Vad händer egentligen i Iran?

Ett citat från en Facebook-kontakt (14 juni 2009, kl 15.23):

”My non-Iranian friend: Help spread the news of the outrage and disgust of the Iranian people with the election results. This is not the will of the Iranian people; they are mostly in shock or despair, and the braver ones are being mercilessly beaten on the streets. The Western media is not currently doing a great job of exposing this blatantly fraudulent election.”

Vad är det egentligen som händer i Iran? Spelar det nån roll för oss om landet har demokratiska val utan fusk eller ska vi verkligen bara strunta i det?

Pengar eller ära?

Ska läkare få extra betalt när de tar emot fler patienter? Det som kallas PFP – Pay for Performance – används redan vid flera mottagningar. DN skriver om det idag, här.

”Performance” i det här fallet är antal mottagna patienter och det är bara läkarna som anses stå för föreställningen, för det är bara dom som får extra betalt. Hur Performance i övrigt uppfyller målen när det gäller patientsäkerhet, medicinsk och annan kvalitet, patienternas trygghet, det goda bemötandet etc. ingår inte i värderingsunderlaget. Inte heller allt det extra arbete som varje patientfall genererar för övriga medarbetare på mottagningen.

Det är förstås problematiskt och har uppmärksammats av flera som använder systemet. Det betyder att man går in och kollar hur läkarna sköter sig och korrigerar i efterhand genom att tala tillrätta eller stänga av läkare som svischar igenom listan i alltför hög takt för att det ska anses rimligt bra. De patienter som blev föremål för dessa quickfixar får stå där med lång näsa. Liksom mottagningens övriga personal.

Varför inte istället införa ett system där man regelbundet återför och presenterar resultaten per läkare på en trevligt layoutad graf i personalrummet. Antal patienter, grad av patientnöjdhet (enkel enkät innan patienten går) m. fl. mått på kvaliteten i mötet kan här redovisas per läkare. Skulle inte äran att vinna månadens pris för Best in Show vara väl så intressant för den enskilde läkaren? Det kan ju sedan ingå i de årliga lönesamtalen och förhandlingar om framtida möjligheter på arbetsplatsen.

Då minskar risken för Fort-men-fel och ökar möjligheten för läkarna att göra ett bra jobb. Effektivitet handlar ju inte om hastighet. Effektivitet är graden av måluppfyllelse och i sjukvården är målen fler än enbart tillgänglighet, det har vi fått höra mycket om på senare år. Det är känt att människor skadas och dör pga felaktigheter i vården och patienternas säkerhet är förstås det viktigaste. Att styra läkarnas arbete med en morot som inte uppmärksammar den saken är att riskera suboptimering. Resultatet blir mindre effektiv vård.

För att inte tala om vilka signaler om värdegrund som skickas i ett PFP-system av det beskrivna slaget. Farligt, tror jag. Vad tror ni?

Åke Rudolf Beda Julia Julia Ida

I avdelningen för onödig kunskap kan man lära sig att det svenska bokstaveringssystemet – som har mansnamn för alla bokstäver – tidigare hade kvinnonamn för siffrorna. Men det systemet tog man bort för längesen. Nu är det ett, tvåa, trea, fyra osv. Fram tills det togs bort var det Julia för noll, Anna för ett, Beda för två, etc. Du kan se hela listan här på Wikipedia, där jag har hittat den.

Mansnamn för alla bokstäver (utom Ü, Z och Ä) således. H heter Helge och inte Harald, som i alla fall jag trodde. Jag kan inte dom där. Däremot kan jag dem på engelska eftersom det ingick i en navigationskurs jag gick för många år sedan. Där är det Alfa, Bravo, Charlie, Delta osv. osv. Mindre patriarkalt, kan man säga. Finns ett kvinnonamn också: Juliet för J. Och givetvis Romeo för R. På svenska är det Johan och Rudolf. Hm.

Undrar just om det här är uttryck för att vi i Sverige är mer mansdominerade än i andra språkområden? Tittar alltså på hur det ser ut på franska… Och jodå, här använder man namn, liksom i svenska systemet. Men det är en blandning av mans- och kvinnonamn, tex: Anatole, Berthe, Célestin, Desiré, etc. Likadant på tyska: Anton, Berta, Cäsar, Dora etc.

Ett helt annat system finns inom nåt som heter Internationella teleunionen, som är ett organ inom FN. Där finns ett eget bokstaveringssystem med länder eller städer: Amsterdam, Baltimore, Casablanca, Danemark etc. Oslo och Uppsala finns med.

Slutsats: det svenska bokstaveringssystemet utmärker sig negativt i könsmaktsavseendet! Usch!