Category Archive

Att vara kritisk och fördömande ligger ofta närmare till hands än motsatsen. Men ibland känns det trevligt att få utdela beröm. Igår skrev jag kritiska funderingar om de bloggare som uttrycker sig ohyfsat och okänsligt på nätet. Idag läser jag (här och här) att en av dem drabbats av samvetskval och lägger ner. Bl a för att kunna se sig själv i spegeln. Kan bara säga att det hedrar honom. Jag har aldrig läst hans blogg, bara sett nån gång vad andra skrivit om dess innehåll. Utifrån det tror jag att det var ett klokt beslut! Bra gjort och hoppas du mår bra när du ser dig i spegeln framöver!

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.

Verner von Heidenstam

Than Shwe (obildad) och Robert Mugabe (dement?) missbrukar sina positioner för att berika sig själva. Att det kostar deras medmänniskor trygghet, hälsa, mat och möjligheter att göra något bra av sina liv struntar de i. På samma sätt verkar det som om (Läs SvD.se här) en rad bloggare använder sina bloggar för att väcka största möjliga uppmärksamhet på sig själva. De gör det genom att systematiskt strunta i mellanmänskliga normer för hyfs och hur man beter sig mot andra här i tillvaron.

Det är trist om  bildning och kultur blir “verkligt rara djur”!

Dags att byta utseende på bloggen igen. Och pilla dit några nya små finesser, som t ex RSS-länken med en liten bild som jag själv försökt tota ihop. Den blev inte alldeles tydlig och jag kanske ska göra om den. Men jag fick det att funka. Lite smått stolt över det.

Konsten att sätta en rubrik är något varje bloggare övar sig i då och då. Därför tittar jag ibland lite extra på hur proffsen gör. Idag såg jag denna i SvD över dagens artikel om en Kd-riksdagsman som ställt fråga om vad regeringen avser att göra åt snigeleländet som drabbat landet. (Här avlägsnar vi ett par hundra varje kväll… )

Snigeln har kanske inte så stort nyttovärde som husdjur eller trädgårdsgäst. Men som metafor kan den komma till nytta… Läs den här eftertanken i SvD kolumn.

Andra bloggar om: rubriker, sniglar

På en månad hinner man med en del. Bland annat att fotografera denna okända skönhet i brasilianska Paraná.

Jobb, omsorger om familjemedlemmar, långresa, virusinfektioner, bröllop och mycket annat har prioriterats före bloggandet. Och ibland har jag funderat över om jag nånsin skulle komma att återvända till tangentbordet i just det här sammanhanget. Varför hålla på att tycka en massa saker? Det finns ju så många andra som gör.

Det skrevs en del om nedläggning av bloggar, minns jag, då i början av sommaren(t ex här). Inte ska väl jag sälla mig till den skaran som slutar blogga? Nej, inte riktigt än.

Badhus på Riddarfjärden - Nej tack! Avbryt projektet snarast. Flytta det nån annanstans i en vattenyta med mindre central belägenhet. Idén må vara god i vissa avseenden, men platsen? Helt fel!!! Läs Gabrielles blogg och denna länk till Nätverket Rädda Riddarfjärden!

Såga BMI? - Nej. Bättre använda gammalt hederligt commonsense! Flera (exempel här och här) har skrivit om att larmrapporter om ökad fetma etc hänger samman med att BMI är ett opålitligt mått och varnar för att gå på den niten. Trams, tycker jag. Det vet vi väl själva när våra ‘love handles’ börjar välla omkring över linningen mer än de borde. Själv ser jag allt fler feta omkring mig i butiker och på gatorna. Det syns mer nu på sommaren. Och jag behöver inte veta några BMI-värden för att avgöra det. Ta ansvar för hälsan och se upp vad barnen stoppar i sig! Det tycker jag verkligen! (Och planerar som bäst för att eliminera några egna onödiga kilon, så det så!)

Betyg i skolan? - Javisst! Och varför vara så rädd för det? Är det inte en riktigt ymnig källa till glädje och stärkt självkänsla att få en bekräftelse på sin prestation? Även för den som inte presterade bäst i gruppen? Var och en kan ju jämföra sig med sig själv över tiden. Framöver - i arbetslivet - kommer prestationer att värderas, alltså är det lika bra att vänja sig vid det och inse att det finns en koppling mellan satsat engagemang och den kompensation som kommer sedan i form av betyg eller lön eller bonus eller befordran osv osv.

Slut för idag. En paranablomma till, bara!

Andra bloggar om: Riddarfjärden, BMI, betyg, Brasilien

Min blogg har bytt kostym ikväll. För er som varit här som besökare tidigare hoppas jag att det blir en glad nyhet. Jag gillar förändringar och nu har jag ändrat om bloggens utseende. Men innehållet är detsamma! Det är trevligt att den här möjligheten finns.

Föränderlighet präglar våra liv och för min del ser jag det som något positivt. De villkor vi själva inte råder över - hälsa, jobbtrygghet kanske, relationsproblem utanför vår egen kontroll osv. - kan förändras i ett ögonblick. Och ofta finns, även i de mest oönskade av dessa plötsliga skiften i tillvaron, något positivt. Kanske man inte upptäcker det genast. Men i efterhand kan man ofta tänka att det var lärorikt och det gav livet ett nytt värde.

Riktigt så stort är det inte att byta tema på sin bloggs layout. Men lite kul i alla fall!

“Freedom of speech is the concept of the inherent human right to voice one’s opinion publicly without fear of censorship or punishment” (Wikipedia).

Ingen som helst anledning att börja nagga om dagböcker med små hjärtan eller raljera om psykoanalysens soffkväden….. och hör sen!!

Keep blogging!!

Är bloggande ett självbespeglande substitut för psykoanalysens soffa? Eller är det ett fenomen som faktiskt bidrar till massmedias utveckling och förändring mot ökad öppenhet? Om detta skriver Susanna Popova i en krönika, kommenterad i en blogg av Martin Jönsson.

“Jag tänker, alltså finns jag” sa Descartes. Fast på franska. Och andra har sagt det före honom. Är bloggande då ett sätt att förverkliga sig själv… jag bloggar, alltså finns jag? Eller handlar det om “Dubito, ergo cogito, ergo sum (Jag tvivlar, därför tänker jag, därför är jag)”?

Skrivandet är ett filosoferande och ger tillfälle till djupare reflektion kring olika företeelser. Kanske en bloggbesökare stimuleras till en ny tanke, någon enstaka gång?

Descartes och andra filosofer var nog måna om att påverka andras tänkande och uppmärksamma på reaktionerna. Som nybliven bloggare har jag inte hittills sett den sidan av saken som den primära.

Kan undra vad ni andra i “elitstudiecirkeln” tänker om det när ni bloggar?