Det är ett exempel på snabba förändringar i naturen när man kan iaktta skarv i den delen av Stockholms skärgård som utgörs av Lidingö och omgivande vatten. Första gången var nog för ett par år sedan, då den satt på en brygga på södra stranden. Idag såg jag en vid Gåshaga, där jag brukar promenera.
Förr seglade jag ofta längs ostkusten om somrarna. Då såg man skarv ibland, vid udda unika tillfällen, i Kalmarsund och lite längre upp. Aldrig nånsin i Stockholms skärgård. Sen spred dom sig till Bråviken och det skrevs upp som lite av en sensation. Nu är dom vardag för en som promenerar på Lidingö.
När jag var barn fanns inga fästingar och inga näktergalar i Hälsingland, där jag växte upp. Nu är dom där. Den ena mer välkommen än den andra (fast tvärtom, kanske).
Tidens gång, hå-hå-ja-ja!
En stund senare hamnar vi i skogen och träffar på den här gynnaren. Trodde dom skulle vara brungrågröna. Men den här var gulbrun och satt snällt stilla. Padda?
(Copyright: jag själv)





2 comments
Comments feed for this article
10 september 2009 vid 18:40
Gabrielle
Fina bilder. Den där på paddan – om det nu är en sån – är lite magisk. Ett tag trodde jag att du mixtrat på nåt avancerat sätt med den. När jag tar upp den stort kan jag nämligen ana och nästan se dom där andningsrörelserna som man brukar kunna se på såna där kräldjur utan närmare specifikation. Funkar det utan avancerat mixtrande är det ju finemang.
10 september 2009 vid 22:48
Anna
Paddan var lite magisk. Blick stilla och alldeles guldig och ovanlig i färgen. Jag kunde plåta den flera gånger och den rörde inte en min. Har nog aldrig sett en i den färgen förut. Tycker också att det rör sig, nånstans på högersidan av magen. Bara den inte hoppar fram ur skärmen…