Aktiv dödshjälp – nej tack!

Nu har det gjorts en undersökning av attityder till aktiv dödshjälp, bl.a inom politiska partier. Det visar sig att SD är det parti där andelen tillskyndare är störst. Hm! Vilka associationer det ger…

Bland befolkningen är yngre mer positiva till dödshjälp än äldre. Inte så oväntat kanske, frågan ter sig väl mer abstrakt ju längre från att själv hamna i en sån situation man upplever sig vara.

Men jag, som förmodligen räknas som “äldre”, följer trenden och är negativ. Vi ska inte ha aktiv dödshjälp. Ännu ett viktigt skäl att hålla ställningarna mot såna som SD!

God vård i livets slutskede, palliation och smärtlindring, ångestdämpning etc. i erforderlig dosering – JA. Men dödshjälp på beställning – NEJ, NEJ, NEJ!!!

Länk till nyheten i Dagens Medicin här. Har sökt efter rapporten utan att hitta den.

Vad händer egentligen i Iran?

Ett citat från en Facebook-kontakt (14 juni 2009, kl 15.23):

“My non-Iranian friend: Help spread the news of the outrage and disgust of the Iranian people with the election results. This is not the will of the Iranian people; they are mostly in shock or despair, and the braver ones are being mercilessly beaten on the streets. The Western media is not currently doing a great job of exposing this blatantly fraudulent election.”

Vad är det egentligen som händer i Iran? Spelar det nån roll för oss om landet har demokratiska val utan fusk eller ska vi verkligen bara strunta i det?

Pengar eller ära?

Ska läkare få extra betalt när de tar emot fler patienter? Det som kallas PFP – Pay for Performance – används redan vid flera mottagningar. DN skriver om det idag, här.

“Performance” i det här fallet är antal mottagna patienter och det är bara läkarna som anses stå för föreställningen, för det är bara dom som får extra betalt. Hur Performance i övrigt uppfyller målen när det gäller patientsäkerhet, medicinsk och annan kvalitet, patienternas trygghet, det goda bemötandet etc. ingår inte i värderingsunderlaget. Inte heller allt det extra arbete som varje patientfall genererar för övriga medarbetare på mottagningen.

Det är förstås problematiskt och har uppmärksammats av flera som använder systemet. Det betyder att man går in och kollar hur läkarna sköter sig och korrigerar i efterhand genom att tala tillrätta eller stänga av läkare som svischar igenom listan i alltför hög takt för att det ska anses rimligt bra. De patienter som blev föremål för dessa quickfixar får stå där med lång näsa. Liksom mottagningens övriga personal.

Varför inte istället införa ett system där man regelbundet återför och presenterar resultaten per läkare på en trevligt layoutad graf i personalrummet. Antal patienter, grad av patientnöjdhet (enkel enkät innan patienten går) m. fl. mått på kvaliteten i mötet kan här redovisas per läkare. Skulle inte äran att vinna månadens pris för Best in Show vara väl så intressant för den enskilde läkaren? Det kan ju sedan ingå i de årliga lönesamtalen och förhandlingar om framtida möjligheter på arbetsplatsen.

Då minskar risken för Fort-men-fel och ökar möjligheten för läkarna att göra ett bra jobb. Effektivitet handlar ju inte om hastighet. Effektivitet är graden av måluppfyllelse och i sjukvården är målen fler än enbart tillgänglighet, det har vi fått höra mycket om på senare år. Det är känt att människor skadas och dör pga felaktigheter i vården och patienternas säkerhet är förstås det viktigaste. Att styra läkarnas arbete med en morot som inte uppmärksammar den saken är att riskera suboptimering. Resultatet blir mindre effektiv vård.

För att inte tala om vilka signaler om värdegrund som skickas i ett PFP-system av det beskrivna slaget. Farligt, tror jag. Vad tror ni?

Åke Rudolf Beda Julia Julia Ida

I avdelningen för onödig kunskap kan man lära sig att det svenska bokstaveringssystemet – som har mansnamn för alla bokstäver – tidigare hade kvinnonamn för siffrorna. Men det systemet tog man bort för längesen. Nu är det ett, tvåa, trea, fyra osv. Fram tills det togs bort var det Julia för noll, Anna för ett, Beda för två, etc. Du kan se hela listan här på Wikipedia, där jag har hittat den.

Mansnamn för alla bokstäver (utom Ü, Z och Ä) således. H heter Helge och inte Harald, som i alla fall jag trodde. Jag kan inte dom där. Däremot kan jag dem på engelska eftersom det ingick i en navigationskurs jag gick för många år sedan. Där är det Alfa, Bravo, Charlie, Delta osv. osv. Mindre patriarkalt, kan man säga. Finns ett kvinnonamn också: Juliet för J. Och givetvis Romeo för R. På svenska är det Johan och Rudolf. Hm.

Undrar just om det här är uttryck för att vi i Sverige är mer mansdominerade än i andra språkområden? Tittar alltså på hur det ser ut på franska… Och jodå, här använder man namn, liksom i svenska systemet. Men det är en blandning av mans- och kvinnonamn, tex: Anatole, Berthe, Célestin, Desiré, etc. Likadant på tyska: Anton, Berta, Cäsar, Dora etc.

