentagon ser ut som steget in i en ny och hårdare värld. Men när jag tänker så tillämpar jag väl bara det som vi människor så gärna gör, försöker skapa struktur för att saker ska bli begripliga. Världen är densamma och hård har den väl alltid varit, mer eller mindre för människor på olika platser. Det som idag händer med våld och hot om våld när konstnärer uttrycker sig genom att avbilda religiösa ikoner skulle väl ha hänt även för tio år sedan, om nån kommit på tanken att göra en rondellhund med koppling till Muhammed. Eller nåt liknande.
Det är förstås hedervärt att hålla fast vår frihet att tänka, säga och skriva vad vi vill (med undantag för vissa saker som står i lagen). Men det är inte säkert att det kommer att kännas lätt. I Mobergs Rid i natt får Svedjebonden lämna hus och hem för att klara att hålla fast vid sina principer och sin syn på den fria människan. Frågan är om vi ska räkna med ett liknande pris för våra ideal? Läs Sofia Nerbrands utmärkta kolumn i SvD häromdagen.
Andra bloggar om: 11 september, yttrandefrihet, terrorism, frihet
Fängelse blev det för plastikkirurgen i södra Sverige i tingsrätten (Dagens Medicin). Det kanske överklagas och vi vet inte hur det går till sist, förstås. Men av det man läst i tidningen om den historien förefaller det ju finnas fog för en fällande dom. Jag har baxnat något inför insikten att mannen använde propofol till patienter utan att en medarbetare övervakade patientens vakenhet, andning och cirkulation. Ett risktagande på patientens bekostnad, som är både oskickligt och farligt. Läkemedlet slår ut medvetande och andning mer eller mindre och kan därmed orsaka allt möjligt elände om det används fel. Rätt använt är det förstås ett utmärkt narkosmedel.
Händelsen (SvD 23/8) kan ses som ett olycksaligt möte till följd av olycksaliga begär. Varför är det så viktigt för unga kvinnor att hålla på med skönhetsoperationer för att bikinitrosan ska se tjusigare ut på magen? Varför utsätter man sig för riskerna att opereras, när man inte måste? Det tycks ju bli allt vanligare, både bland kvinnor och män enligt SvD 27/8.
Och vad är det för läkare som ägnar sig åt det som hände i Malmö? Mina funderingar kring det landar i att det är en person med snedvriden kvinnosyn och störd personlighet som valt sitt yrke för att tillgodose de egna behoven, inte för att vara en proffsig läkare i sina patienters tjänst. Tycker det är riktigt knasigt! Och jag undrar hur arbetskamraterna känner sig nu. De, som haft möjlighet att förhindra det här om de varit lite mer lyhörda för signalerna de uppfattade att något var åt skogen fel.
Andra bloggar om: läkarblogg, plastikkirurgi, utseendefixering
Det berättas att män och kvinnor reagerar olika när det kommer ett oväntat beslut från Dem Som Bestämmer. Män frågar: Vem har bestämt det? Kvinnor frågar: Varför har man bestämt så?
Nu tänker jag som den kvinna jag är och frågar: Varför ska Statens kulturinstitutioner betala marknadsmässiga hyror till hyresvärden Staten? Om Staten i egenskap av hyresvärd ser en kulturinstitution (t ex Ostasiatiska museet) som vilken hyresgäst som helst, vad kan man då säga om Statens sätt att värna och förvalta sådana ting som ingår i vårt kulturarv?
Hård kritik framförs idag på SvD Brännpunkt. Konsekvenserna av det obegripliga beslutet förefaller allvarsamma.
Och jag kommer att tänka på Dennis Potter´s Cold Lazarus, en otäck framtidsvision om ett kärlekslöst och hårt samhälle där allt är kommersialiserat och Kultur och Bildning borta ur bilden.
Undrar om Staten har värderat konsekvenserna av sitt beslut och hur den i så fall ser på en sådan utveckling?
