Ordens makt över tanken


Måste återkomma om det här med dödshjälp och läkarassisterat självmord, som jag skrev om tidigare. Nu har både DN och SvD uppmärksammat de nya riktlinjerna som gäller avbrytande av livsuppehållande behandling i en situation när det inte handlar om livets slutskede.

Det här är verkligen en mycket svår fråga. Människors rätt till självbestämmande ska respekteras. Det kanske innebär att den som bestämt sig för att dö, men inte kan utföra de åtgärder som krävs för att uppnå det, t ex pga förlamning, ska kunna få den hjälp som behövs. Men dödshjälp är inte tillåten enligt svensk lag och läkares främsta uppgift är inte att medverka till självmord.

Jag menar att det är viktigt att kalla saker vid dess rätta namn! Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik står för de nya riktlinjerna och säger att det inte alls rör sig om dödshjälp eller läkarassisterat självmord!

Men…. det är precis det!

Varför ska läkare göra sådant? Och var ska det ske?

Jag är inte motståndare till att man i respekt för självbestämmandet kan organisera möjligheter som är människovärdiga för att hjälpa en fysiskt oförmögen person i en sådan situation. Men jag ifrågasätter om det verkligen är något som just läkare ska hålla på med! Åtgärder med ett enda syfte: att avsluta livet i förtid.

Man bör kalla saker vid dess rätta namn! Dödshjälp är dödshjälp, läkarassisterat självmord är läkarassisterat självmord.

Annonser

11 thoughts on “Ordens makt över tanken

  1. Jag blir tårögd av glädje att detta till sist blir möjligt även i Sverige.

    Får mam inte ens bestämma när man vill dö så kan ju resten kvitta..

    Att den kontrollnojga religiösa högern kommer att gå man ur huse och hätskt hävda andlig bestämmanderätt även här är lika säkert som amen.

    Stampa då med foten och be dom dra ända in i det glödheta.

    Det är ju inte kyrkspringarna här som med lätta ben drar iväg till söndagsgudstjänsten som plågas av slangar,pumpar och katetrar precis..

  2. Jag är helt överens med dig, det är verkligen en mycket svår fråga, rent etiskt.
    Men, om jag försöker att sätta mig in i situationen som en obotligt sjuk människa befinner sig i, skulle jag vara väldigt tacksam om jag kunde få bestämma själv över mitt eget öde. Gärna med hjälp av en läkare. Kalla det dödshjälp, eller om du föredrar, assisterat självmord. Terminologin vore för mig ganska underornad i en sådan situation.

  3. Exodus ,
    varför försöka att ”degradera” den här mycket viktiga frågan till någon sorts ”vänster-höger” fråga? Jag hör garanterat inte till ”vänsterfalangen” i det politiska spektrat, är dock lika glad som du över att möjligheten till ”dödshjälp” kanske kommer att finnas även i vårt land. Det är dock en mycket svår fråga, man måste respektera att det finns personer, som av rent etiska själ, känner stora tvivel. Dessa personer behöver man inte nedvärdera som ”kyrkspringare” eller som tillhörande den ”kontrollnojiga religiösa högern”.

  4. Tror bestämt jag håller med dig, bäste herre. Tyvärr blir det ofta lite luddigt när (somliga) läkare ska prata etik, iaf sådant jag läst i läkartidningen då och då.
    Intressant förresten med en avhoppad läkare, sådana har jag inte hört talas om alltför många av…

  5. Tack för div. synpunkter.
    Läkare sysslar med diagnostik och behandling, that´s what doctors do. Sköterskor sysslar med omvårdnad.
    Kan man tänka sig att den här formen av dödshjälp istället handhas av sköterskor, som fått relevant utbildning för just detta? Skulle du Lasse tycka att det var tillräckligt bra? Eller tycker du att det behöver vara en vars yrke egentligen går ut på att ställa diagnos och avgöra bäst behandling?

  6. Vad är livet, utom en enda lång vandring mot döden?

    Som marxist, HBT-aktivist och djurrättsaktivist torde jag knappast kunna kallas kontrollnojig religiös höger. Även om jag förvisso är troende kristen. Icke dessto mindre är jag mot självmordmord, assisterat eller inte.

    Människor ingår i ett socialt sammanhang, och har vissa förpliktelser mot varandra. Moraliska rättigheter och skyldigheter, inklusive skyldigheten till vissa aktiva åtgärder.

    Vad frågan gäller är följande: Om ett mänskligt liv är fullt av lidande och saknar mening – bör omgivningen då avsluta det livet? Eller bör omgivningen använda sin tid och sitt engagemang för att fylla det livet med glädje och mening?

    Svaret borde rimligen vara givet…

  7. vad folk inte verkar förstå är att vi i sverige endast tvångsvårdar människor som är/betraktas som psykiskt otillräkneliga. det är således upp till var och en att besluta huruvida man vill ta emot vård eller ej. även om detta beslut leder till döden kan läkaren inte hindra människor från att vägra vård eller avbryta pågående behandling. läkarnas nya riktlinjer klargör denna punkt, så att ingen försöker påtvinga människor vård de inte vill ha. eller, vill vi börja tvångsvårda människor som är psykiskt tillräkneliga..?

    dödshjälp eller assisterat självmord är en helt annan femma.

  8. Rickard, självfallet ska människor bestämma själva, jag är mycket enig med dig om den saken.
    Det är ett dilemma när en person saknar fysisk möjlighet att utan hjälp gå från tanke till handling – det är den frågan det här handlar om! Vem ska ge den hjälpen?
    För dem som behöver hjälp med allt pga funktionshinder finns personliga assistenter, sådan är lagen. För den som behöver hjälp att dö finns ingen enligt lagen. (Och då talar vi inte om personer som befinner sig i livets slutskede, kanske med svåra plågor.) Nu vill de som har formulerat riktlinjerna att det ska bli en uppgift för läkarna. Jag menar att det är fel. Och jag menar att det dessutom nog kräver en lagändring, eftersom dödshjälp inte är tillåten i Sverige än.

  9. anna, om du vårdas enligt hsl så kan du när du vill avbryta behandling oavsett följder. således, om du inte kan stänga av respiratorn själv, måste ansvarig läkare göra detta om du säger att det är din önskan. det har inget med aktiv- eller passiv dödshjälp att göra, det handlar om att avbryta behandling. om du av ngn anledning inte kan föra din egen talan så vårdas du sannolikt inte enligt hsl. lagstiftningen är redan solklar när det gäller hsl, enligt vilken all vård är frivillig.

  10. Självklart finns inget tvång att fortsätta en behandling man inte vill ha. Problemet är att alla inte förfogar över förutsättningar att ta vara på rätten att bestämma själv.
    Om det är rätt som du säger att ”ansvarig läkare måste göra detta…” så är det svårt att förstå varför den man som SvD skrivit om så många gånger var tvungen att åka till Schweiz när han ville avsluta respiratorbehandlingen.
    Med många års erfarenhet av intensivvård är det min uppfattning att de nya riktlinjerna faktiskt skulle innebära en ny och förändrad situation.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s