Tjugondag Knut dansar julen ut och hejdå till den, tills nästa gång.

Under tiden finns annat att glädjas åt. Den som har lyckan att få besöka Iguazu och vistas i den omedelbara närheten till massor av vatten som kastar sig ner 80 meter får en upplevelse som aldrig glöms.

Ovan fallen breder Iguazufloden ut sig mellan den brasilianska grönfrodiga stranden och den argentinska. Här kan man vandra rakt ut över vattenytan på en gångbro som tar en alldeles intill Djävulens gap, det hål i lavaplatån där vattnet störtar rakt ned. Man blir rätt blöt i vattendimman som omger denna mest dramatiska del i det stora området som huserar världens största vattenfall. Men det gör inget. Upplevelsen av skönheten och kraften är så stark!

Och man blir stående länge och låter sig fascineras. Och blötas ner ordentligt!!

Det tar en hel dag – minst! – att se vattenfallen i Iguazu. Och då menar jag enbart den argentinska sidan. Dagen innan var vi förstås på den brasilianska där man får överblicken, men inte närheten.

Ett smycke på jordens kropp, väl värt att betrakta och uppleva på nära håll!

Att värmen är skön och solen underbar när vintermörkret ännu håller greppet därhemma är verkligen inte så dumt heller.