Igår hörde jag en debatt mellan Frida Johanson Metso, ordförande i Liberala ungdomsförbundet, och Stefan Holm, guldmedaljerad höjdhoppare. Den handlade förstås om OS i Kina. Frida förespråkar bojkott, Stefan tror inte på det. Det var heta känslor från båda sidor, mest tydligt hos Frida som tog vara på sin debattvana och använde lite knep för att provocera sin motståndare. Stefan, som jag oftast uppfattat som en riktigt lugn typ, hade lite svårt att möta sin kontrahents retoriska debattgrepp. Du kan höra debatten här.

Men själva frågan, då? Att den kinesiska diktaturen skiter i mänskliga rättigheter är inget nytt. Men hur ska idrottsmän ställa sig till OS? Vad vore vitsen om Stefan Holm struntar i att åka dit? Själv menar han att alla OS-bojkotter hittills varit helt verkningslösa och en bojkott i Kina bara skulle leda till att de själva får glänsa och framstå som stora och starka när brist på motstånd från andra framstående idrottare öppnar för deras egna att ta medaljer. Det låter inte så fel. Motargumentet, att deltagande på något sätt legitimerar diktaturen är kanske inte alldeles fel heller. Men en bojkott skulle bara ha effekt om den stöds av flertalet länder och det vet säkert Frida J M också. Den som egentligen bär ansvar för att diktaturen i Kina får den här chansen att glänsa är förstås olympiska kommittén, som en gång bestämde sig för att ge spelen dit. De som vill tävla i olympiska spel råder inte över den saken!

Ett argument från LUF-ordföranden var att alla inklusive näringslivet och företagen borde inta tvärläge och inte ha med Kina att göra. Då inställer sig genast en annan fråga: hur många av oss tar vara på möjligheten att köpa kläder, elektronik och annat som är Made in China till ett pris som vida understiger det som skulle vara om produkterna hade producerats här, med svenska löner till dem som gör jobbet? Gissar att också Frida och andra som hetsar mot Kina-OS äger ett antal grunkor som tillverkats billigt i Kina. Och så länge hon och vi andra gärna köper det i butikerna så är det svårt att föreställa sig att företagen skulle sluta handla med Kina.

OS-kommittén har bestämt och nu gäller det att förhålla sig till det. En bra grej är förstås att göra nåt spektakulärt, som Steven Spielberg. Hoppa av ett uppmärksammat engagemang i relativt sent skede. Reinfeldt skulle kunna göra detsamma och det tycker jag han borde. Nu när människor dödas i Tibet och Kina visar sitt stålvassa ansikte i full trots mot den fria världens protester borde han ge sjutton i att resa dit. Han kan väl åka en annan gång istället? Flera kommentatorer har sagt att det är obligatoriskt att protestera när västledare gör statsbesök hos kinesiska potentater. De blir sura, enligt t ex Lars Danielsson i intervju i radion igår, men det är spel för gallerierna. De bryr sig inte.

Jag tycker Stefan Holm och alla andra duktiga idrottskvinnor och -män ska åka dit och tvåla till sina kombattanter på banan, det som är deras grej. Jag tycker att de ska passa på att visa vad de tycker om den kinesiska terrorn på det sätt de kan. Och jag tycker att alla i kretsen runt dem ska vara mycket tydliga i alla uttalanden så att ingen kan fås att tro att de är där för att de på något sätt gillar Kina.

Den olympiska kommittén ska sluta försvara sitt beslut och istället erkänna att de gjort ett misstag, be Tibet och världen om ursäkt och visa att de fattar att det visst finns koppling mellan idrott och politik. Om det inte fanns, varför skulle man då prata så mycket om OS i Berlin 1936?