Eftertankens friska hy


Oj, vad jag inte har tid att skriva i min blogg just nu. Men jag hoppas det blir bättre längre fram. Måste bara komplettera min följetong om ”Nyttiga barn” med en liten kommentar, sedan jag läste Cordelias kolumn i torsdags. Funderar över vad det är som gör att man känner sig älskad och välkommen till livet. Cordelia oroar sig för att barn som föds med provrörsbefruktning och matchning för att kunna donera blodstamceller till sjukt syskon kan uppleva att de inte kom till för sin egen skull. Och att det kan skada känsla av egenvärde.

Jag undrar om det är så. Det kan förstås vara det. Och det är en invändning som sagts förut i debatten, först av den barnläkare som startade det hela tidigare i våras med en artikel på DN Debatt 20/3. Om det verkligen blir en sådan konsekvens, tror jag också att man verkligen måste väga risker mot nytta på ett annat sätt än jag givit uttryck för tidigare i bloggposterna om denna sak. (Länkar finns i denna.)

Men, jag tror faktiskt inte riktigt på det. Varför skulle just den drivkraften till barnalstrandet påverka en människa så negativt? Hur många av oss vet egentligen något om varför vi kom till? Bekymrar vi oss mycket om det? Vi finns. Viktigare för vår känsla av egenvärde kanske är hur vi blir bemötta och ”bekräftade” av vår närmaste omgivning under uppväxt och mödosam vandring mot mognad till vuxna harmoniska trygga varelser.

Och finns det inte en hel hord av personer som kom till som ”kärleksbarn” men blev utan det de behövde under uppväxten och lever med trasiga själar? Utan att känna sig så bra som man borde göra om man blev till för att det var en massa kärlek och inget annat som satte fart på feromoner och hormoner hos föräldrarna?

Tja, inte vet jag. Man kan spekulera. Kanske går det att forska lite närmare om vad det är som gör att vi känner oss bra. Och komplettera den försiktiga attityden till matchning av embryon med lite fakta som uppmärksammar den här sidan av saken också.

Andra bloggar om: , , ,

Annonser

5 thoughts on “Eftertankens friska hy

  1. Klokt talat – som vanligt. Du har rätt i det här med att vi inte vet varför vi kom till, och att det troligen inte direkt är nåt dom flesta går och grunnar på.

    När det gäller matchning av embryon tror jag att ett barn, som föds och från vilket man tar lite navelsträngsblod som räddar livet på ett äldre syskon, kan uppleva det som en helt fantastisk sak senare i livet. Att ha medverkat till att rädda livet på en annan människa – ett syskon. Förutsättningen är förstås att detta barn är välkommet och älskat och att föräldrarna hanterar informationen om vad som skedde vid dess födsel på ett klokt sätt.

  2. Hej,
    och välkommen tillbaka! Det är svåra frågor du skriver om. Förra helgen hade vi motionsberedning i distriktet inför vårt riksting sista helgen i juni. När vi diskuterade abort och preventivmetoder, var det en partikamrat som mycket klokt sade att ”en oplanerad graviditet behöver inte innebära ett ovälkommet barn”.

    ”Nyttiga barn” är ju å andra sidan så in vassen planerade, men, som du skriver, det hindrar ju inte att de blir älskade och får ett gott liv. Det som skrämmer mig, vilket jag skrivit tidigare, är att vi på något sätt kräver att livet alltid skall vara på våra villkor. Först ägnar vi större delen av vårt liv åt att förhindra graviditet, för att sedan, när det passar oss, lägga hur mycket krut som helst på att bli gravida. Tänk om vi kunde förhålla oss litet mer ödmjuka till livets krumsprång, vad mycket lättare våra liv skulle bli då. ”Det beror ju inte så mycket på hur man har det utan på hur man tar det”, som någon klok människa sagt.

  3. Hej Linda! Tack för inbjudan till din blogg. Jag har besökt den idag.
    Mina synpunkter på tidig avnavling? Tja, jag har nog inte så många. En synpunkt är att jag har stort förtroende för att man i svensk förlossningsvård verkar för att göra så bra man kan för barn och mor. Evidensbaserad vård brukar innebära krav på vetenskapligt påvisade samband mellan åtgärd och resultat. Och jag vet för lite om vad som visats vetenskapligt när det gäller tidpunkt för avnavling. Som med mycket annat finns säkert argument både för och emot. Att man skulle låta sig styras av en ambition att det ska gå fort – och därför avnavla ”genast” för att så fort som möjligt kunna lägga förlossningen bakom sig – tror jag inte alls på. En förlossning tar ju oftast många timmar och då spelar några minuter på slutet ingen roll alls.
    Men som sagt, jag vet för lite om saken för att egentligen ha några synpunkter utöver detta.

  4. Ann-Charlotte! Skamsen noterar jag att jag missat att svara på din kommentar härovan. Det var lite mycket annat den där tiden och jag har varit försumlig.
    Jag tycker du lyfter fram något viktigt och jag har tänkt samma som du. Människor (är inte säker på att jag vill använda ordet ”vi” eftersom jag inte tänker på det sättet) tycks många ggr leva i föreställningen att det finns garantier för ett ”lyckat liv”. Dvs. de människor som inte själva drabbats av ohälsa eller andra svårigheter. Jag håller verkligen med dig om att man bör vara ödmjuk inför Livet! Det här skulle vi kunna prata länge om, känner jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s