Ska läkare få extra betalt när de tar emot fler patienter? Det som kallas PFP – Pay for Performance – används redan vid flera mottagningar. DN skriver om det idag, här.
”Performance” i det här fallet är antal mottagna patienter och det är bara läkarna som anses stå för föreställningen, för det är bara dom som får extra betalt. Hur Performance i övrigt uppfyller målen när det gäller patientsäkerhet, medicinsk och annan kvalitet, patienternas trygghet, det goda bemötandet etc. ingår inte i värderingsunderlaget. Inte heller allt det extra arbete som varje patientfall genererar för övriga medarbetare på mottagningen.
Det är förstås problematiskt och har uppmärksammats av flera som använder systemet. Det betyder att man går in och kollar hur läkarna sköter sig och korrigerar i efterhand genom att tala tillrätta eller stänga av läkare som svischar igenom listan i alltför hög takt för att det ska anses rimligt bra. De patienter som blev föremål för dessa quickfixar får stå där med lång näsa. Liksom mottagningens övriga personal.
Varför inte istället införa ett system där man regelbundet återför och presenterar resultaten per läkare på en trevligt layoutad graf i personalrummet. Antal patienter, grad av patientnöjdhet (enkel enkät innan patienten går) m. fl. mått på kvaliteten i mötet kan här redovisas per läkare. Skulle inte äran att vinna månadens pris för Best in Show vara väl så intressant för den enskilde läkaren? Det kan ju sedan ingå i de årliga lönesamtalen och förhandlingar om framtida möjligheter på arbetsplatsen.
Då minskar risken för Fort-men-fel och ökar möjligheten för läkarna att göra ett bra jobb. Effektivitet handlar ju inte om hastighet. Effektivitet är graden av måluppfyllelse och i sjukvården är målen fler än enbart tillgänglighet, det har vi fått höra mycket om på senare år. Det är känt att människor skadas och dör pga felaktigheter i vården och patienternas säkerhet är förstås det viktigaste. Att styra läkarnas arbete med en morot som inte uppmärksammar den saken är att riskera suboptimering. Resultatet blir mindre effektiv vård.
För att inte tala om vilka signaler om värdegrund som skickas i ett PFP-system av det beskrivna slaget. Farligt, tror jag. Vad tror ni?
4 comments
Comments feed for this article
10 juni 2009 vid 14:24
Mari
Mycket bra och vettigt inlägg i debatten. Förutom ‘grafen’ i väntrummet, kanske var det ironiskt menat? För prestationsinriktat, tycker jag.
Hela konceptet inger fasa. Pengar som total drivkraft!
Med brisfällig /s k snabb/ diagnos och behandling som följden.
Det kostar mycket pengar och orsakar mycket lidande i det långa loppet – för patienten och samhället.
Det verkar inte som om begreppet alternativkostnader existerar för dessa oseriösa bonusjägare. Vilka som sagt redan nu avlönas av oss- skattebetalare till landstingen.
Hellre vanlig arbetstakt och rätt än fort och fel! Hastverk är kastverk oftast. Vad säger tex neurokirurger och andra specialister om dagens höga tempo. Om brist på tid för reflektion och för uppdatering av den komplexa kunskapsmassan m m.
10 juni 2009 vid 15:20
Anna
Mari!
Håller verkligen med om att bristen på tid för reflektion är ett problem, både för säkerheten och för läkarnas välbefinnande i yrkesrollen. Annat var det förr, då fanns den tid som medgav att man kunde sitta med kollegerna en stund och resonera om dagens händelser, ge och få återkoppling på hur man hanterat knepiga situationer etc. Ibland får jag intryck av att det nuvarande systemet bygger på synen att en läkare är en färdig produkt som kan o vet allt hon eller han behöver veta och en robot mer än en människa, som kan fungera utan känslor, utan emotionell påfyllning av omgivningen, utan spegling av det egna beteendet från arbetskamraterna. Så är det inte.
Och grafen i personalrummet? Nej, inget skämt. Kanske ska den sitta inne hos chefen i stället? Visst skulle det fungera som morot att veta att ”om jag jobbar på duktigt och effektivt så får jag lön för mödan” (men inte i form av extra hundralappar utan i form av uppskattning, promotion till utbildningar, anställningsvillkor, befordran i karriären etc.).
12 juni 2009 vid 08:48
awickedone
Varför är det inte möjligt att bestämma sig för vad man vill göra för tillfället i livet, exempelvis vara läkare, för att sedan gå till jobbet och göra det. Är man intresserad av pengar och ekonomiska system kan man väl arbeta på bank eller som ekonom? Det är i människan girigheten finns och ingen läkare kan eller kanske inte ens vill bota den. Ursäkta ett ironiskt anslag men att tjäna pengar på människors lidanden är inte en modell som faller i god jord hos mig.
12 juni 2009 vid 10:11
Anna
Hej och tack för din kommentar. Visst vore det underbart om engagemang för andra mänskor och för saken räckte. Och jag tror ärligt talat att engagemanget räcker långt för flertalet läkare. De kämpar på för att göra ett bra jobb, utan att någon lockar med extra betalt. Det är i alla fall min bild av hur läkare ofta fungerar.
Att pengar ger stark drivkraft, det är inget nytt. Nu tjänar läkare rätt skapligt ändå, så jag tror att det vore bättre med ett system som belönar i form av andra saker, som jag skrev i inlägget. Den som gör extra bra ifrån sig i jobbet ska uppmärksammas särskilt, tycker du inte det också?
Och då menar jag att hela resultatet ska vägas in, dvs. att patienterna är nöjda, att det medicinska resultatet blev så bra det kunde bli, etc.