Lämplig för jobbet?


Nu har NASA beslutat avskeda den astronaut som försökte ge sig på en kollega i nån sorts kidnappingattack, skriver DN. Samtidigt pågår debatt lite mer i skymundan om huruvida en svensk läkare, dömd för barnpornografibrott, ska få behålla legitimationen. Flera läkare har i Dagens Medicin gett sitt stöd till kollegan som dömts medan läkarnas fackförbunds ordförande fördömer och kräver deslegitimering.

Det finns både likheter och skillnader mellan dessa fall. NASA-astronauten företog sig diverse aktiviteter i akt och mening att åsamka sin rival skada – men det blev väl inte så mycket av det. NASA väljer att säga upp avtalet med astronautens arbetsgivare, som tycks vara marinen (eller vad det kan heta) med motiveringen att man (inom NASA) saknar rutiner för att hantera en situation av den här typen. Ungefär som ett avsked, alltså. Motiveringen förklaras inte närmare än så.

Läkaren i fråga har tydligen ägnat sig åt sin ”hobby” i form av surfande på nätet och betittande av bilder – men inte själv varit involverad i någon aktivitet i faktisk kontakt med ett offer. På det viset liknar fallet astronautens. Det framgår i Dagens Medicin, att flera instanser har valt samma fördömande ståndpunkt som Sv Läkförb ordf, bl a tunga aktörer som Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd HSAN. Vad arbetsgivaren gjort vet jag inte. Nu har Regeringsrätten uttalat sig och beslutat att han får behålla legitimationen.

Det tycks handla om hur man ser på kopplingen mellan en persons omdöme och karaktär å ena sidan och lämpligheten för arbetsuppgifter å den andra. Även om själva handlingen inte har någon direkt koppling till ansvarsområdet i jobbet.

Är det rätt att döma ut en professionell person från möjligheten att utöva sitt yrke pga vad man känner till om den personens tankar? Vart leder det oss i så fall?

Det är knappast kriminellt att tänka kriminella tankar. Däremot är det kriminellt att t ex förfalska namnteckningar. Uppdrag Granskning berättade om en läkare som fuskat sig fram bl a genom det förfarandet. I det fallet saknades saklig grund att ta ifrån vederbörande legitimationen. Men här förespråkas det av bl a Soc.styr.

Var går gränsen?

Jag har inga bra svar. Tycker att det vore underbart om alla läkare var omdömesgilla personer utan avvikande böjelser eller dolda drömmar om hemligheter som de flesta av oss har svårt att acceptera! Men läkarna är väl som alla andra… ”it takes all sorts”.

Hur kan man vara så tvärsäker i sitt ställningstagande som Sv Läkförb ordförande beskrivs vara??

Annonser

6 thoughts on “Lämplig för jobbet?

  1. ”Det tycks handla om hur man ser på kopplingen mellan en persons omdöme och karaktär å ena sidan och lämpligheten för arbetsuppgifter å den andra. Även om själva handlingen inte har någon direkt koppling till ansvarsområdet i jobbet.”

    Somliga yrken/ämbeten kräver en personlig vandel som är större än vad som krävs i andra yrken. Läkare, advokat, domare, präst är exempel på yrken där det finns mindre utrymme för mänskliga svagheter hos yrkesutövarna.

    Som patient, klient hos en advokat eller församlingsmedlem som söker stöd och vägledning, så är man mer sårbar/utlämnad som person än som tex. kund hos en målarfirma. Därför anser nog de flesta, att det är mindre betydelsefullt om den målare man tänkt sig anlita tex. dömts för snatteri än om en läkare, advokat eller präst dömts för snatteri.

    En läkare, advokat eller präst som dömts för mord vill sannolikt få vända sig till.

    Ytterst handlar det om den hjälpsökandes förtroende för omdömet hos den han/hon vänder sig till. När man konsulterar en läkare, advokat eller präst, så efterfrågar man ju en bedömning av den situation, som man befinner sig i.

    Att mörda, snatta dvs att begå brott är föga omdömesgillt, varför den hjälpsökandes förtroende för läkaren, advokaten eller prästen som regel rubbas av vetskapen om vederbörandes brottsliga vandel.

    Läkarförbundet är (precis som man kan förvänta sig av en yrkesförening) angeläget om, att inte allmänhetens förtroende för yrkeskåren undergrävs.

