Läkarrollen – något att diskutera??


Varför blogga om läkarrollen? Tja, säg det! Man får sina tankeställare av den här artikeln i BMJ.

Jag har ju jobbat som läkare i mer än tjugo år, jag har träffat en mängd andra läkare under alla dessa år och nuförtiden träffar jag ofta läkare när jag kommer som konsult och ska ställa frågor om saker.

Det finns en massa frustration hos läkare! Och jag förstår dem. Läkarrollen är inte särskilt lätt. Någon uttryckte det såhär: Den gode läkaren måste ha En Kall Hjärna och Ett Varmt Hjärta! Jag tycker det sammanfattar kraven på ett väldigt bra sätt. Men det är inte så lätt!!!

Läkarens kompetens i det medicinska – själva den naturvetenskapliga kärnan i yrket – är kanske det allra allra viktigaste. Själv har jag som patient en gång haft en läkare som bemötte mig på ett mycket osympatiskt sätt. Samtidigt var det mycket tydligt att han var synnerligen kunnig i sitt expertområde. Och som patient med en diagnos som skrämde mig kände jag tillit och accepterade att han betedde sig okänsligt (för att inte säga ovänligt!) mot mig.

Men… det är inte så en läkare ”ska” vara! Den som är patient har rätt till ett gott bemötande med respekt för sin person, från både läkare och andra medarbetare i sjukvården.

Jag har sett så många läkare bete sig olämpligt mot patienter. (Exempel: dr X kommer in på salen, går fram till sängen och lyfter på filten för att se på patientens fötter… inte bara se på, också ta på, känna pulsarna på… och har INTE sagt God morgon till fötternas ägare först! Usch!!) För att inte tala om alla dem som travar fram och kroppsundersöker med händer som inte sprittvättades först. Där är det riskabelt att vara patient!

Jag har sett många unga läkare förändras under sina första år. Från att ha varit lyhörda och vänliga till att bli robotaktiga och mekaniska i sitt sätt mot patienter och anhöriga.

Jag vill ändra på det! Men, det kan jag förstås inte!

Jag önskar att unga läkare ska ha GODA FÖREBILDER bland de äldre läkarna så att de lär sig att vara närvarande i sin yrkesroll. Om man har med sig sig själv in i läkarrocken fungerar det mycket bättre. Man ska förstås vara lika vänlig och artig mot personen i sängen eller besöksstolen som mot kassapersonalen på Ica eller sin granne eller den man handlar dator av. Mer, egentligen.

Det var en av de frågor jag tänker beröra i den här bloggen.

En annan aspekt är ledarskap och frustration. Det tänker jag också skriva om!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s