Undantagen bekräftar regeln, heter det. Och I mörkret är alla katter grå.
Det var inledningen, det. Nu kommer resten. Here goes.
Det skrivs om dödshjälp nu igen. Föreningen Rätten till värdig död förespråkar legalisering av aktiv dödshjälp till friska personer. Läs artiklarna i SvD här och här och här.
Somliga kanske är övertygade anhängare, som absolut inte ändrar sig. Andra är lika övertygade motståndare, som inte heller ändrar sig. Men alla de andra, de där osäkra jepparna, som inte har en så tydlig bild av vad de kommer att tycka, tänka och vilja i morgon eller nästa år. Hur gör man med dem? Ska de också få dödshjälp bara för att de ber om det – även om de kanske ändrar sig till nästa vecka?
Nej, alla katter är inte grå även om de ser så ut i mörker.
Och så till vurpan… nu läser jag ett pressmeddelande från Socialstyrelsen från mitten av december. Det handlar om organdonation och att viljan att donera organ blir alltmer spridd. Folk fyller i donationskort och anmäler sig till donationsregistret. En opinionsundersökning visar att 58% har tagit aktiv ställning på så sätt. Av dem är 9 av 10 positivt inställda till att donera och hörsamma uppmaningen Don´t take your organs to Heaven – Heaven knows we need them here. Och ja, det behövs: nästan 600 personer står på vänt till ett eller flera organ och det motsvarar ungefär vad som kan opereras under ett helt år med dagens tillgång till donerade organ. Men om ett år har det kommit till nya i väntsalen och för några av dem hinner tåget gå innan det blir nåt organ tillgängligt.
Vurpan då… tja, så klart, kan man koppla ihop de där dödslängtande friska människorna i föreningen Rätten till en värdig död med det skriande behovet av donerade organ på nåt sätt?
Typ…. ”OK, du får din dödshjälp men då vill vi ha dina organ….”
NEJ NEJ!! Jag vet att man inte får säga så, inte ens tänka det! Men vad 17, det är ju bara en blogg…
4 comments
Comments feed for this article
03 januari 2009 vid 02:35
Peter Ingestad
Risken är att man av kostnadsskäl drar ner på palliativ terminalvård, varefter patienten erbjuds “fritt val” all begå självmord för att avsluta sitt lidande. Det är precis vad som tycks ha hänt i Holland! Samtidigt måste man så långt möjligt ge människor autonomi och kontroll över det egna lidandet. Det är ett etiskt mål som skall ha högsta prioritet. Att svensk sjukvård är förfärande likgiltig för mänskligt lidande vet vi väl lite till mans.
03 januari 2009 vid 14:30
Anna
Tack för din kommentar, Peter. Inte för att jag helt förstår hur den kommenterar mitt inlägg.
Jag tycker att du gör dig skyldig till en grov generalisering och en orättvis värdering av hur svensk sjukvård förhåller sig till mänskligt lidande och palliation.
Jag är emot aktiv dödshjälp och särskilt mycket emot om det gäller friska personer som inte står inför en snart förväntad dödskamp. Däremot har jag inget problem med att smärtlindring och andra läkemedel som behövs för att lindra lidande faktiskt kan påskynda döden, när de används i doser som behövs för lindring. Det är en helt annan sak och jag har också bloggat om det tidigare.
Mitt inlägg var en delvis ironiskt formulerad fundering kring idén om dödshjälp till friska (som den där föreningen vill ha) ställd i relation till vår förmåga att hjälpa människor leva istället.
Hoppas det inte råder någon osäkerhet om min inställning i det fallet. Själv har jag både donationskort och är sedan flera år med i Donationsregistret.
05 januari 2009 vid 12:31
Doktoranden
Organdonation och likaså aktiv dödshjälp är två svåra ställningstaganden. Diffusa också att ta ställning till när man hamnar i sådana etiska dilemman (för det är vad dom är). Personligen har jag ställt mig positiv till organdonation, lämnar blod och plasma samt överväger bli benmärgsdonator. Jag vill hjälpa till i den mån jag kan bidra till att andra får möjlighet till bättre hälsa. Men vad säger att man samtidigt kan kräva det av andra? Ingenting. Varje enskild individ måste få göra sitt ställningstagande, men samtidigt tror jag också att fler skulle göra ett mer medvetet ställningstagande (pro eller con) om de visste mer vad deras val innebar.
Man brukar ibland yttra ‘upplysningens tid är här’, men det beror synnerligen på vilka sorters ämnen det gäller.
05 januari 2009 vid 13:12
Anna
Doktoranden, tack för din kommentar. Ja, svåra frågor är det helt säkert. Och det är väl riktigt, att man inte kan kräva organdonation av någon. (Jag menade verkligen INTE det i mitt blogginlägg!) Ej heller dödshjälp, anser jag. Men där tycker föreningen Rätten till en värdig död annorlunda.
Tror också det finns många som ännu inte tagit ställning till egen organdonation, endast av det skälet att de inte stött på frågan eller blivit insatta i vad det innebär. Att 42% av befolkningen skulle göra ett medvetet val att strunta i saken verkar inte så sannolikt. Men det är så mycket information hela tiden om allt möjligt. Kanske är det lättare för många att oreflekterat klaga över sjukvårdens tillkortakommanden än att verkligen analysera vad man själv kan bidra med för att andra ska få leva.