Nyttiga barn


I vems intresse skaffar människor barn? Frågan är kopplad till den pågående debatten om matchning av embryon vid provrörsbefruktning när man behöver en perfekt donator till ett svårt sjukt syskon.

Igår kunde vi läsa att kd-ledaren är tveksam till den lag som tillåter detta. Hans motivering handlar om att det är principiellt fel ”att en människa används som redskap för att rädda en annan människas liv”. Det kunde vi läsa i SvD och Dagens Medicin igår.

Ja, det låter konstigt att använda en människa! Men är det verkligen det man gör när man tar vara på navelsträngsblod i samband med en förlossning för att kunna använda stamceller i transplantation till en svårt sjuk? Och menar han i så fall att det också är fel att människor av egen fri vilja donerar organ i livet eller efter döden?

Men åter till frågan. Argumentet att det är fel att använda en individ för att uppnå ett visst mål för en annan person tycks bygga på premissen att barn annars kommer till världen för sin egen skull. Men hur sant är det egentligen? Är det inte ett mycket vanligare skäl att man själv vill ha ett barn? Dvs. ren egoism.

Jag hittade en akademisk uppsats om kvinnors skäl att skaffa barn (pdf här). Här kan man lära sig att barnen blir till för att människor vill föra sina egna gener vidare, för att skapa stabilitet i ett förhållande, för att manifestera kärlek i sin relation etc. etc.

Är inte allt detta möjligt att beskriva som att man faktiskt använder barnet i ett visst syfte? Inte barnet som individ, dock. När det föds får det nog automatiskt ett egenvärde – oavsett om det tillkom på normalt sätt eller genom provrörsbefruktning, oavsett om det förekom matchning av embryon eller ej.

Tidigare inlägg i denna fråga:

23 mars Nyttig barntillverkning
16 apr Nyttig barntillverkning 2
15 maj Nyttig barntillverkning 3 och Nyttig barntillverkning 4.

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

9 thoughts on “Nyttiga barn

  1. Hej Anna! Det är en knivig fråga det här. Jag har inte gått igenom alla föredömliga källhänvisningar du lämnat i inlägget. Blir väl tid till det någon gång också, kanske 🙂

    Däremot vill jag gärna lämna en synpunkt på hur man kan resonera när man vänder sig emot att använda en människa för en annan människas skull.

    Det etiska dilemmat bygger på att varje människa är unik och existerar s.a.s. för sin egen skull. Kant lärde oss att människan är ett mål i sig, aldrig enbart ett medel. Denna tanke har vidareutvecklats av senare filosofter, kanske allra mest av den amerikanske filosofen John Rawls.

    Och då blir ju frågan varför ett barn föds. Låt oss säga att jag har ett svårt sjukt barn, som kan bli hjälpt av stamceller från navelsträngsblod från ett syskon. Min önskan är att skaffa flera barn, då borde det rimligen inte vara ett etiskt dilemma att ta vara på blodet för att rädda det äldre syskonet. Det yngre syskonet kommer ju att kunna leva ett fullgott liv ändå. Så långt är allt frid och fröjd.

    Men vad händer om vi människor får för oss att vidareutveckla det här konceptet och börja ”framställa” foster/barn i större mängd för att rädda redan levande? Och var går gränsen för vad vi kan acceptera?

    Sedan är det ju naturligtvis hart när omöjligt att avgöra vilka skäl människor har för att skaffa barn. Varje människas önskan att skaffa barn är givetvis inte en önskan å det ofödda barnets vägnar, utan en egoistisk sådan. Eller, historiskt sett, en naturlig och oundviklig konsekvens av sexuellt umgänge. Men trots att det från början är en egoistisk önskan, så är (eller borde i vart fall vara) ju förälderns strävan att barnet skall få förverkliga sina drömmar, att barnet skall få vara sin egen person.

    En helt annan fråga är ju hur närvarande och engagerad man orkar vara i det lilla nyfödda yngre syskonet om man har ett svårt sjukt barn att vårda.

    Avslutningsvis vill jag bara nämna att det finns en mycket intressant bok som behandlar just detta – Never Let Me Go av Kazuo Izsiguro (författaren till Återstoden av dagen).

  2. Tack för din kommentar, Ann-Charlotte! Och för boktipset!
    Ja, verkligen en svår fråga. Skönt att det finns andra som faktiskt bestämmer och att etiskt skolade personer deltar med sin kompetens till utformningen av lagar i dessa sammanhang.
    Många gånger när man står som åsnan mellan hötapparna är det väl inte fel att försöka vara pragmatisk.

    Är det bättre att födas till en familj där ett äldre syskon är friskt än till en där det är svårt sjukt?

    Är det rätt att göra vad som står i ens makt för att bota en svårt sjuk person i början av hans el hennes liv? Om det finns ett sätt som inte skadar en annan individ och som samhället anser sig ha råd med?

    Om svaret på dessa frågor är Ja, varför ska man då låta en annan etisk princip styra?

    Att börja ”tillverka människor” för att åstadkomma medicinska resultat för någon annan är nog inte en utveckling någon vill ha. Men måste det verkligen gå så långt?
    Det sluttande planet… finns det verkligen? Varför ska vi vara så rädda för att dra nytta av kunskap bara för att vi tror att den kan komma att användas felaktigt? Är det verkligen rätt att offra en persons liv i principfasthetens namn?

