Monthly Archive

Har tidigare bloggat om fosterdiagnostik och idag vill jag bara tipsa om en mycket bra debattartikel i ämnet. Den är lång men läsvärd för dem som tycker något i denna svåra fråga. Och det är ju en del, vilket jag märkt bl a på kommentarerna i mina bloggposter om abort och om fosterdiagnostik!

Idag skriver prof Rolf Zetterström om denna fråga i Läkartidningen. Bl a får man veta att många av de sjukdomar och avvikelser som kan fastställas genom fosterdiagnostik kan behandlas hos det födda barnet, vilket är ett argument mot att låta en sjukdomsdiagnos hos fostret alltför lättvindigt koppla vidare till beslut om abort. Vidare framgår att expertgrupperna som ligger bakom SBU:s förslag om fosterdiagnostik saknat kompetens att bedöma vad en skada faktiskt innebär - specialisterna på sjukdomar och missbildningar hos små barn har inte ingått. De som kan vara bäst på att ge familjen relevanta råd hur man ska hantera resultatet av diagnostiken har alltså inte tillfrågats.

SvD har haft flera debattinlägg i frågan, t ex Människovärde först vid födseln (3/1 200 , “Vi vet vad som är ett underbart barn” (3/1 200 och Människan har rätt att födas (11/12 2007). Zetterströms artikel innehåller också fler referenser.

Sammantaget får jag intrycket att det finns mycket att klargöra om hur och när fosterdiagnostik ska användas och många frågetecken kring kopplingen mellan fosterdiagnostik och abort!

Idag tittar jag för första gången på Åsa Nilsonnes blogg. Vet inte varför det tagit så lång tid för mig att hitta dit, borde ha skett för länge sedan. Hittar tankegångar om läkarrollen som på många sätt stämmer med mina egna funderingar. Det är sorgligt att ett yrke som har så mycket positivt att ge sina utövare samtidigt kan fresta på utöver bristningsgränsen. Jag tror att läkare behöver hjälp att hitta sätt att förhålla sig till alla förändringar i sjukvårdens förutsättningar. Särskilt gäller det unga och blivande läkare.

Ett hinder för tillräckligt stöd i vardagen är kraven på effektivitet - det har blivit så lite “luft i systemet” kvar numera, med ökande fokus på ekonomi och produktion sedan början av 90-talet. Men säkert är det en investering snarare än en kostnad att satsa på gott stöd och hjälp till unga läkare att forma den egna yrkesrollen. Man behöver verktyg för att förhålla sig till kraven i jobbet på ett sätt som gör att man klarar av påfrestningarna och så att de stärker en snarare än tvärtom. Landstingen skulle göra klokt i att satsa systematiskt på sådant stöd till läkarna för att långsiktigt säkra tillgången till engagerade och effektiva medarbetare!

Igår skrev jag om att “Doktorsguiden” verkar slarvigt hopkommen med sakfel i registret. Hela upplägget förefaller synnerligen oseriöst! Jag skrev igår till ansvariga (med kopia till Datainspektionen) och påpekade fel om mig. I svar från Datainspektionen idag framgår att killarna bakom “guiden” varit finurliga när de lagt upp sin sajt. För att kringgå Personuppgiftslagens förbud mot personregister av det här slaget har dom skaffat sig ett s.k. “utgivningsbevis“, vilket innebär samma grundlagsskydd som skyddar tidningars rätt att publicera saker. (Se Dagens Medicin 16/1). Enligt Datainspektionen betyder det att Doktorsguiden med sitt slarviga och oseriösa register och alla kompisröstningar på diverse doktorer är fullt lagligt.

Jag fick också svar från en Philip på Doktorsguiden som påstår att de har sina registeruppgifter från “Socialnämnden”. Det bekräftar min bild av att det är slarvpellar och korkbollar som ligger bakom det här tilltaget!

Man får hoppas att människor är tillräckligt klyftiga för att inse att Doktorsguiden är en enda jättebluff! Själv har jag givetvis satt igång att rösta högsta poäng på alla doktorer jag känner och rekommenderar er att göra detsamma!!

Tillägg: Har skaffat mig lite mer kunskaper om utgivningsbevis. Det är den statliga myndigheten Radio- och TV-verket som utfärdat det för Doktorsguiden i aug -07 innan sidan var startad. Nu när den är publicerad granskar verket sajten för att se om den verkligen uppfyller kriterierna. Vi får väl hålla tummarna!

Läser om “Doktorsguiden” i SvD (här och här) och kan förstås inte låta bli att titta på deras sajt för att se om jag är med där. Jodå, jag finns! Med rätt namn och rätt födelseår men fel specialitet. Enligt guiden (En “guide” förväntas känna till fakta och inte leda vilse…) är jag specialist i Allmänmedicin, men det har jag aldrig varit och inte ens övervägt. Långt ifrån den specialitet jag har sedan 1985 och som saknas i guiden. Jag är anestesiolog och hittar flera kolleger utnämnda till specialister i “Narkos”. Det finns dock ingen specialitet med den beteckningen!

Själva idén att på något sätt offentliggöra information om läkare kan vara god. Allmänheten har nytta av att veta något om de läkare den vänder sig till. Men nyttan uppstår förstås bara om den information som ges stämmer med verkligheten. Det gör den självfallet inte när den bygger på att ett litet urval individer lämnar subjektiva omdömen. Och ännu mindre om registret från början innehåller faktafel.

Slarvigt hopkok som inte förtjänar mer uppmärksamhet!

Tillägg: Nu har jag tittat lite mer. Hittar andra kolleger som liksom jag lämnat det kliniska jobbet bakom sig. De är också utnämnda till allmänmedicinare. Det verkar som om de som skrivit ihop det här registret gör så när de inte känner till fakta. Vilka slarvpellar de verkar vara!!

Tjugondag Knut dansar julen ut och hejdå till den, tills nästa gång.

Under tiden finns annat att glädjas åt. Den som har lyckan att få besöka Iguazu och vistas i den omedelbara närheten till massor av vatten som kastar sig ner 80 meter får en upplevelse som aldrig glöms.

Ovan fallen breder Iguazufloden ut sig mellan den brasilianska grönfrodiga stranden och den argentinska. Här kan man vandra rakt ut över vattenytan på en gångbro som tar en alldeles intill Djävulens gap, det hål i lavaplatån där vattnet störtar rakt ned. Man blir rätt blöt i vattendimman som omger denna mest dramatiska del i det stora området som huserar världens största vattenfall. Men det gör inget. Upplevelsen av skönheten och kraften är så stark!

Och man blir stående länge och låter sig fascineras. Och blötas ner ordentligt!!

Det tar en hel dag - minst! - att se vattenfallen i Iguazu. Och då menar jag enbart den argentinska sidan. Dagen innan var vi förstås på den brasilianska där man får överblicken, men inte närheten.

Ett smycke på jordens kropp, väl värt att betrakta och uppleva på nära håll!

Att värmen är skön och solen underbar när vintermörkret ännu håller greppet därhemma är verkligen inte så dumt heller.