Många minns att en svensk minister för några år sedan utnämnde vårt västra grannland till ”den sista sovjetstaten”. Idag kan vi läsa om hur illa en person kan råka ut i vårt land, på ett sätt som manar till ompekning av Rosengrens epitet till vår sida Kölen. Jag tänker på Lars Adaktussons kolumn i dagens SvD, där han beskriver konsekvenser av ett stelbent myndighetsmakeri. Den som sköter sig kan, som en direkt följd av myndigheters rutiner i deras kontakter med oss samhällsvarelser, få svårt att bevisa sin lämplighet som kreditkortsinnehavare m.m. Det är inte första gången man läser om sådant och det är varje gång lika skrämmande.

Myndigheterna är till för att tjäna oss, i den meningen att de ska verkställa demokratiskt fattade regler för hur vi ska bete oss för att samhället ska fungera och utvecklas. Men exemplen i Lars´ kolumn visar något annat, som mer liknar ett system som är till för sin egen i stället för medborgarnas skull.

Usch och fy för sådant!!

Kommer att tänka på Svea Hund, Hasse-och-Tages revy på Göta Lejon, långt bort på 70-talet. Där förekommer en scen om myndigheter och befolkning, utmålade som föräldrar och barn. Och Tage säger: ”de enda som är myndiga är myndigheterna”.

Det var kanske värre då, förr! Men det är inte anständigt eller acceptabelt att personer i Sverige oförskyllt ska drabbas av betalningsanmärkningar som vidhäftar som en stämpel i pannan i flera år och för med sig en rad svårigheter! Jag tror inte det är sköna fina Norge som är den sista ni-vet-vad…