Häromdagen la jag märke till en löpsedel, nån kvällstidnings, med stora svarta s.k. krigsrubriker: ”Sveriges sämsta OS på 104 år”. Jag tycker generellt illa om kvällstidningarna, särskilt den ena (den som börjar på e och slutar på xpressen). Möjligen var det dess löp, minns inte exakt, bara svirrade förbi i farten.

Hur som helst – den där formuleringen retar mig. Om man utnämner vår (”vår”) OS-insats till den sämsta på si-o-så lång tid så utnämner man ju årets idrottsmän till de sämsta på lika lång tid. Och det är orättvist, orättfärdigt och otrevligt. För min del känner jag mig helt övertygad om att alla gör och gjort sitt bästa. Sedan att det inte räcker till att ta medaljer alla gånger, det är väl inget att tjafsa om. Stackars Susanna Kallur som ramlade, stackars Therese Alshammar som hade en dålig baddräkt, stackars Stefan Holm som rev höjder han brukar klara, stackars Carolina som inte hade en bra dag i hoppsanden etc. Men inte stackars svenska folk som enligt tidningen får se sig representerat av ”dåliga idrottsmän”! Fel, fel!!

Det är roligt att se på OS ibland. Särskilt roligt är det när nån svensk är med och fajtas. Jag hejar på dem och när de inte lyckas så bra de tänkt sig känner jag sympati och sörjer med dem. Men inte f-n tycker jag att de är dåliga! Den där kvällstidningen kan ju försöka hoppa höjd, simma och springa själv, tycker jag. Det skulle jag lätt kunna utnämna till århundradets sämsta sportinsats!! Fy på dig kvällstidning!!

Har just sett Jörgen Persson i bronsmatchen. Imponerande!!! Gör om det om ni kan, kvällstidningsjournalister!