Ett helt annat system finns inom nåt som heter Internationella teleunionen, som är ett organ inom FN. Där finns ett eget bokstaveringssystem med länder eller städer: Amsterdam, Baltimore, Casablanca, Danemark etc. Oslo och Uppsala finns med.

Slutsats: det svenska bokstaveringssystemet utmärker sig negativt i könsmaktsavseendet! Usch!

Pepparkakstanke

Om jag åt pepparkakor i stället för att försöka göra rent element i min 50-tals lägenhet, ni vet såna där som man inte kan dammsuga därför att det är för trångt mellan raderna, vilken hopplös konstruktion. I alla fall, om jag hade en pepparkaka skulle jag picka den i mitten och den skulle gå i tre delar. Då får man tre önskningar (som ska bli uppfyllda, är det tänkt). De första två skulle vara sånt som jag önskar ständigt, sånt som är för allvarsamt att skriva om här. Men de i min närhet vet vilka hot vi skulle undanröja om vi kunde trolla för tillfället.

Om jag får en tredje önskan uppfylld så skulle det vara att höra ett musikaliskt möte mellan Malena Ernman och Nils Landgren. Det kom för mig under elementkampen eftersom jag under tiden spelar alla Malena-låtar jag har, vilket är 3 cd-ar som jag samlat på mig sen jag först fick korn på henne på Sthlmsoperan sommaren 2000. Då sjöng hon Carmen mot Gösta Winberghs Don José. Men det är en annan historia.

Malenas musikalitet, sångglädje och mångsidighet tillsammans med Nils Landgrens dito  – jo, han kan sjunga med trombonen! – skulle vara så spännande och fantastiskt. Varför inte göra en skiva ihop?

Kanske ingen av dem läser bloggar eller i varje fall inte den här? Men tänk om nån annan gör det som känner nån som känner nån som känner nån (släkting till) nån av dom…. Snälla, framför min önskan i så fall. Trots att jag inte hade nån pepparkaka idag.

Recycling

… eller återanvändning, som man ska säga på svenska förstås. Det är bilden av vattenfallen i Iguazu som här återkommer i blogghuvudet. När jag var där senast (jo, det har faktiskt blivit två besök med tjugo år emellan) var det gott om vatten. Nu lär det vara torka i området och extremt lite vatten att beskåda. Fallen är världens största i utbredning med en höjd på 60-80 meter och finns vid gränsen mellan Argentina och Brasilien där Iguazufloden möter Paraná, den som så småningom förenar sig med Uruguayfloden och blir till den Rio de la Plata vi känner så väl till från Taubes härliga tango.

Omstart

Danska grisar misshandlas enl dagens nyheter och man skäms å människans vägnar. Inte äter jag fläskkött särskilt ofta men nu blir det nog ännu mindre.

Mitt bloggande har totalt kommit av sig. Det har nog funnits tid och gott om idéer också. Men jag har känt mig mätt på tyckande. Det finns så många som tycker saker o ting hela tiden och jag har väl känt att mitt tyckande blivit överflödigt.

Nu senast var det om “läkarassisterat självmord” en som föreslog att man skulle ha legitimerade självmordsassistenter och låta läkare slippa hjälpa folk dö. Det väckte förstås en massa funderingar om vad jag tycker om denna fråga.

Tidigare har det kommit fram att aborter pga “fel kön” inte kan stoppas av någon myndighet. Även om den saken hade jag många tankar som jag var på väg att dela med mig av i bloggen.

Men det bidde inget.

Tänker inte tycka nåt idag heller. Istället ska jag fixa lite med bloggens utseende samt lägga in en bild från en stad jag besökt tidigare i år. Flera gånger. Om nån skulle ha lust att gissa så går det bra. Då ska jag utdela guldstjärna om det är rätt. Annars blir det inget.

21 jan 09

Balansgång

SvD 31/3 -09

Denna notis och en annan i samma tidning på samma dag sätter ljuset på barnens rätt till respekt och hyfsat bemötande. Inget aprilskämt. Jag tycker förstås det är bra att barn respekteras och inte hystas med hur som helst. Men det som här rapporteras är inte oproblematiskt. I båda berättelserna är det personal som har tagit sig rätten att utöva vuxenmakt över ett barn, som ville nånting annat. Hur skulle konsekvenserna blivit om det varit vårdaren/ föräldern som setts göra samma sak? Ska de också dömas till skadestånd för kränkning när de tvingar ett barn med sig på nåt som barnet just då inte vill göra? Var går gränsen mellan kränkning och bra fostran?

I samma veva har en rapport presenterats om hur barn upplever att de blir bemötta inom hälso- och sjukvården. Inte så höga betyg till den personal som har omvårdnad och bemötande som specialområden. Hm! Men intressant och positivt att nån gör sig besväret att ställa frågorna. Länk till rapporten hittar du här.

Thing of beauty joy for ever??

