”Jag har ändrat mig…”

Bergochdalbana (källa: http://www.fotoakuten.se/gratisbilder)

Hur ofta ändrar vi oss? Visst är det väl sant att vi har en benägenhet att ändra uppfattning, byta fot, välja en annan väg. En mänsklig rättighet, ett uttryck för vår ”fria vilja”. Jag åkte berg-och-dalbana i höstas fast jag för många år sedan bestämde mig för att aldrig mer göra nåt sånt. Nu har jag bestämt det igen. Men just då ändrade jag mig. I Sverige skiljer sig 20 000 par, det är alltså 40 000 mänskor som ändrar ett beslut dom tagit tidigare i bästa förstånd. Nåja, vad som kanske kändes som bästa förstånd i alla fall.

Det finns massor med exempel på att man ändrar uppfattning. Och det är därför fullständigt rimligt att räkna med att en medmänniska kan tänkas göra det.

Varför skriver jag om det här? Jo, nu har en läkare anmälts för att ha givit en blodtransfusion till en kvinna som i förväg sagt att hon inte – absolut inte – önskade det, även om det verkligen skulle behövas. Läkaren kan motivera sitt handlande utifrån sitt professionella uppdrag och läkaretiken. Hon kan dessutom motivera det med att hon i stunden när beslutet skulle tas inte kunde vara säker på att patienten fortfarande hade samma uppfattning. Hon kunde ju ha ändrat sig!

Hur många gånger har du ändrat dig? Har det nånsin hänt att du beslutsamt gått fram till en aktivitet för att i sista stund ändra dig, när du insåg att det kändes alltför farligt, alltför avskräckande? Finns det något som säger att man agerar annorlunda bara för att man tillhör en religiös sekt?

I efterhand går det att resonera kring det skedda. Men bara om man överlever. Är man död finns det inga som helst möjligheter att uttrycka vad man egentligen hade för uppfattning just i den stunden när man stod inför ett ödesdigert val.

Det ska bli intressant att följa hur fallet bedöms. Blir läkaren fälld för att ha gått emot patientens önskan? Eller får hon stöd för sitt handlande som skett i syfte att rädda patientens liv?

Läs om fallet här.

Annonser

Hälsoscreening som affärsidé

I etiska regler för läkare finns följande

18. Läkaren får inte låta sig påverkas av otillbörligt förvärvsbegär och inte utföra annan undersökning och behandling än vad som är medicinskt motiverat. Arvodet ska anpassas efter prestationens art och omfattning.

De etiska reglerna är antagna av Sveriges Läkarförbund och läkare som är medlemmar förväntas följa de 19 paragraferna, varav den artonde citeras ovan.

Det nya företaget Vegatus ska sälja hälsokontroller med screeningar av diverse sjukdomar och har fått kritik för att sådan verksamhet saknar vetenskapligt stöd. Av olika synpunkter jag stött på efter DN:s artikel häromdagen framgår att sånt här är vanligt förekommande i t ex USA.

Jag tror att man ska se det här som en affärsidé där entreprenören ger blanka sjutton i Sveriges Läkarförbunds etiska regler. Istället ser man ett möjligt otillgodosett behov som går att göra pengar på. Och så gör man det. Det är väl det som kallas entreprenörskap.

Är det dåligt? Tja, jag vet inte. Kan tänka mig att det finns företag som kan vilja köpa tjänsten som en löneförmån för sina anställda. Och förstås ett antal privatpersoner. Frågan är om de kommer att tycka att det var värt pengarna om det blir blankt på allt. 5000 spänn för att få reda på att jag är frisk? Hm. Då kanske man ångrar sig?

Om det visar sig finnas ett stort upplevt behov av såna hälsoscreeningar så kommer Vegatus att bli en framgångsrik historia för sina grundare. Samtidigt bör väl då ledarna för vårt gemensamma hälso- och sjukvårdssystem ta sig en funderare på vad de borde gjort för att mänskor skulle känna sig trygga ändå. Om det nu är så onödigt som förståsigpåarna säger med hälsoscreeningar.