Andra bloggar om: kultur, kulturförstöring, marknadskrafter
Bilden har jag fotograferat i ett tempel i Shanghai 2005. Den föreställer en arg kung.
Salus Ansvar, med gammal koppling till Sveriges Läkarförbund och därmed försäkringsbolag för väldigt många läkare, har engagerat Schyman för att hjälpa dem med jämställdheten. Vad säger ni om det, läkare? Kanske SLF hakar på och så kan vi alla bli jämställda på det rätta sättet.
Andra bloggar om: läkarblogg, schyman, jämställdhet, dåligt omdöme
Kul idé till ny uppfinning i Lars Rydings senaste kolumn i SvD. Välformulerat som alltid skriver han om behovet av en relationsnavigator, som visar vägen i tillvaron likt en gps-navigator gör i bilen.
Det finns en hake, förstås. Om någon lyckas uppfinna en sådan mojäng återstår ändå för oss själva att mata in målet. Och det är ofta den svåra biten. Men kanske det räcker att få en positionsangivelse?
Andra bloggar om: tillvaron, relationer, livsmål
Att begripa vad som egentligen styr människors beteenden är inte lätt. Kroppens behov av det ena och det andra är förstås en sak för sig. Men det är uppenbart att det finns väldigt olika sätt att förhålla sig till andra saker och att drivkrafterna att göra si eller så är synnerligen individuella. Exempelvis handlar dagens artikel i SvD om hur människor använder pornografi. Stor skillnad mellan pojkar och flickor i den enkät som redovisas i artikeln. Det är väl troligt att det finns en könsbundenhet i drivkrafterna just när det gäller hur man förhåller sig till sexualitet.
En annan sak är förstås vad ett samhälle önskar när det gäller människors beteenden och val. Jag har skrivit förut om rituell omskärelse av små pojkar. Samhällets ansvar för liv och hälsa kan motivera att det är tillåtet, för att undvika att det sker på ett okontrollerat sätt. Vilket är just vad som händer om det är förbjudet, visar erfarenheten.
Det räcker alltså inte att stifta lagar för att påverka vad människor faktiskt gör.
Nu är det på tapeten att införa förbud för vissa dömda brottslingar att läsa pornografi. Det har också sagts att det ska bli förbjudet att avsiktligt se på vissa pornografiska bilder på internet (barnpornografi). Hittills gäller förbudet (om jag har fattat saken rätt) innehav, inte ett enstaka besök på en sajt. Men förslaget innebär att man petar i yttrandefriheten! Och det är illa, om vi vill fortsätta att ha ett öppet och demokratiskt samhälle. Läs mer i dagens ledare i SvD.
Jag tror att det är viktigt att se att staten inte ensam har ansvar för hur vi beter oss. Vi har själva också ansvar att bidra till upprätthålla normer och det i en ständig diskussion om vad som är moraliskt rätt eller fel. Här skiftar ju uppfattningarna kolossalt men en fri diskussion om dessa ting måste vara bättre än att staten bestämmer och straffar. Gränsen mellan vad som ska lagstiftas om och vad vi själva ska ta ansvar för måste också alltid diskuteras.
Jag föredrar ett “fritt samhälle” före ett där allting är reglerat i lagar, som människor i många fall ändå inte kommer att följa. Ju fler uddlösa lagar, desto mindre trovärdighet! Beteenden som i vår kultur anses moraliskt fel påverkas nog bäst med upplysning, öppen debatt och ibland terapi i det individuella fallet.
I den bästa av världar skulle våra makthavare vara de visaste personerna, alla skulle följa deras lagar och ingen skulle bete sig på ett sätt som skapade skamkänslor, bröt ned personen eller skadade andra. Men vi lever inte i en sådan värld!
