Abort i rapport


Jag har berört aborter förut (22/4, 4/5) i min blogg. Nu lägger jag hit en liten blänkare om en ny abortrapport från Socialstyrelsen. Rapporten redovisar utvecklingen på området 1975-2006. Den som har intresse av faktaunderlag till sina åsikter kan läsa här (pdf) på styrelsens hemsida. SvD och DN skrev om det häromdagen, båda med tonvikt på rapportens resultat angående tonårsaborter. De ökar!

Andra bloggar om:

Annonser

6 thoughts on “Abort i rapport

  1. Hej Anna!

    Mer tänkvärda resonemang om frågan om det ofödda barnets människovärde finns i nedanstående artikel. Jag hoppas att du Gabrielle och alla andra meningsfränder till henne, läser och begrundar budskapet ordentligt. Frågan handlar ju faktiskt om liv och död.

    Här kommer artikeln:

    ”Är du önskad lilla vän?
    När en kvinna blir gravid hänger fostrets människovärde till att börja med på om det är önskat eller inte. Kvinnans önskan avgör om barnet får leva eller inte. Är graviditeten önskad har fostret ett värde redan från den stunden teststickan visar det blå strecket, kvinnan är med barn och gläds över det nya livet. Redan från början bär hon ett barn inom sig. I boken ”Vänta barn” som delas ut på mödravården kallas fostret barn från och med v.16 och i gravidtidningar benämns det barn redan från v.8. Barnet är önskat och har därmed ett värde och kvinnan gör (i de flesta fall) allt för att hon och barnet ska må bra.

    Är graviditeten däremot oönskad har fostret inget värde och kvinnan har laglig rätt att döda. Vid en abort beskrivs fostret inte längre som ett barn, inte ens som ett foster. Istället används ord som ”livmoderinnehåll” och ”graviditeten sugs ut”. Mycket kliniskt och opersonligt.
    Fostret har reducerats till någon kroppsvätska helt utan värde. Det är oönskat och saknar därmed värde. Detta är mycket märkligt och tragiskt, det strider mot naturrätten och hur rättsväsendet i övrigt är utformat. Tillämpar vi denna ”önskeprincip” på andra områden blir det ohållbart. Om människovärdet är kopplat till min önskan om en annans människa existens vara eller icke vara skulle vår civilisation falla samman.

    Alla inser det omoraliska i att döda en annan människa bara för att hon inte är önskad av mig. Hon kanske stör mig och mitt liv och jag skulle helst av allt vilja att hon upphörde att existera, men jag har fördenskull inte rätt att döda henne. Hon har ett värde oavsett om hon är önskad av mig eller inte. Människovärdet är på intet sätt kopplat till min önskan. Detta blev särskilt tydligt när media för några års sedan skrev om en kvinna som fött fram två barn som hon sen kvävt och stoppat i frysen.

    Reaktionen blev avsky och förskräckelse. Kvinnan önskade inte dessa barn, trots detta hade hon inte rätt att ta livet av dom. Hon hade gjort något förfärligt och olagligt. Hade hon däremot tagit livet av barnen några månader tidigare när dom ännu låg i magen hade allt varit i sin ordning och helt lagligt!

    Den svenska abortsynen ger alltså fostret ett värde om det är önskat. Men det är inte bara ”önskeprincipen” som avgör fostrets värde, även tidpunkten har betydelse. Vid en viss vecka (v.22) har fostret värde oavsett om det är önskat eller inte. Ena veckan är det lagligt att döda för att nästa var olagligt! Ena veckan är fostret värdelöst för att nästa ha ett värde! Det är ologiskt och ytterst beklagansvärt att fostrets människovärde är så godtyckligt.

    ”Önskeprincipen” och tidpunkten är det som avgör om det ofödda barnet får leva eller inte. Detta rättsskydd är under all kritik. Antingen måste man ge det ofödda barnet skydd ända från tillblivelsen och erkänna att det har ett människovärde, eller måste man säga att det inte är ett barn förrän det fötts fram. Det sistnämnda blir ohållbart, en abort i åttonde eller nionde månaden kan inte betecknas som annat än mord. Att vid en viss vecka ge fostret människovärde håller inte heller.

    Vad är det som ska avgöra tidpunkten? Är det när hjärtat börjar slå, är man en människa då, eller är det när nervsystemet är utvecklat, eller när ögonen öppnas? Vilken tidpunkt man än väljer blir det godtyckligt.

