You are currently browsing the monthly archive for februari 2008.
Statliga myndigheter finns för att ”tillämpa de lagar och utföra den verksamhet som Riksdag och Regering har beslutat om”, som det står på regeringens hemsida. Det är inte lätt att förstå hur det går ihop med vad som tycks hända på Migrationsverket. Det knycks pengar för privat bruk, det festas på tjänsteresor på ett regelvidrigt sätt, det slarvas med sekretessen och man ägnar sig åt åsiktsregistrering och selektiv bestraffning. Palestinavänner är OK, Israelvänner är det inte!
Har verkligen Riksdag och Regering beslutat att det ska vara så? Och vad tycker statsrådet om saken?
Det förvånar att det här tillåts ske under nuvarande regim. Att det gjorde det i den förra är mindre förvånande! Men grundlagen ger oss rätt att tycka vad vi vill. Förekommer det grundlagsbrott på Migrationsverket??
Läs mer här: Merit Wager i SvD idag, Merit Wagers blogg, Bloggaren Dexion, Regeringens hemsida om grundlagarna
Läser om nya sätt att ställa diagnos och minns hur det var när datortomografen kom, en gång i tiden. Då sa man att datortomografi skulle revolutionera diagnostiken, genom att det gick att kartlägga förändringar tidigare och man skulle kunna se mycket mer. Minns att vi underläkare (som jag var då, det här är längesedan) skojade och sa att det vore smart att bygga en datortomograf i huvudentrén och låta alla passera in genom den, så vore saken klar när man kommer till mottagningsrummet. Riktigt så blev det förstås inte.
Sedan har vi fått MR och PET och mycket annat. Nu kommer LASER. Lika enkelt som poliskommissarien kan konstatera om du har för mycket promille för att egentligen sitta där bakom ratten genom att låta dig blåsa i hans alkometer, lika smidigt är det att hitta diabetes, njursvikt och astma genom att låta dig andas ut på en laserbelyst spegel. Nyheten beskrivs i SvD idag.
Fiffigt! Ser en framtid där människor har utrustningen i badrummet och när man är klar med tandborsten (om dom använder såna i framtiden?) tar man och andas lite, lyser med sin laserlampa och kollar om man är frisk idag. Ujuj, om det fanns tidsmaskiner!!!
Senaste nytt på SvD är tingsrättens fängelsedom av sångaren Beltran. Två år blev det, med vittnesmål och utan teknisk bevisning. Hårda pix för en offentlig person, för vem som helst. Två år! Men förstås skönt för målsäganden att det blev en fällande dom. Man kan ju hoppas att andra 18-åringar drar lärdom och låter bli att gå till medelålders mäns hotellrum mitt i natten för att få massage.
Nu har domen inte vunnit laga kraft än och hovrätten kanske får säga sitt. Lite tidigt alltså att som några kommenterande bloggare öppna champagnen och låta skadeglädjen flöda.
Jaha, nu har jag en länk till en bra debattartikel om fosterdiagnostik igen. Det är hjärtläkaren och medicin-etikern Rurik Löfmark som skriver i Dagens Medicin 6/2-08 om konsekvenserna av den nya metodiken. Den som kallas KUB och har fördelen av att vara non-invasiv, dvs. biverkningsfri. Med metoden kommer ett visst antal skador till följd av fosterdiagnostik att undvikas. Samtidigt kommer – enligt vad förf. bedömer – ett större antal foster med Downs syndrom att aborteras. Resonemangen i artikeln utgår från vad som är känt om hur det är att leva med detta syndrom och hur det är att vara förälder. De utmynnar i funderingar om etiken i denna problemställning. Är det rätt att erbjuda KUB gratis till alla blivande föräldrar, när man ser konsekvenserna så?
Läsvärd!
Och så kanske nån undrar vad jag tycker, jag som skriver den här bloggen? Tja, det är inte så lätt!, tycker jag. Att som unga blivande föräldrar få reda på att ens väntade barn är skadat är säkert en mycket svår sak. Samtidigt är det ju så att även om allting verkar OK när man gör fosterutredningen så kan det fortfarande dyka upp problem senare. Som kanske medför allvarliga konsekvenser för barnet. Det finns aldrig några garantier! Därför tycker jag att man inte alltför snabbt ska bestämma sig för att utreda foster hos alla föräldrar som önskar det utan att samtidigt föra en dialog om vad resultatet betyder. Och hjälpa människor till en beredskap för att saker och ting inte alltid blir som de vill eller tror att de ska bli. För så är ju livet.
Eftersom jag har varit utomlands större delen av januari gick jag miste om första avsnittet av Ternströms tv-serie om hjärtvården. Men det andra såg jag. Och OJ vad jag inte kände igen mig i dialogen mellan läkarna. Sånt där har jag aldrig varit med om under alla år. Det pratas mycket om bristande jämlikhet mellan könen. För mig har läkaryrket alltid framstått som i stort sett jämlikt. Kanske inte alldeles perfekt alla gånger, men i alla fall. (Statistiken pekar t ex på omotiverade löneskillnader mellan män och kvinnor. Men jag tillhör inte dem som drabbades av det, på den tiden jag var anställd.) Inte har jag känt mig mobbad av de manliga kollegerna nån gång. Nej, det kändes inte alls rätt i tv-filmen.
Idag skriver SvD flera artiklar på temat. Det verkar som om de könsskillnader som funnits när det gäller hur patienter har tagits emot och behandlas försvann för flera år sedan.
Man kan fundera över vad det betyder att TV sänder en film i tre avsnitt som i så hög grad verkar vara ett debattinlägg eller ett politiskt brandtal, kanske? Om fakta är fel i bakgrunden så kan ju konsekvenserna också bli fel, om nu människor fäster tilltro till den bild som ges i tv. Vilken betydelse har det att huvudrollen spelas av en person som sitter i Riksdagen och kan förväntas ha tillgång till aktuell information om hur saker och ting fungerar i samhället? Jag har sett nånstans att hennes initiativ till tv-filmen har flera år på nacken. Vad är syftet? Om det är att påverka så att saker och ting förbättras så verkar det vara ett exempel på uttrycket ”slå in öppna dörrar”. Och då tappar det ju i intresse, tycker jag.
Jag gillar inte riktigt att se en så skev bild av hur samtalen förs mellan läkarna runt bordet i tv-filmen. Undrar just om det finns kolleger som känner igen sig.
Senaste kommentarer