SvD 24 mars 09

Såg i SvD igår en notis om papegojfiskar i fiskdisken. Handlarens argument för att saluföra den var att den är vacker och lyser upp utbudet. När det stod klart att fisken är en av de viktigaste livlinorna för korallreven i världen drog man öronen åt sig och tog bort den från försäljningen. Det var ju bra gjort.

En stund innan jag såg notisen hade jag varit hos min frisör och som vanligt hamnade vi i samtal om livets stora frågor, denna gång om människors behov av att putsa och förbättra ytan. Skönhetsidealen, som får även unga killar och tjejer att göra plastikkirurgiska ingrepp för att rätta till nåt dom tycker är en defekt i utseendet.

Gemensam nämnare mellan fisknotis och frisörsamtal blev detta med YTA. Har det blivit viktigare för oss nuförtiden att “det ser bra ut” än att “det ÄR bra”?? Betyder det i så fall att vi – till skillnad mot fiskhandlaren i det här fallet – också ofta accepterar att det ÄR dåligt, bara det Ser Bra Ut?

Om vi fortsätter på den vägen kommer det kanske att se bra ut ett tag men sen blir det nog dåligt. För den enskilde, för samhället, för hela mänskligheten.

Kanske bättre med hoki och lite karamellfärg??

Huka er gubbar

“Påven i motvind” står i stor stil på SvD:s framsida i dagens tidning. Och nu har artikeln om den katolska kyrkans konfliktfyllda nuläge hamnat på webben också. Här är den.

I motvind får man huka. Det är kanske inget problem för påven, han är väl van vid den kroppsrörelsen. Dels gör han det kanske några gånger om dan som den påve och kyrkans man han är. Dels har han ju gjort det tidigare i bildlikt avseende. Nu tänker jag på det sätt katolska kyrkan mörklagt och skylt över sina pedofilpräster i USA. Det som vi kunde se i filmen Deliver us from Evil förra veckan (länkar nedan). Så många offer, vars föräldrar i god tro lät präster undervisa och handleda deras barn. Och levde ovetande om att prästerna i själva verket våldtog och kränkte dessa små, som nu som vuxna lever med sina sår och berättar i filmen. Katolska kyrkan har betalat skadestånd på skadestånd men aldrig nånsin tillstått att de har skyddat och hjälpt präster till nya befattningar i stället för att sparka ut dom.

I själva verket innebär det att kyrkan kan känna till aktuella fall och låta bli att säga nåt. Hoppas att ingen ska komma på dem. Vad brukar man kalla sånt?

Vatikanen har också ställt sig bakom bannlysningen av mamman till nioåringen i Brasilien som fick abort sedan hon blivit gravid genom våldtäkt av sin styvfar.

Jag är arg och upprörd och tycker det är sk-t att den svenska katolska kyrkan mesar omkring dessa frågor. Utser sig till martyrer (”vi är vana vid att stå lite utanför“) istället för att ta ställning för barnen och protestera mot Vatikanen.

Påven har själv varit direkt inblandad i mörkläggningen i USA. Det framgick av filmen förra veckan.

Jag skulle inte kunna leva som medlem i en organisation där det är satt i system att acceptera våldtäkt av barn. Hur bara kan ni, ni svenska katoliker, göra det?

Om filmen här och här.

Huka på tills ni sjunker under jorden, påve och pedofilpräster! Skäms!!

Vad gör Vatikanen åt kvinnors rättigheter?

Tänk att man på den Internationella kvinnodagen 2009 ska behöva läsa den här notisen i dagens SvD:

Hur tänker upplysta människor om den katolska kyrkans sätt att acceptera och applådera ett sådant övergrepp på en liten flicka?

Rena medeltiden!!!

Byt ut påven genast!!!

mord?

En läkare sitter anhållen pga mordmisstanke. En barnläkare. Det är inte mycket uppgifter i de media jag kollar (Dagens Medicin och SvD), bara att hon anhölls i förrgår och att arbetskamraterna är bedrövade.

Jag blir också bedrövad. Tänker att den här läkaren har agerat med patientens bästa i sikte. Lindra smärta kan ibland kräva såna doser att det kan påverka andningen. Det är en svår balansgång men drivkraften att lindra plågor för en svårt sjuk patient är stark hos seriösa engagerade läkare.

Men mord? Överlagt dödande? Nej, har så svårt att tro det. Och hur har hon det nu? Det kan man bara försöka föreställa sig.

Hur kan man komma tillbaka till sin yrkesroll efter en sådan anklagelse?

Läkaryrket har sina kvicksandsområden. Det finns alltid en risk att det man gör i bästa syfte går åt fanders och då står man där. För oss som har erfarenhet av den situationen är det så tydligt att det enda som hjälper är förståelsen och stödet från kolleger, som själva vet vad det innebär. Då orkar man gå vidare.

Jag skickar många tankar till den okända som nu fått sitt handlande så ifrågasatt! För mig är det just nu, utan tillgång till några som helst detaljkunskaper om vad som hänt, omöjligt att tro att det handlar om mord.