Save our souls…


Mycket tragisk historia med den unge mannen som nekades ambulans och dog ensam i hallen med brusten mjälte! Nyheten nu är att SOS-operatören åtalas för grovt vållande till annans död. Vederbörande har tydligen inte följt regelverket utan använt vad han eller hon trodde var det egna förnuftet. Men i själva verket var det inte förnuft utan förutfattad mening.

Av det utsnitt ur larmsamtalet som redovisas i den här artikeln i SvD drar jag slutsatsen att sjuksköterskan redan från början bestämt sig för att det handlar om en person som kan klara sig med lite lugnande ord. Att det var en panikångestattack och att det inte behövdes en ambulans. Det kostade den unge mannen livet. (Eller kan ha gjort det. Är det säkert att han skulle överlevt så länge att han hunnit komma under rätt behandling i tid? Jag vet inte.)

Nu skriver SvD att SOS Alarm är ”skakat inför åtalet”. Ja, det kan man förstå. Inte så vanligt, det där. Men jag anser nog att det är rätt att saken prövas. Inte alls säker på att han fälls, förstås. Är underlåtelsesynder och missbedömningar brottsliga i såna här sammanhang? Jag vet inte det heller.

Det är mycket vanligt att vi människor har förutfattade meningar. Att vi förutsätter att vi tolkar en person eller en situation rätt, trots att vi inte har gått igenom och uteslutit alternativen. I privatlivet är det här förstås konfliktskapande. Alla som levt i parrelationer förstår vad jag pratar om. I sjukvården kan det kosta liv! Jag skulle kunna räkna upp en radda med exempel som jag känner till, där läkaren har missat en diagnos bara för att han/ hon inte tänkte på den. ”Tänkte inte på det”! Det är så lätt att komma in på fel spår och sedan tolka allting så att det stämmer med den förutfattade meningen man liksom fastnat i. Mänskligt, som sagt.

Nu handlar inte rättsfallet om det. SOS Alarm har algoritmer, procedurer, för hur operatörerna ska arbeta. Vilka frågor som ska ställas, hur svaren ska användas för att styra till rätt beslut. Det är enkelt – man behöver inte tänka själv särskilt mycket. Algoritmerna är detaljerade och framtagna av experter, såna som bl a känner till att brusten mjälte förekommer hos unga mänskor och är livshotande. Alla SOS Alarm-operatörer vet nog inte det, särskilt som det är ett ovanligt tillstånd.

På Läkaresällskapets riksstämma för två år sedan hörde jag en föreläsning av en sjukhuschef i Salt Lake City, Utah. Symposiet handlade om verktyg för ledning och styrning av sjukvård och den amerikanska föreläsningen skedde via länk direkt från USA. Här framgick det klart och tydligt att de mer och mer arbetar med förutbestämda riktlinjer, dvs. samma typ av algoritmer som SOS Alarm. Resultatet – för att göra den här redovisningen kort – visade på bättre outcome (färre döda, fler friska!) och dessutom lägre kostnader. Viktigt och riktigt för både befolkning, enskild patient och huvudman, i vårt fall landsting och skattebetalare. Enligt vad jag minns (hittar inte mina anteckningar) har man på deras sjukhus täckt in nånstans kring 70-75 procent av verksamheten med procedurbeskrivningar. Som skall följas. Skall.

I Sverige är det än så länge inte vanligt i sjukvården. Läkare styrs inte på det sättet. Läkare styr sig själva. Visserligen finns lokala riktlinjer som också följs i många fall. Men inte till punkt och pricka. Det är heller inte vanligt förekommande att ledningen följer upp hur läkare efterlever riktlinjer. Mycket är det som överlämnas till den enskilde att själv bedöma.

Från min kylskåpsdörr

Trenden, om det finns någon, pekar på mer och mer av styrning med tydliga regelverk hur man ska arbeta. En svår förändring, eftersom många läkare nog föredrar att få styra sig själva, som de alltid gjort. Men när beprövad erfarenhet och förmodligen vetenskap också visar påtagliga förbättringar blir det svårt att i längden stå emot. Min privata prognos är att vi har det hos oss inom… ja, vad ska man tro, 20-30 år? Optimistiskt kanske att räkna med kortare tid. Hur lång tid tar ett ”paradigmskifte”? (Som fråntar en nyckelgrupp inom sjukvården makt, dessutom!)

Idag kan livhanken hänga på att läkarna överhuvudtaget kommer att tänka på möjligheten av ett ovanligt men farligt tillstånd. Och är öppna för att deras första tanke faktiskt var fel.

Rättsfallet på SOS Alarm blir intressant att följa. Har operatören följt instruktioner? Har instruktionerna varit tillräckligt pricksäkra? Och i framtiden blir det möjligt att följa upp och värdera läkarnas arbete på det sättet, om det blir som jag tror. Det blir annorlunda. Men det behöver inte vara så fel.

Annonser

One thought on “Save our souls…

  1. Läkare läser inte bloggar… Om dom gjort det borde väl åtminstone några ha blivit lite provocerade av mitt inlägg. Skulle se fram emot en fredlig diskussion här om balansen mellan läkarnas individuella inflytande och huvudmannens över (kostnadsdrivande) medicinska beslut. Men, men… jag får nog vänta förgäves.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s