  2. Uppenbarligen har synpunkterna inte fullt stöd i lagen. Regeringsrätten har ju dömt till läkarens fördel.
    Ska en facklig organisation av Sv Läkförb ”tyngd” döma hårdare än lagen? Innan det blev brottsligt att inneha och titta på viss sorts bilder så kunde ju sådan verksamhet räknas som en udda ”hobby” som arbetsgivaren inte behöver lägga sig i.
    Jag tycker det är svårt att säga säkert vad som är rätt och fel. Jag håller med om dina synpunkter ang. kraven på vissa yrkesgrupper och jag skulle själv inte känna förtroende om jag visste att den läkare jag vänder mig till har böjelser av det slag vi pratar om. Men oftast vet man väldigt lite eller ingenting om vad den man ger sitt förtroende till tänker eller tycker. Så länge det förhåller sig så kanske Sv Läkförb skulle ta det lite försiktigt med fördömandet.

  3. ”Uppenbarligen har synpunkterna inte fullt stöd i lagen. Regeringsrätten har ju dömt till läkarens fördel.”

    Det är ju en tolkningsfråga vad som har ”fullt stöd i lagen”. Kammarrätten dömde annorlunda, varför det inte torde vara ett glasklart fall. Personligen finner jag det stötande, att vederbörande är fri att (om han så önskar) specialisera sig i pediatrik.

    ”Ska en facklig organisation av Sv Läkförb “tyngd” döma hårdare än lagen?”

    För yrkesföreningen så är det primära inte att ”döma” enskilda, utan att slå vakt om förtroendet för yrkeskåren. Domstolen och yrkesföreningen har helt olika utgångspunkter. Domstolen ser till om den enskilde skall dömas (med inget eller ringa intresse för läkarkårens rykte) – yrkesföreningen agerar utifrån en omsorg om hela kårens rykte.

    ”Innan det blev brottsligt att inneha och titta på viss sorts bilder så kunde ju sådan verksamhet räknas som en udda “hobby” som arbetsgivaren inte behöver lägga sig i.”

    Man kan ifrågasätta om innehav av barnpornografi skall betraktas som brottsligt. Men sådant innehav var möjligt att kriminalisera just därför att allmänheten förmodligen i viss utsträckning sympatiserade med kriminaliseringen. Våldtäkt inom äktenskapet är ett annat exempel på något som fordom inte var brottsligt.Det finns annat som har avkriminaliserats. Vad som betraktas som brott förändras över tiden.

    ”..oftast vet man väldigt lite eller ingenting om vad den man ger sitt förtroende till tänker eller tycker. Så länge det förhåller sig så kanske Sv Läkförb skulle ta det lite försiktigt med fördömandet.”

    I praktiken gäller givetvis, att man har inte ont av, det man inte vet. Men detta kan svårligen upphöjas till en princip som en yrkesförening kan hävda a la vi anser att våra medlemmar får pyssla med vilken brottslig verksamhet som helst – det viktiga är att prospektiva patienter hålls ovetande. Ett sådant ställningstagande skulle I SIG undergräva förtroendet för läkarkåren.

  4. Tack för dina kommentarer.
    Jag förstår och stöder det du säger om vikten av god vandel, patienternas förtroende, skillnaden mellan juridik och yrkesetik osv.
    Mina funderingar handlar inte i första hand om vad vi anser som individer utan mer om hur fackförbundet uppfattar sin roll och utnyttjar sin röst.
    Människors förtroende för läkarkåren är ett sårbart och betydelsefullt värde. Ansvaret för att upprätthålla det förtroendet finns hos lagstiftare, tillsynsmyndighet, sjukvårdsorganisationer och hos läkarna själva. Den fackliga organisationen har väl en roll här också men det är knappast dess primära uppgift. Men, det är förstås lätt att förstå att omsorg om detta värde styr reaktioner och uttalanden även därifrån.
    Sv Läkarförbund har genom ordf med emfas kritiserat att den här läkaren får behålla sin legitimation. Agerar förbundet lika kraftfullt när patienter skadas (eller dör) som direkt följd av läkarslarv?
    Jag vet för lite om den böjelse vi talar om för att veta, men föreställer mig att facket har vägar att stödja omplaceringar, terapier och andra utvecklingsinsatser för den enskilde läkaren. I syfte att värna patienterna och att hjälpa läkaren fortsätta i sitt yrke.
    Kanske fanns ändå en möjlighet till alternativt ställningstagande, där förbundets intresse av att värna läkarkårens förtroende hos allmänheten kunde paras med den fackliga uppgiften att värna medlemmars intressen?

  5. Ping: Hallå Läkarförbundet! « necesse est

  6. Ping: Sålla läkare « necesse est

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s