Andra bloggar om: yttrandefrihet, lagstiftning, moral
I filmen Shadowlands frågar C S Lewis en av sina elever i litteraturkursen varför man egentligen läser böcker. Eleven svarar: “You read to know you´re not alone”.
Jag kommer att tänka på det där när jag ser artikeln om världsomseglaren Roger Nilsson i SvD idag. Han intervjuas om sin kommande bok Mot stormens öga och om sitt sexmissbruk, som boken sägs handla mycket om. Jag förundras inför att någon vill lämna ut sig så totalt till omvärldens kritiska blickar. Att uppnå insikter och komma till rätta med sig själv kan vara stort för en människa, men varför skriva böcker om det?
Men så kommer kopplingen till C S Lewis´ elev. Och det blir en tvärvändning i mina tankar. Självklart kan en sådan bok betyda mycket för andra med samma svårigheter som författarens. Det är modigt och en social gärning i bästa bemärkelse. Lycka till, Roger!
Andra bloggar om: sexmissbruk, bekännelselitteratur
Enligt ett regeringsbeslut ska sjukvårdens ersättningssystem utvecklas. Som ett led i det kommer 2 pilotprojekt att testa P4P - Payment for Performance. Det innebär att en bonus kopplas till ett prestationsmål. Den som når målet - t ex en mottagning - får mer pengar. Målen formuleras i termer av medicinska resultat och betonar kvalitet, snarare än kvantitet. Det är ett sätt att styra sjukvård så att den blir effektivare, dvs bättre på att ge god och säker vård.
Givetvis har man lånat idén från USA och England. Enligt Läkartidningen tycks det dock inte finnas några säkra belägg för att det faktiskt blir bättre. Möjligen dyrare.
I Sverige planeras pilotprojekt i Skåne resp Mälardalen. Det ska bli intressant att följa vad som kommer ut av det. En distriktsläkare, som liksom jag läst artikeln i LT, gör reflektionen i en kommentar till denna, att det enda som säkert kan förbättra vården är att plocka bort alla politiker och tjänstemän som försöker styra den. Vem ska då styra vården? undrar jag. Läkarna? Jag känner mig inte lika säker som vederbörande distriktsläkare. Läkarnas inflytande är inte så litet idag och alla vet att det finns mycket som inte fungerar riktigt bra. T ex ringer SKL:s varningsklockor för risken att kvinnor systematiskt behandlas med lägre prioritet än män (DN 31/8).
Personligen tror jag det är vettigt att skapa en närmare koppling mellan verksamhet och ekonomi. Därför ska det bli spännande att se hur projekten utfaller.
En helt annan sak, som också blir spännande, är när vi i framtiden (hoppas det inte dröjer länge!) kan se en öppen redovisning av medicinska resultat, väntetider och andra kvalitetsmått på nätet för de mottagningar och sjukhus vi är beroende av! Hörde nyligen att ortopedkliniken på Huddinge har ett års väntetid för undersökning av en remitterad anförvant. Ett år! Och inte hade de godheten att informera henne om vårdgaranti och rätten att söka vård i annat landsting. Den kunskapen fick hon skaffa sig själv och ordna hjälp via landstingets kansli för vårdgarantifrågor.
92 procent av dem som söker ersättning för vård utomlands får sin ansökan beviljad enligt SvD. Mycket av det är tandvård, men för dem som söker sjukvård i utlandet (ca 40% av beviljade ansökningar) påstås motivet oftast vara de långa väntetiderna i Sverige. Vi måste bli effektivare! och jag tror knappast det kan ske utan politiska krafttag och proffsiga tjänstemän.
Andra bloggar om: sjukvård, vårdkvalitet, patientsäkerhet, styrning av sjukvård
Dags att byta utseende på bloggen igen. Och pilla dit några nya små finesser, som t ex RSS-länken med en liten bild som jag själv försökt tota ihop. Den blev inte alldeles tydlig och jag kanske ska göra om den. Men jag fick det att funka. Lite smått stolt över det.
