Strutsperspektiv?


Ett försvar för att det ska vara inte bara tillåtet utan även påbjudet för den offentliga sjukvården att utföra omskärelser på små pojkar är att det kan vara ett sätt att skydda dem mot de oskickliga och farliga ingrepp de annars skulle utsättas för. Med stor risk för allvarligare konsekvenser än enbart själva stympningen i sig (som är illa nog). Jag har fört fram detta i tidigare inlägg om omskärelser.

Att som barnläkaren Bengt Björkstén i SvD igår försvara ingreppet med argumenten 1. att ritualen är central inom vissa religioner samt 2. att det inte rör sig om en stympning… det är något helt annat. Jag håller inte med!

Så här skriver kirurgen Dan Holmlund i sin debattartikel Manlig omskärelse inte medicinskt motiverad, Läkartidningen 2007-04-12.

Inom all medicinsk verksamhet anses det bättre att förebygga skada än att ingripa när skadan väl är skedd. Skadorna efter omskärelse är omfattande: död, partiell penisampuation, skador på meatus urethrae, strikturer, psykiska skador hos barnet och modern. Oavsett vem som utför ingreppet kommer det att leda till komplikationer, men sterilitet och anestesi bör vara minimikrav.

Det går inte att blunda för detta globala medicinska och kirurgiska problem, som drabbar miljoner pojkar i framför allt judiska och muslimska familjer.

Det finns starka påtryckargrupper som vill förbjuda – kriminalisera – ingreppet. Starka religiösa ledare är emot detta och söker därför stöd i bl a vår syn på religionsfriheten. Många icke-bokstavstroende judar och muslimer synes dock svikta. Endast ca 40 procent av judiska gossebarn omskärs idag.

Om ingreppet kriminaliseras riskerar vi att få samma problem som med de kriminella aborterna, och dit vill vi inte komma. Då förefaller det rimligare att satsa på att informera om komplikationsriskerna och om att även små barn känner och upplever smärta.

Synen på ritualer kan alltså förändras. Om medicinsk indikation saknas är det läkares plikt att bidra till att påverka attityder på det sätt som uppenbarligen sker i judiska familjer. Särskilt viktig är denna läkarplikt när det gäller små barn, vars föräldrar kanske inte alls alltid förstår vad som faktiskt är bäst för barnet men ändå har makt (och ”rätt”) att bestämma. Mycket bättre vore om varje person får bestämma för sig själv.

Skillnader i förekomst av vissa sjukdomar hos vuxna män räcker inte som argument att utföra ingrepp innan barnet är så stort att han kan bestämma själv. Det finns fler sätt att undvika sjukdomar av detta slag.

Det enda jag håller med Björkstén om är att ingreppet ska utföras på ett medicinskt säkert sätt – om det alls måste ske. Därför kan jag ge stöd åt dem som förespråkar att landstingen ska erbjuda det. Men bara under en övergångstid, tills föräldrarnas attityder har förändrats och de låter barnen bestämma själva!

Andra bloggar om: , ,

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s