Vårdförbundet och samvetsklausul

Igår hördes debatt i radion om Europarådets resolution om rätten för vårdpersonal att slippa medverka i viss vård av samvetsskäl. Ingen ”ska tvingas att utföra eller medverka till abort, dödshjälp eller någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo”. Citatet är hämtat ur dagens brännpunktsartikel i SvD, skriven av Christina Doctare m.fl.

I radioinslaget framfördes Vårdförbundets kritiska inställning till denna resolution. En barnmorska, tillika Vårdförbundets vice ordförande, yttrade sig oroat om risken för att kvinnor får svårare att få abort genomförd, inte bara i Sverige utan också ”i ett bredare perspektiv, nämligen internationellt”. Hon menade väl i Europa, gissar jag.

För mig ter det sig konstigt att ett fackförbund så flagrant prioriterar abortsökande kvinnors intressen på bekostnad av de egna medlemmarnas. Är det inte medlemmarnas intressen som utgör själva fundamentet för förbundets existens?

Jag gissar att det också bland Vårdförbundets medlemmar finns de som har samvetsbetänkligheter för vissa åtgärder och som någon gång därför vill säga Nej. Det är skrämmande att deras eget fack då skulle förvägra dem den rätten.

Tillägg 23/10:

Vårdförbundets (m.fl.) argument utvecklas i dagens SvD Brännpunkt. Kvinnors rätt till abort ställs mot vårdpersonals rätt till samvetsmotiverad vägran. Facket gör här gemensam sak med RFSU och en gynekolog.

Visst, det ligger något i deras resonemang att i länder där abortmotståndet är utbrett det kan komma att påverka utbudet av abort negativt. Men egentligen är det två frågor som inte hör ihop. Facket borde ägna sig åt att värna sina medlemmars rätt att när samvetet så bjuder säga Nej, jag gör inte det här! Andra företrädare kan ägna sig åt kampen för fri abort överallt.

Varför är rädslan så stor att samvetsklausuler skulle förhindra kvinnors rätt till abort? Tror artikelförfattarna att majoriteten av vårdens företrädare är abortmotståndare? Varför skulle de vara det när så många i samhället i övrigt är abortförespråkare? Det finns gott om sådana och Vårdförbundet måste faktiskt inte stämma in i kören – ägna er åt era medlemmars intressen istället! Det är bara därför ni finns.

Annonser

Sluta strejka

Det är lätt att hålla med om att kvinnor i offentlig sektor med högre utbildning ofta är dåligt betalda, men Vårdförbundets strategi kommer inte att lösa det problemet.

Så skriver DN i dagens ledare. Jag kan bara hålla med. Som jag skrev häromdagen (Hallå igen, Vårdförbundet): det verkar så omodernt att ta till strejk! Det drabbar patienterna. Senast idag skriver SvD om en pojke som väntat på hjärtoperation och hade en tid bokad, som nu har blivit struken till följd av strejken. Hela familjen har fått planera om bara för det. Vill ni verkligen att strejken ska få såna konsekvenser? (Nej, jag trodde nog inte det heller!)

Jag tror mycket mer på en annan framgångsväg, nämligen att satsa på individuell prestationsrelaterad lönesättning. Arbetsgivarna är inte ovilliga – det bevisas av att löneutvecklingen redan varit bättre än avtalen om man ser tillbaka. Det skrev jag också i min förra bloggpost om den här strejken. Men förmodligen krävs då en kulturförändring i kollektivet, nämligen att man uppmuntrar individuell framgång i löneförhandlingarna i stället för att sträva efter att alla ska ha samma. Det vore att se ansvarsfullt och långsiktigt på den här frågan.

Tidigare strejker har inte gett särskilt mycket. Varför pröva samma (dåliga) sätt en gång till? Pröva nåt nytt!! Och sluta strejka nu!

Hallå igen, Vårdförbundet

Det har varit många besökare till min bloggpost ”Hallå Vårdförbundet”. Den skrev jag nån gång förra året och den handlar om Högskoleverkets rapport som visade att flera av högskolorna inte höll måttet när det gällde sjuksköterskeutbildningen. Plötsligt är det en väldig tillströmning av besökare, som antagligen hittar dit när de ska läsa om det som är aktuellt just nu, nämligen Vårdförbundets strejk. Förmodligen blir de lite besvikna när bloggen visar sig handla om något annat och inte det aktuella de sökte efter.

Känner mig därför synnerligen manad att skriva något om strejken också.

Jag tycker inte om den! För mig känns det så ”1900-tal” med en strejk av det slaget. De enda som faktiskt drabbas är patienterna. Och jag tror inte att det är sjuksköterskornas önskan. Faktum är att jag känner mig säker på att de inte vill att det ska drabba någon annan än arbetsgivaren. Men arbetsgivaren tjänar pengar på det istället. Eller sparar åtminstone en del.

Sjuksköterskestrejker har förekommit förut i syfte att påverka lönesättningen. Såvitt jag vet har det haft en marginell påverkan på det avtal som slutits efter strejken. Vad finns det för anledning att tro att det blir mer än marginellt den här gången? Och, kära sjuksköterskor, är det verkligen värt det???

Jag är vare sig ekonom eller planeringsansvarig eller chef eller arbetsgivare. Jag har bakom mig en lång tid som anställd inom landstingssfären. Det jag säger här är personliga tankar, grundade på mina föreställningar om sammanhangen. Såhär tror jag det ligger till:

Marknadskrafterna styr lönesättningen. Kakan är så stor som den är. Landstingen tjänar inte mer pengar genom att betala en personalkategori mer. Dessa pengar måste istället tas någon annanstans i systemet. Så länge det är gott om människor som söker anställning som sjuksköterskor finns det ringa anledning för arbetsgivarna att höja lönerna. När det blir svårare att få tag i personal kommer lönerna att stiga och samtidigt kommer färre tjänster att utlysas. Istället kommer arbetsuppgifter att fördelas om till personal som kostar mindre.

Sjuksköterskeyrket är attraktivt för många, säkert som följd av att det ger sin utövare så mycket tillfredsställelse i sig självt. Och trots att det är så välkänt att lönen är uschlig! Skulle det därmed vara rimligt att Vårdförbundet börjar avråda unga människor från att välja yrket för att på så sätt öka sköterskornas marknadsvärde? Knappast troligt!

Många arbetsgivare har, enligt vad man kunnat läsa i pressen, redan betalat mer i flera år än de centrala avtalen föreskrivit. Jag tror därför att det kan vara en framgångsväg att satsa på de lokala förhandlingarna i kombination med individuell lönesättning! Men jag tror inte ni gör rätt i att strejka!!!

Läs mer:

SvD: Idag börjar strejken

DN: Strejken kan vara flera veckor

DN: Stängt på St Göran

DN: Fakta om löner