  3. Hej igen!
    Jag missade två saker i min kommentar till ditt inlägg. För det första att jag inser att jag (som inte är medicinskt skolad) inte fullt ut kan förstå hur en läkare ser på dessa frågor. Om man har sett människor dö, om man har tvingats inse att läkarvetenskapen inte kan göra det som skulle behövas för att rädda en annan människa, då har man givetvis en helt annan utgångspunkt än jag. Det är ju lätt att sitta här och vara filofsofisk….

    Och för det andra att det finns en ytterligare hake när det gäller ”tillverkning” av syskon för att rädda ett sjukt barn. Det duger ju inte med vilket syskon som helst, utan det måste vara ett friskt barn. Alltså sållar man fram ett barn som passar våra behov. Och det är väl det som jag vänder mig starkast emot, även om jag likt Göran Hägglund, känner starkt för och med familjen med det sjuka barnet.

    Ibland är det tur att man själv inte är tvungen att lösa alla svåra problem, eller hur?

    Ha en fortsatt trevlig helg!
    /Ann-Charlotte

  4. Enklast är väl att gå till sig själv och fråga hur man själv skulle vilja göra om man befann sig i dessa föräldrars situation med sonen som kan ges en chans att slippa det öde den äldre brodern drabbats av. Om ytterligare ett barn i familjen är en möjlighet vore väl inte valet särskilt svårt.
    ”Att göra gott” är också en bra etisk princip, som säkert ingår i arsenalen när etiska kommittéer slår sina kloka huvuden ihop och medger tillstånd för den här typen av udda och ovanliga åtgärder.
    Jag tror inte att det måste innebära att man överger andra viktiga principer generellt. Jag håller med dig om att man kan vända sig emot en metod som går ut på att sålla fram barn som passar ens behov. Men sådant sker ju redan, i och med att man använder preventivmedel och att man gör abort, när det inte passar att det blir något barn överhuvudtaget. Och det är kanske inte uppskattat av alla men ändå fullt accepterat i vårt samhälle.
    Huxleys framtidsskildring i Brave New World är en ruggig bild av en verklighet som faktiskt ligger inom räckhåll nuförtiden. Så länge man reglerar den här typen av specifika sätt att ta tillvara på medicinsk kunskapsutveckling med restriktioner och spärrar på vägen så borde resultatet blir att man faktiskt kan ”göra gott” utan att få en sådan människofientlig utveckling på köpet.
    Den risken är nog liten så länge vi har ett öppet och demokratiskt samhälle. Det kommer vi kanske inte alltid att ha, förstås.
    Men betyder det att vi i så fall ska neka människor möjlighet att dra nytta av den medicinska kunskap som finns nu?
    Då kanske man också ska ifrågasätta annat som sker med avancerad medicinsk metodik som bidrar till att svårt sjuka människor lever vidare och kostar samhället en massa pengar. Istället för att dö och låta pengarna användas till något annat.
    Ett sånt samhälle vill varken du eller jag se.
    Jag tycker att det är rätt att ha en restriktiv inställning så att sådana här åtgärder prövas individuellt samtidigt som man faktiskt ger möjlighet att använda tillgänglig kunskap när det kan rädda liv. Särskilt när det är så mycket av liv man kan rädda, dvs när det handlar om ett barn som har väldigt mycket olevt liv kvar att leva.

  5. Hej Anna. Intressant tråd. En kommentar, dock: Jag tycker inte om ditt bruk av ”egoism”. ”Egoism” kan inte förklara varför människan finns, varför människan genom historien har valt att fortplanta sig, eller det faktum att det i tider av kris och kaos sätts fler barn till världen än i övrigt.

  6. Svante, tack för din kommentar. Nej, det finns ju fler dimensioner av denna sak förstås. Mänskliga drifter t ex. Idag är det dock väldigt tydligt att de flesta unga människor i barnalstrande ålder styr över sitt barnalstrande. Man väljer när det passar ihop med annat, t ex utbildning, jobb, bostad osv.
    Det har bl a fått till följd att förstföderskornas ålder har ökat generellt i landet. Det finns problem med det, t ex att risken ökar för de missbildningar som förekommer oftare ju äldre föräldrarna är. Vilket i sin tur förstås driver fram en ökad användning av fosterdiagnostik och som följd av det även bortval av foster med sjukdom eller missbildning.

  7. Bra respons. Likväl: Jag tror att människan alltid – i någon utsträckning – har anpassat sin fortplantning, dvs. sitt bedömning av ”NÄR skaffa barn”, i förhållande till övriga närliggande och kulturellt (och relativt) relevanta ”livsprojekt” som (t.ex.) arbete, krig, väntan på äldre syskons äktenskap och barnalstring, bröllop, etc. När du skriver att ”[m]an [idag; nuförtiden] väljer när det passar ihop med annat”, bör man väl förstå detta inom ramen för att de ”man” du omtalar inte själva har valt att samhället ser ut som det gör, även om varje handling i sig (i någon mån) förändrar och/eller (i någon mån) förstärker vad som ska eller bör gälla framöver. För inte menar du väl att barnalstring förr var en ”by the way”-grej? ”Hoppsan, så var man gift. Oj, hoppsan, nu ska vi ha barn, visst.”

  8. Ping: Laglig livräddning « necesse est

  9. Ping: Eftertankens friska hy « necesse est

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s