    De ofödda barnen, de minsta och ömtåligaste liv som finns, utan röst och helt utlämnade åt sin omgivning. De om några borde ha det starkaste skydd. En annan människas önskan ska inte få avgöra de ofödda barnens människovärde och rätt till liv.”

    Slut på den citerade artikeln. För åskådliggörande bilder i ämnet rekommenderar jag den här länken:
    http://www.abortnej.se/?q=node/7

    Bilderna kan väcka obehagliga känslor hos betraktaren. Kanske får en och annan dåligt samvete. I så fall är det bara bra. Men så handlar det ju – som sagt – om liv och död.

  2. Ja, det gör det. Handlar om liv och död, alltså. Och det är en mycket svår fråga, alltid.
    Jag vet inte om du tycker det är bra att obehagliga bilder kan väcka dåligt samvete hos ”en och annan”. Jag tror inte att det är särskilt bra. Jag tror att många kvinnor har en tagg i hjärtat i långliga år efter en abort, kanske hela sitt liv. Den potentielle pappan är nog mer indifferent, av okänd anledning. Vet du kanske varför?

    Motståndare till abort har gott om argument och de skriver sig nästan själva. Visst vore det underbart om vi levde i den bästa av världar där alla barn var välkomna och om de inte var det så skulle det ändå gå att ordna så att de blev det någonstans, där alla kvinnor blev gravida när de själv önskar och med den man de önskar ha barn tillsammans med, där alla män tar en aktiv och engagerad del i de graviditeter de orsakar, där sexualiteten kan vara en god och hälsobringande verksamhet utan smittor och oönskade oavsiktliga graviditeter. Osv osv osv osv.

    Men vi gör ju inte det, Bengt!!

  3. Ett dåligt samvete har självklart inget självändamål – inte ens för abortkritikerna. Däremot är det en helt naturlig varningssignal om att människan har handlat fel i något avseende. Och varningssignaler ska vi ta på allvar och inte sopa under mattan. De har ju alltid en orsak.

    I fråga om aborterna är orsaken till det dåliga samvetet helt självklar – ett ofött, oskyldigt barn har dödats och inte fått komma till världen. Därför är det helt i enlighet med naturens och vår skaparens avsikter att vi den aborterande kvinnan drabbas av dåligt samvete eller, som du skriver, ”en tagg i hjärtat i långliga år efter en abort, kanske hela sitt liv”.

    Det dåliga samvetet efter en abort är i princip inte konstigare eller onaturligare än att en normalfuntad människa får dåligt samvete efter att ha mördat en annan människa. Skillnaden är att i det senare fallet är etablissemangets inställning att det är helt i sin ordning, medan man i det förra fallet vill förtränga själva dödandet av en mänsklig individ.

    Vi lever sannerligen inte i den bästa av världar. Där är vi överens. Men vi gör människovärdet en björntjänst genom att förneka fakta om vad en abort och ett ofött barn är. Därför behövs en helt ny sexual- och samlevnadsundervisning i skolorna som ett första steg på vägen mot betydligt färre aborter – och därmed betydligt färre dåliga samveten hos aborterande kvinnor.

    Då kan världen åtminstone bli en smula bättre. Eller hur?

    Mer fakta om argumenten för aborter finns på den här sajten:

    http://www.abortnej.se/?q=node/5

  4. Bengt! Ja, det behövs åtgärder för att minska antalet aborter. Det är också vad regeringen säger sig vilja göra.
    Jag tror också att det är riskabelt att betrakta fostret (inte ett barn än) som en del av kvinnans kropp. Den synen förekommer. Men det är också fel att jämställa en abort med ett mord, som du gör.
    Abort är abort, ibland spontan (dvs. missfall), ibland framkallad (dvs. det vi vanligen menar när vi talar om abort).
    Rätt och fel när det gäller aborter behöver diskuteras utan att blanda in jämförelser med mord. En abort är en abort.
    Andra liknande svåra frågor är barmhärtighetsmord och dödshjälp. Det finns argument för och det finns argument emot.
    Men en ytlig parallell med ett mord hjälper inte diskussionen framåt.
    Och vad säger du om pappors – eller potentiella pappors – ansvar när det gäller aborter?

  5. Hej Bengt! Vet inte om du räknar mig till de ”abortliberala” också. Själv skulle jag inte etikettera mig så, precis. Tycker nog att jag har en hyfsat balanserad syn på aborter och de etiska problem som är kopplade till den frågan.
    Men tack för tipset om artikeln, ska läsa. / Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s