Nu ska jag vara riktigt sur och klagande: Jag förstår inte varför man väljer sexuell läggning som fokus när man ska göra ett porträtt av Selma Lagerlöf. Ett porträtt som syftar till att ge oss mer av personen än bara sagoberätterskan, eller tanten i hatt på tjugokronorssedlar – den bild som huvudrollsinnehavaren hade av Selma innan hon skulle gestalta henne i TV.
Men varför väljer man att beskriva henne utifrån bilder av hennes sexualliv? Varför skulle det vara intressant? Jag skulle vara mer intresserad av en film som beskriver hennes person och händelser i hennes liv som påverkade hennes författarskap. Det är ju trots allt som en av våra stora författare hon är känd. Och om vi nu vill förstå mer av det genom att lära känna människan bakom verket så är det väl för katten inte den sexuella läggningen som är av intresse.
Så fördömt politiskt korrekt att lyfta fram just det!
Sen kan jag ju tycka att det såg rätt bra ut i skådespeleri, scenografi etc i de fragment jag såg när det var reklamavbrott i den kanal jag tittade på istället.
5 comments
Comments feed for this article
29 december 2008 vid 20:15
chall
Jag såg ju inte dramat eftersom jag inte är i Sverige… men jag undrar om det inte är ”förklaringen till att hon inte gifte sig” som spökar… eller att folk vill se kyssar mellan kvinnor på film?
Skämt å sido är det väl väldigt typiskt? Oavsett om det är intressant eller inte, vilket jag iofs kan tycka att det är – men mest eftersom det faktiskt var straffbart och därmed enormt laddat. Däremot är det väl typiskt att man ska fokusera på kärleken?!?! eller vad man ska kalla det?!
30 december 2008 vid 14:53
Gabrielle
Hm, när jag såg din rubrik så tänkte jag först att PK betydde nåt annat: ”Puss och kram, Selma”… Och det var tydligen det det var. Fast jag tittade inte alls på den där tv-grejen eftersom den ju blev rätt nersablad i förväg. Dessutom är jag faktiskt inte så värst förtjust i Helena Bergström, och har lite svårt att tänka mig att hon skulle passa för rollen. Nåja, det är kanske fel att säga så. Jag borde förstås ha tittat på det för att verkligen kunna uttala mig.
Jag tycker att om man ska ge en helhetsbild av en persons liv och gärning så är kontakter med andra människor av intresse, familjeliv, vänskap, kärlekar… Personens sexuella läggning är av ett visst intresse – sexualiteten är ju en stark drivkraft. Och att homosexualitet på den tiden var så förbjudet måste ju ha inverkat starkt på homosexuellas liv. Men sexuell läggning är fortfarande bara EN pusselbit bland flera. Författaren till tv-grejen var tydligen inte ute efter att ge en helhetsbild. Men att då fokusera på just sexuell läggning känns verkligen mest tillrättalagt för att dra tittare. Visar det inte på en brist på respekt för eller tilltro till tv-tittarna?
30 december 2008 vid 23:45
Anna
Tack chall och Gabrielle för kommentarer.
Om man t ex jämför med Oscar Wilde, vars liv och författarskap påverkades ytterst dramatiskt i en allmänt känd skandal med koppling till hans sexuella läggning och det förbjudna och moraliskt otillåtna enligt tidens dom. Filmen om Oscar Wilde (med Stephen Fry, utmärkt bra) visar människan Oscar. Med händelserna kring den där skandalen som en sorglig del i ett framgångsrikt författarliv.
Inget sådant hände Selma, vad jag vet. Vad betydde hennes sexuella läggning för hennes författarskap? Det hon är känd för och kommer att fortsätta vara känd för är de berättelser hon författat och den gård hon vårdade och utvecklade i Värmland. Och att hon fick Nobelpriset när August fick dö utan.
Mitt intryck är att filmen om Selma var platt och ointressant för den som ville veta mer om personen Selma, än att hon (kanske) drogs till kvinnor snarare än till män. Samt att filmen om Selma gjordes så därför att det är inne att bre ut sig om sexuell läggning och säkert drar tittare att visa kvinnor pussas på TV. Och jo, det är att visa brist på respekt för tittarna, det håller jag med om.
31 december 2008 vid 21:28
chall
Jag l’ste en recension i Aftonbladet (hm) som tog upp liknande tankar.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4069390.ab
Det verkar onekligen som om det var en något platt/enkel manus som kanske inte visste riktigt vad det skulle berätta (förutom att det fanns kvinnor runt henne?)
01 januari 2009 vid 13:02
Anna
Tack, chall, för länken till Claes Wahlins välformulerade recension i AB. Han uttrycker mycket bättre det jag kände inför programmet. Dessutom var det en intressant reflexion om skådespelares förmåga att gestalta en roll – skillnaden mellan att ”förvandla sig” och att ”ta på sig en rock”.
Jag tycker nog att Helena Bergström oftast är Helena Bergström, vad hon än spelar. Men jag förstår att många tycker om hennes skådespeleri mera, hon är ju trots allt en av våra mer framgångsrika i branschen. Man kan grunna över vad Marie Rickardsson, Lena Endre eller t o m Marie Göranzon kunnat göra av rollen. Rapaport var mycket bra i sin roll liksom Stangertz som Strindberg. Den skulle jag vilja se mer av.
Gott Nytt År, SVT och dess tittare!