Konfrontation om omskärelse

Idag skriver SvD en notis om att den norske barnombudsmannen kräver åldersgräns för rituell omskärelse. Och att det mosaiska trossamfundets representant svarar att förslaget ”är dramatiskt och allvarligt för oss”.

En åldersgräns är ett mycket bra förslag. Det borde vi införa i Sverige. Också. Som spädbarn har gossar ingenting att säga till om. Ingreppet sker utan att deras åsikt ens efterfrågas. Skulle en åldersgräns finnas så ger man dem åtminstone chansen att säga vad de vill.

Mitt gamla förslag, som jag skrivit om här tidigare, är att pojkar som blivit rituellt omskurna som spädbarn ska få rätten att föra talan och kräva (och få) skadestånd när de blir myndiga, om de inte håller med om att åtgärden var riktig och viktig. En åldersgräns är bättre. ”Ja”, säger svenska myndigheter, ”vi godkänner rituella omskärelser. Förutsättningen är att den det avser bestämmer själv”. Det tycker jag vore modernt och rätt!

Idag är det tillåtet i vårt land med rituell omskärelse av små pojkar. Jag har tidigare länkat till en mycket bra och läsvärd artikel av kirurgen Dan Holmlund. Lägger in ny länk här. Det handlar om upplysning. Allt fler judiska familjer går ifrån den gamla traditionen. Det kanske mosaiska församlingens representant i Norge – och i Sverige? – borde begrunda!

Klipp inte i barnets kropp!

Hade tänkt skriva några funderingar om den mamma som klippte av förhud på sin fem dagar unga son och nu är dömd för misshandel. Men jag känner mig alltför bedrövad för att komma på nåt att skriva om det. Att små barn ska behöva utsättas för sånt av den vars första uppgift är att skydda och vårda!

Nej, ändra lagen så att en pojke kan ställa sina föräldrar till svars när han blivit myndig och utkräva skadestånd om han blev omskuren när han var för liten för att bestämma själv!

Tidigare blogginlägg om saken här.

SvD.se

Starka känslor om circumcisio

Nu debatteras i hätska ordalag SKL:s rekommendation att rituell omskärelse ska göras inom landstingens hälso- och sjukvård. En opinionsundersökning i Svensk Barnkirurgisk förening visar att två av tre kirurger ställer sig negativa till att medverka. Detta rapporteras i Dagens Medicin som haft flera artiklar i ämnet de senaste månaderna, alla följda av en intensiv och arg debatt i läsarkommentarerna. En sak som tyckarna tycker olika om är huruvida rituell omskärelse är laglig i vårt land eller inte. Såvitt jag förstår är den det när det gäller gossar men inte flickor.

Jag har tidigare skrivit en del i bloggen om rituell omskärelse på pojkar och har nog tyckt att det är rätt att låta den ske i professionella händer. Med motiveringen att oproffsiga metoder som praktiseras utanför sjukvården medför skador och komplikationer som är värre än att bli av med förhuden. Så länge det är tillåtet med omskärelser så måste det väl vara bättre att den görs skickligt än oskickligt. Om sjukvården vägrar medverka ökar riskerna för de småpojkar vars föräldrar inte vill eller törs avstå ingreppet. I princip är det, tycker jag, fel att omskära men här kanske man måste vara pragmatisk snarare än principfast. Det är kollision mellan etiska principer och frågan är verkligen komplex.

Sociokulturella skäl framhålls som viktiga av en intervjuad läkare i radio häromdagen (har tyvärr glömt hans namn). Det, snarare än religiösa. En bra debattartikel av en kirurg för nåt år sen redovisade fakta om judiska familjer, att fler och fler avstår omskärelse. Jag hänvisade till den i ett tidigare inlägg.

Att läkare vägrar operera kanske på sikt kan bidra till förändring av värderingar och att den här traditionen försvinner. Men det kan nog ta tid och många småpojkar riskerar hamna i oskickliga omskärares ”våld” och drabbas svårt.

Kanske vore det bäst att ändra lagen och förbjuda rituell omskärelse även av pojkar?! Fler föräldrar skulle nog då tänka efter en gång till innan de låter det ske. Och för de barn som omskurits bör införas rätten att som myndig ställa föräldrarna till svars och erhålla ett rejält skadestånd. Och en ursäkt.