Ernst-Hugo Järegård 1928-1998

28 december visar SVT en dokumentär om Ernst-Hugo.
Missa inte den!

____________________________________

Vladimir. Lugn.

Estragon (vällustigt). Lugn… Lugn… (Drömmande.) Vet du vad lugn heter på engelska? Caaam. (Paus.) Har du hört den där historien om engelsmannen som var på bordell?

Vladimir. Ja.

Estragon. Berätta den för mig!

Vladimir. Tyst nu.

Estragon. Det var en engelsman som var full och gick på bordell. Då frågade tanten om han ville ha en blondin eller en brunett eller en rödhårig. Fortsätt.

Vladimir. TYST!

(Vladimir går. Estragon reser sig och följer efter honom så långt scenutrymmet tillåter. Mim av Estragon: som en åskådare på en boxningsmatch. Vladimir kommer tillbaka, går förbi Estragon tvärsöver scenen, med nedslagna ögon. Estragon tar några steg mot honom, stannar.)

Estragon (mjukt). Ville du tala med mig? (Vladimir svarar inte. Estragon tar ett steg framåt.) Det var nånting du ville säga? (Paus. Ännu ett steg framåt.) Didi…

Vladimir (utan att vända sig om). Jag har ingenting att säga dig.

Estragon (tar ett steg framåt). Är du arg på mig? (Paus, ett steg framåt.) Förlåt! (Paus. Ett steg framåt. Rör vid hans axel.) Du. Didi. (Paus.) Ge mig din hand! (Vladimir vänder sig om.) Kyss mig! (Vladimir stelnar till.) Jo. Kom. Ge efter. (Vladimir veknar. De kysser varann. Estragon ryggar tillbaka.) Du stinker vitlök!

Vladimir. Det är bra för njurarna! (Tystnad. Estragon stirrar på trädet.) Vad gör vi nu?

Estragon. Väntar.

Vladimir. Ja men medan vi väntar.

Estragon. Om vi skulle hänga oss?

____________________________________

Om några dagar skulle Ernst-Hugo Järegård ha fyllt 80 år. Tyvärr gick han bort alltför tidigt, redan vid sjuttio. Vi är nog många som har saknat honom på scenen och i TV. Själv har jag mitt starkaste minne av honom som Estragon, i Becketts ”I väntan på Godot”. Dramaten på 60-talet. Vladimir, Didi, spelades förstås av en lika inspirerad Jan-Olof Strandberg. Jag kan nästan se det framför mig när jag än en gång läser pjästexten. Nu ges samma stycke på Stockholms Stadsteater med nutidens stjärnor. Kanske ska jag se den. Men jag tror inte att någon kan göra en så gripande och nära tolkning av Gogo som Ernst-Hugo Järegård. Och jag känner en värme och tacksamhet att jag fick uppleva det.