Eftersom jag har varit utomlands större delen av januari gick jag miste om första avsnittet av Ternströms tv-serie om hjärtvården. Men det andra såg jag. Och OJ vad jag inte kände igen mig i dialogen mellan läkarna. Sånt där har jag aldrig varit med om under alla år. Det pratas mycket om bristande jämlikhet mellan könen. För mig har läkaryrket alltid framstått som i stort sett jämlikt. Kanske inte alldeles perfekt alla gånger, men i alla fall. (Statistiken pekar t ex på omotiverade löneskillnader mellan män och kvinnor. Men jag tillhör inte dem som drabbades av det, på den tiden jag var anställd.) Inte har jag känt mig mobbad av de manliga kollegerna nån gång. Nej, det kändes inte alls rätt i tv-filmen.
Idag skriver SvD flera artiklar på temat. Det verkar som om de könsskillnader som funnits när det gäller hur patienter har tagits emot och behandlas försvann för flera år sedan.
Man kan fundera över vad det betyder att TV sänder en film i tre avsnitt som i så hög grad verkar vara ett debattinlägg eller ett politiskt brandtal, kanske? Om fakta är fel i bakgrunden så kan ju konsekvenserna också bli fel, om nu människor fäster tilltro till den bild som ges i tv. Vilken betydelse har det att huvudrollen spelas av en person som sitter i Riksdagen och kan förväntas ha tillgång till aktuell information om hur saker och ting fungerar i samhället? Jag har sett nånstans att hennes initiativ till tv-filmen har flera år på nacken. Vad är syftet? Om det är att påverka så att saker och ting förbättras så verkar det vara ett exempel på uttrycket ”slå in öppna dörrar”. Och då tappar det ju i intresse, tycker jag.
Jag gillar inte riktigt att se en så skev bild av hur samtalen förs mellan läkarna runt bordet i tv-filmen. Undrar just om det finns kolleger som känner igen sig.
5 comments
11 februari 2008 vid 10:16
Ulf Svenmo
Jag är en drygt 70-årig läkare.
Jag gick internmedicinkursen 1959,således för nästan 50 år sedan.
Under denna itutades vi ständigt att var extra uppmärksamma på kvinnohjärtan. ”Hjärtinfarkter på kvinnor är lömska och lätta att missa ! var ett ofta återkommande budskap.
Nu framställs detta som en ny kunskap 2008.
11 februari 2008 vid 10:43
SVT-serie avslöjad som genusljug « Pär Ströms blogg
[...] bild av dagens verklighet. Jag vill för övrigt återge en intressant kommentar till ett blogginlägg om dessa [...]
11 februari 2008 vid 11:30
Anna
Ulf! Tack för ditt inlägg. Jag känner igen det från min utbildning under 70-talet.
Frågan är hur långt det räcker att förmedla kunskapen om dessa skillnader. Tempot i vården har ökat sedan slutet av 80-talet, det är mer bråttom på akuten, färre (upplevda) möjligheter att konsultera kolleger. Det ligger nära till hands att det faktiskt finns en ökad risk att missa ställa rätt diagnos på kvinnor.
Det framgår i SvD-artiklarna att det bara är tio år sedan man konstaterade faktiska skillnader i handläggningen. 1,6-miljonerklubben kan ha bidragit positivt till att dessa skillnader nu tycks ha försvunnit. Utan systematiska påtryckningar från dem och från kvinnofokuserad forskning kanske vi ännu haft en ojämlik hjärtvård, trots läkares teoretiska kunskaper om diffus symptombild vid hjärtsjukdom hos kvinnor.
11 februari 2008 vid 11:41
Genuslögn i SVT « Diver007’s Weblog
[...] För 10 år sedan var situationen delvis en annan eftersom kunskapen om kvinnliga hjärtproblem inte var lika stor som idag. Men SVT-serien ger en helt missvisande bild eftersom det har hänt väldigt mycket sedan dess. Ulf Svenmo berättar i ett blogginlägg: [...]
12 februari 2008 vid 00:33
Gabrielle
Intressamt läsning! Både bloggen och kommentarerna. Det där har ju jag som ”vanlig människa” inte så mycket begrepp om – alltså hur samtalet mellan läkare löper och i vilken utsträckning tv-filmen slår in öppna dörrar. Känns ju rätt trist att man ligger efter så och ger en skev bild i tv-filmen.