Iguazu, januari 2008
Min blogg speglar några av mina tankar om tillvaron – om liv och människor, politik och samhälle, sånt som händer i Sverige och världen. Som läkare i själ och hjärta är det också naturligt för mig att särskilt skriva om saker som rör läkaryrket. Jag heter Anna Roland, är anestesiolog (narkosläkare) och har jobbat inom sjukvården i mer än tjugo år. När millenniet var ungt bytte jag spår och lämnade en överläkartjänst vid St Görans sjukhus i Stockholm för att istället ägna mig åt att som konsult försöka hjälpa till med en hälsosam utveckling av sjukvårdens styrning och kvalitetsarbete. Därför blir den här bloggen en blandning av sånt som jag tycker berör läkare och en massa annat som också intresserar mig. Om du klickar på Läkarblogg i taggmolnet kan du filtrera bort allt smånojsande annat och bara se det som handlar om sjukvård, sjukvårdspolitik och läkarroll.
Uppvuxen i Hälsingland och numera rotad i stockholmsområdet. Egen företagare, som så smått börjar fundera på när det är dags att sluta jobba, jag har ju i alla fall fyllt sextio. Men känner mig inte särskilt gammal och det är ju huvudsaken. Gillar att promenera i skogen, paddla kajak, åka inlines om underlaget är bra och solen skiner, läsa bra böcker, lyssna på bra musik. Har återfunnit glädjen i att laga mat och tycker det är roligt med orientaliska rätter och så förstås det italienska.
Ja, det finns mer att berätta men jag stannar vid detta. Kommentera gärna mina blogginlägg! Jag svarar så gott jag kan. / Anna
Salut!
Bloggens namn Necesse est har jag förstås snott ifrån det välkända Navigare necesse est, vivere non est necesse.
Devisen Caminante, no hay camino… (ungefär ”Vandrare, det finns ingen väg. Man gör vägen medan man går”) är citerad ur en dikt av Antonio Machado (1875-1939). Den finns med därför att jag gillar filosofin som uttrycks i dikten.
