Ikväll faller det mig in att citera två verser med mun-motiv. Fast i två helt olika betydelser, varav den ena är poetens egna uppfinning. Jag tycker mycket om dem.

Den första har jag klottrat ned på en lapp från en skylt på lidingötåget sommaren 2001. Den andra såg jag idag på en helt annan och mer permanent plats.

Här kommer den första.

Tyst gåtan speglas. Den spinner afton
i stillnad säv.
Här finns en skirhet som ingen märker
i gräsets väv. Tyst boskap stirrar med gröna ögon.
Den vandrar kvällslugn till vattnet ned.
Och insjön håller till alla munnar
sin jättesked.

Och den andra.

“Han skapade en tonrik väv
av ystra visor spunnen”
- så vill jag man ska minnas mig -
ja, så vill jag bli munnen!

Men vad heter författarna?