defragmentering


Datorn jobbar snabbare när man defragmenterar den. Före är bilden ett sammelsurium av olika färger, efter visas en vackert blå homogen liggande stapel, som tecken på att alla filer vilar hela och obrutna på disken.

Finns det någon självklar längtan inom oss efter en tillvaro som är som en defragmenterad hårddisk? Där allt på ytan ser likadant ut?

Kanske en väldigt långsökt bild… men den dök bara upp när jag tänkte på gårdagens Brännpunktsinlägg om samhällets strävan att sålla bort olikhet (”rensa bort icke önskvärda människor”, som det står i ingressen).

I min barndom fanns ”den store Svartingen” och så var det han som var liten och blåaktig (antagligen ett hjärtfel?) och tanten (Häxan?) med låda på ryggen i raska steg uppför en backe och vidare mot skogen. Han som behövde två pallar att sitta på vid matbordet eftersom han var så fet så en inte räckte till och så att det inte funkade med en stol och ryggstöd. Och barnen på andra sidan gatan som bodde i nån sorts slum och hade något onämnbart hängande mellan näsan och överläppen…

Varför denna exposé över småstadslivet på 50-talet? Tja, kanske en illustration till min känsla av att olikhet finns och det kan vara klokt att bejaka den. Ett samhälle som inte tacksamt välkomnar och respekterar de människor som är olika som vill leva i fred med sin omgivning, det samhället är ett kyligt och hemskt fängelse. Hoppas vi inte är på väg dit!

Läs Svante Linussons debattartikel i SvD.se.

 

Annonser

5 thoughts on “defragmentering

  1. Hej Anna, och tack för utvikningen med de olika karaktärerna från barndomen. Visst har vi alla minnen av sådana. Och åtminstone jag undrar ibland vart de tog vägen, alla de som avvek från radhus- eller villanormen i den lilla sömniga stockholmsförort där jag växte upp. Och så skäms jag en smula över att jag aldrig försökte ta kontakt med eller stå upp för alla de annorlunda.
    /Ann-Charlotte

  2. Nej, de försvann på nåt konstigt sätt. Och det är klart att för en generation som vuxit upp med likformighet omkring sig blir olikhet ett hot.
    Men det är förstås en grov förenkling att säga så. En majoritet av oss välkomnar ju personer med annorlunda utseende från andra delar av världen, också en sorts olikhet. Kanske är det för att den politiska ledningen varit tillräckligt stark och tydlig, vad vet jag?
    Det är en konstig utveckling att införa systematisk screening av foster utan att reflektera över varför man gör det! Håller med dig om det du skriver i din egen blogg om det!

  3. Förresten, lite ordning och reda i datorn vore inte dumt – jag har nämligen drygt 2500 mail i inkorgen på jobbet och vet just inte hur jag skall gå tillväga för att lyckas sortera dessa på ett meningsfullt sätt….

  4. Ann-Charlotte! Det låter nästan hopplöst jobbigt. Kan du inte lägga det i ett arkiv nånstans och när det har gått en viss tid och du inte har tittat i nåt av dem så kastar du hela rasket?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s