Jobbigt för AT


Läser i Läkartidningen om en undersökning som visar att mellan 1/4 och 1/3 av AT-läkarna funderat på att byta yrke. Detta till följd av bl a hög arbetsbelastning och små möjligheter att påverka den egna arbetssituationen. I samma veva har AT-läkarnas ranking av tjänstgöringens  placeringsort (sjukhus och öppenvård) presenterats. Till min personliga glädje har mitt gamla sjukhus i Västervik klättrat till plats 6. Grattis Västervik! Säkert välförtjänt.

Mindre positivt är förstås det faktum att så stor andel av de unga läkarna upplever arbetssituationen så pressad att avhopp från yrket dyker upp som lösning. Det har jag svårt att känna igen från min egen AT-tid. Men den ligger å andra sidan långt tillbaks i tiden. Då på -70-talet kanske förutsättningarna var bättre att känna stöd och uppmuntran från arbetskamrater.

Det var förstås ingen dans på rosor. Hög arbetsbelastning och känsla av stort ansvar, ja, så var det då också. Men samtidigt mycket av kamratstöd från AT-kompisarna och från övriga läkare, både halvgamla och de seniora. Och en allmänt god stämning på arbetsplatsen med positiv återkoppling när man gjort nåt bra. Det kanske är nyckeln till trivsel. Den som sliter och släpar, jobbar nätter och helger, oroar sig för misstag, begår misstag (men oftast utan allvarliga konsekvenser tack och lov) osv. kan känna trivsel och må väl i yrket bara man får erkänsla och uppskattning. Och om man känner att man hela tiden lär sig mer och mer.

Från den äldre generationen hörs också klagan på otillräcklig helhetssyn och konflikten mellan de olika krav som ställs på läkare (artikel i Läkartidningen här). Hög kvalitet och god patientsäkerhet krockar med förbud att överbelägga. God dokumentation och uppföljning försvåras av utträngningseffekter… vad ska man avstå från för att få tid att dokumentera och analysera resultat? Är det resursfrågor? Kanske inte enbart.

Finns det en koppling mellan läkares frustration i jobbet å ena sidan och det faktum att bedside-insatser minskar och datorknackande ökar å den andra? Kanske också läkarna skulle må bra av att röra mer vid patienter och mindre vid tangentbord? Läs artikel i SvD idag.

Vilken del av läkarkåren mår bra idag? Och varför gör de i så fall det? Och om det nu är så illa ställt både i den yngsta och den mer etablerade delen av läkarkåren, varför är det ingen som gör nånting åt det? En ganska viktig sak kan man tycka, nu när vi redan står inför en hotande läkarbrist som riskerar förvärras om folk börjar hoppa av och byta yrke!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s