Fosterdiagnostik – IGEN


Jaha, nu har jag en länk till en bra debattartikel om fosterdiagnostik igen. Det är hjärtläkaren och medicin-etikern Rurik Löfmark som skriver i Dagens Medicin 6/2-08 om konsekvenserna av den nya metodiken. Den som kallas KUB och har fördelen av att vara non-invasiv, dvs. biverkningsfri. Med metoden kommer ett visst antal skador till följd av fosterdiagnostik att undvikas. Samtidigt kommer – enligt vad förf. bedömer – ett större antal foster med Downs syndrom att aborteras. Resonemangen i artikeln utgår från vad som är känt om hur det är att leva med detta syndrom och hur det är att vara förälder. De utmynnar i funderingar om etiken i denna problemställning. Är det rätt att erbjuda KUB gratis till alla blivande föräldrar, när man ser konsekvenserna så?

Läsvärd!

Och så kanske nån undrar vad jag tycker, jag som skriver den här bloggen? Tja, det är inte så lätt!, tycker jag. Att som unga blivande föräldrar få reda på att ens väntade barn är skadat är säkert en mycket svår sak. Samtidigt är det ju så att även om allting verkar OK när man gör fosterutredningen så kan det fortfarande dyka upp problem senare. Som kanske medför allvarliga konsekvenser för barnet. Det finns aldrig några garantier! Därför tycker jag att man inte alltför snabbt ska bestämma sig för att utreda foster hos alla föräldrar som önskar det utan att samtidigt föra en dialog om vad resultatet betyder. Och hjälpa människor till en beredskap för att saker och ting inte alltid blir som de vill eller tror att de ska bli. För så är ju livet.

Annonser

6 thoughts on “Fosterdiagnostik – IGEN

  1. Hej! Trevligt att det uppskattas. Kanske är det min nya roll som bloggare (när annan inspiration tryter)? Att spana upp lite material att tipsa andra om, menar jag.
    Särskilt värdefullt känns det förstås om jag nån gång kan bidra en smula med funderingsunderlag till personer med politiska uppdrag, som du. Då tänker jag mig att en sådan artikel som den i Dagens Medicin t ex kan påverka diskussionen inom partigrupp och med andra beslutsfattare. Det vore inte så fel.

  2. Hej igen! Det där håller jag helt med om. Det som är arbetssamt i sammanhanget är att det krävs så enormt mycket engagemang och envishet för att verkligen kunna påverka någonting överhuvudtaget. Svårt att förena med heltidsarbete och familj. Men, förhoppningsvis kan det ändå bli ett frö till något större…

    Och när det gäller just fosterdiagnostik är frågan ofta så fruktansvärt laddad att det knappt går att föra en vettig diskussion. Av egen erfarenhet vet jag att mitt landsting erbjuder det till alla över 35 och att det inte alltid tas på allvar om man säger nej. Å andra sidan kan jag konstatera att det finns personal inom vården som stöttar även valet att inte genomgå KUB eller andra typer av fosterdiagnostik, så det är väl kanske lika långt som brett……

  3. Tack för länken och jo, jag tycker det skulle vara ett bra alternativ för dig om inspirationen tryter eftersom du säkert har ett par intressanta artiklar eller så som du läst och kan länka till.

    Vad gäller fosterdiagnostiken och barn, jag insåg när jag förirrade mig in på ”allt om barn” siten att det finns ett stort mörker om hur livet är och att det faktiskt kan gå snett _utan_ att det för den delen är ”vårdens fel”. Det verkar dock som om de flesta tror att det är ofarligt att föda barn, att allting som man får reda på med test är 100% säkert och att allting som inte gick som ”man trodde” är någon annans fel och ”gud vad synd det är om oss för att vi blev missbehandlade”.

    eller så är jag grinig idag. Tack igen för länken och jag hoppas att du förstår min poäng även om jag låter lite gnällig?!

  4. Ann-Charlotte! Jag tror inte man ska underskatta betydelsen av enskilda insatser när det gäller att påverka människors tankar och ställningstaganden. Ingen klarar att ägna 100 procent åt intressanta och viktiga politiska frågor – vad vore det för liv? Men de flesta av oss kan fås att börja tänka i nya banor när vi får veta något vi tidigare inte kände till. Underskatta inte din egen roll i det politiska jobbet!!
    Åsa! Grinig? Bara förnamnet… 🙂
    Kan hålla med dig (har vi haft det ”samtalet” förut?) om att många människor verkar tro att det finns nån sorts trygghet i att saker o ting ska bli som man vill. Kanske är det som David Eberhard säger, att vi är trygghetsnarkomaner och tror att bara vi sköter oss och gör allting rätt så kommer allting att gå bra. Och att vi endast genom egna bistra erfarenheter kan komma till förståelse att det alltid finns risk att oväntade saker inträffar. Och att man har bara ett sätt att förhålla sig, nämligen Ta det som kommer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s