SvD » Inrikes » Allt fler lämnar kyrkan
Ser att SvD skriver om att människor går ur Svenska Kyrkan. Och bjuder in läsarna att kommentera. Det verkar vara många som har känt behov att uttrycka sig om saken. Här är mitt bidrag.
Jag gick ur Svenska Kyrkan som vuxen. Det var inte av ekonomiska skäl. Mitt skäl var att jag inte kände anledning att vara medlem där. Varför skulle jag vara det, om jag inte delade deras syn på en rad viktiga frågor? Jag blev medlem i den församlingen när jag föddes eller döptes eller nånting sånt, för länge sedan. Ingen har frågat om jag vill vara med. Däremot blev det starka reaktioner när jag gick ur. Det kom brev med halvt hotfull ton som beskrev allt jag skulle gå miste om när jag inte längre ville vara medlem. Inte helt behagligt att mottaga, kan jag försäkra. Får mig att associera…
Det finns många kristna församlingar att välja på om man vill vara medlem i en sådan. Man måste inte välja just Svenska Kyrkan. Men på något sätt har det blivit konstigare att man väljer att stå utanför än att man väljer att stanna inne. Varför det är så vet jag inte. Det är inte längre en statlig kyrka, som det var tidigare. Det är en i raden av många kyrkor/församlingar (eller vad det rätta begreppet nu kan vara).
Människor tycker om kyrkobyggnaderna och ceremonierna. Det kan jag också tycka om. Det hör till vårt kulturarv och jag går gärna in i kyrkor när jag besöker nya städer eller orter. Bröllop och begravningar passar bra i dessa lokaler, det kan man inte förneka. Men det har väldigt lite att göra med Svenska Kyrkan. Det har mer att göra med kristendomen och dess betydelse i vår kultur. Vilket är något annat.
Men, av kommentarerna på svd.se att döma förefaller det som om många förväxlar Svenska Kyrkan med kristendomen. Så kan det gå när människor vant sig vid en statlig institution sedan länge.
4 comments
Comments feed for this article
torsdag, november 1, 2007 vid 6:43 pm
Åsa
Jag känner mer och mer att jag inte tror att jag kommer vilja vara med i Svenska Kyrkan då det inte verkar som om den står för något specifikt utan “alla ska vara med och vi tillåter alla att vara präster”.
Visst, jag är nog aningens konservativ men jag skulle känna mig mer till freds med SvK om man hade en tydlig riktning och att man visste att de som vigs till präster inte bara “är sådär coola och ser prästeriet som ett jobb som ett annat”. Det är tyvärr många unga personer som vill bli präster som jag ser har den attityden och då känner jag som när jag ser unga personer som vill bli forskare men som inte verkar förstå att det inte är ett 9-5 jobb, 5 dagar i veckan för särskilt många…
Att jag sen tror på Gud och att Svenska Kyrkan och jag har varit delar av varandra en längre tid är något som jag får hantera. Kanske kommer de sätta upp en sån där kyrkofond med 90 nummer som man pratat om ett flertal år så att folk som går ur fortfarande kan bidra aktivit till att hålla våra gamla kyrkor i gott skick?!
torsdag, november 1, 2007 vid 6:45 pm
Åsa
ok nej, jag har inget problem med vare sig kvinliga präster (som jag verkligen välkomnar) eller homosexuella frågan. Däremot har jag lite svårt för att det är givet att man ska kunna vara präst och verkande som sådan som såväl frånskild, otrogen eller andra moralisk/etiska spörsmål. Jag är ledsen men om jag ska ha förtroende för kyrkan krävs det en viss tillit till respektive präst och dennes egna moral.
torsdag, november 1, 2007 vid 7:31 pm
Anna
Hej Åsa och tack för din kommentar. Dina synpunkter är bra exempel på hur jag tror att människor kan resonera om sitt medlemskap. Och så dyker en annan fundering upp hos mig:
Svenska Kyrkan är demokratiskt styrd i den meningen att den styrs av företrädare som väljs (om?) vart fjärde år. Men betyder det att det är medlemmarnas/majoritetens intresse som styr besluten? Eller finns en sluten topp som bestämmer på egen hand?
Onsdag, november 7, 2007 vid 8:32 pm
Åsa
Det är väl samma fundering som man kan ha i alla demokratier? Personligen tror jag att SvK skulle tjäna på att göra egna “partier” eller “samlingsföreningar” eller vad man ska kalla det. Det är väl frågan om en högkyrklig moderat är så skild från en högkyrklig sosse? Kanske jo, men eventuellt skulle det vara bättre att ha slitningarna inom ett nyparti såsom varande “mellan m och s” än inom de nuvarande partierna som har slitningar mellan “högkyrklig och lågkyrklig”… trots allt har väl ändå synen på kyrkan mest betydelse inom kyrkan jämfört med vilket politiskt parti man tillhör?
Jag tror ju iofs att det skulle bli rätt tydligt vilken partifärg folk har men det skulle göra personer mer fria när dom ska jobba för olika frågor inom kyrkan. Titta bara på Posk. Dom är tydliga med vad dom vill med kyrkans framtid.
Sen vet jag inte om jag egentligen tycker att kyrkan är helt given som demokratiskt organ. Det hela är ju trots allt baserat på ett relativt hierarkiskt system…